Dumheter

 

Valaffisch?

Landet har nu börjat tapetseras med diverse valaffischer. Folkpartiets var roligast: ”Nej till vänster i välfärden”. Jag tror det var folkpartiet i alla fall. Orkade inte lägga avsändaren på minnet. Men alltså. Skulle någon kunna förklara vad vänsterfolket egentligen menar när de vill förbjuda vinster? Är det okej om en kommun går plus på ett äldreboende eller ett dagis? Eller är det fortfarande så att om det finns pengar kvar i slutet av året, måste stålarna ögonaböj slösas bort på ditten och datten annars får man mindre pengar att röra sig med nästa år?

Skulle det i så fall vara bättre? Bättre än att de förskollärare eller sjuksköterskor som startat eget får några spänn över när bokslutet är klart? Va?

Drygt 10 % av den offentligt finansierade vården utförs av privata bolag. Knappt 14 % av omsorgen drivs i privat regi. Mindre än 15 % av alla grundskoleelever går i friskola. Antagligen är de som valt privata alternativ ganska nöjda med att de fått välja. Bara en kvalificerad gissning. Dessutom har ju utredning efter utredning visat att det inte är någon större skillnad i kvalitet mellan offentligt och privat finansierade verksamheter.

Dessutom.

Vård- och omsorgsbranschens rörelsemarginal följer ganska väl övriga näringslivet. Utdelningen är mindre än 3 % av nettoomsättningen.

Vart sjätte vårdföretag går inte ens med vinst.

Självklart blir jag också förbannad, precis som alla andra, när kommunerna köper tjänster och sedan inte får valuta för pengarna. Men, som jag sagt förut, det är till viss del lagen om offentlig upphandling som är boven i dramat. Och kommunernas slappa inställning till att kontrollera vad de får för stålarna.

Danskt kött kommer aldrig in i det här köket. Punkt.

Nu har jag fått ännu fler argument för att bojkotta charkuterier från vårt lilla grannland. Tolv (12) personer har nyligen dött av listeria. En skitläbbig bakterie som de fått i sig från rullsylta. Made in Denmark.

Köp. Inte. Danskt. Kött.

Så där ja.

Apropå gårdagens diss av Tösse Konditori i Norrtälje. Det heter inte ens Tösse på riktigt, de bara snyltar på fiiiina konditoriets namn, Tösse på Karlavägen i Stockholm. Stans dyraste fik. Tror jag. Tösse Konditori i Norrtälje heter egentligen Ingrid Engbergs hembageri konditori AB. Inte för att det spelar någon roll. Vi går inte dit mer i alla fall.

Zlatan hyllas över hela världen för sitt generösa bidrag till svenska fotbollslandslaget för lätt förståndshandikappade. Han skänkte 350 000 kronor. Stor summa för mottagaren. Men Zlatan tjänar faktiskt omkring 1,2 miljoner kronor i timmen. Det tar honom alltså i runda slängar en kvart att jobba ihop den skänkta summan. Och jag som tyckte att jag tog i när jag jämförde det med att jag brukar skänka en femhundring till olika välgörenhetsorganisatione. Jag tog tydligen inte alls i.

Okej då.

Det är väl ungefär i storleksordning som en vanlig knegare skänker till en tiggare.

Apropå tiggare. Stefan Löfven gillade inte moderattantens debattartikel om att förbjuda tiggeri i går. Han sa till Aftonbladet ”Fattigdom går inte att lagstifta bort. Fattigdom ska man göra någonting åt.”. Jomenvisst. Och som vanligt hade han inga förslag på VAD man ska göra. Eller HUR man ska göra. Tomte.

För övrigt passerade jag Solna centrum idag igen. Nu hade tanten som säljer hemmagjorda träskedar utrustats med en krycka. Hon har inte haft någon tidigare. Ser väl inget större behov eftersom hon sitter still hela dagarna. Men hon kanske har fått ont i benen av allt stillasittande? Fy mig, tänk om hon har ont på riktigt!

Och Expressen skriver viktigheter som hur man får kritvita tänder, hur man blandar en god smoothie när man kör 5:2-diet, en amerikansk turist som hittats död i en resväska och mannen som fick ett jättehemskt bett av en spindel. Allt medan krigen som pågår i och kring mellanöstern blir allt mer omfattande, makabra och våldsamma. Långt ner i nättidningen skriver de dock att det är barnen som far mest illa i krig. Behöver man ens nämna det? Är inte det alldeles självklart? Uppenbart?

Stackars, stackars barn som utsätts för vuxna mäns galna maktbegär.

Det är så man vill skrika.

Högt.

Vill man skrika.

Att veta säkert

 

Äkta nam-nam

I mitt pågående slå-hål-på-propagandan-projekt, kan jag idag konstatera – och avslöja – ännu ett ljug om arbetslösheten. Förutom de alldeles åt h-vete felaktiga siffrorna om ungdomsarbetslösheten (när ska man sluta räkna heltidsstuderande som söker helg- eller kvällsjobb som arbetslösa?), rapporterar TT nu att 206 168 personer är ”öppet arbetslösa” inskrivna hos AF. Det är nästan 20 000 färre än vid samma tidpunkt förra året. Borde inte det vara en stor nyhet? Nävisstja, något positivt larv vill man helst inte veta av. Tänkte’nte på det.

Och långtidsarbetslösheten är ett annat slagträ som svingas allt som oftast. Trots att Sverige har lägst andel långtidsarbetslösa i hela Europa.

Att vara arbetslös under lång tid är gräsligt, inte tu tal om det. Och det hjälper ju inte den som söker en miljard lediga jobb och aldrig får något, att Sverige ligger bra till i statistiken. Men det skulle kännas bra om alla som deltog i debatten kunde hålla sig till sanningen. Nån j-la gång.

På DN Debatt skriver en moderatkvinna idag att ett förbud mot tiggeri skulle ge färre fattiga. Ingen aning om vad som är bäst att göra. Det enda jag vet är att det inte hjälper att vi vanliga dödliga sticker till dem en slant lite då och då. Det lockar bara hit fler och alla de olagliga bosättningar som nu poppar upp runt om i Stockholm ställer till jätteproblem med nedskräpning och i vissa fall irreparabel skada på grundvattnet. Här i Solna har tiggarna haft sommarlov, men i går var de tillbaka igen. Ungefär tre gånger så många som innan sommaren. När jag passerade tunnelbanestationen på morgonen pågick utdelning av kryckor. Ett helt gäng sprillans nya kryckor som den som uppenbarligen var dagens tiggerichef höll i famnen. Jag skämtar inte. ”Idag får du vara halt.” Liksom. När jag passerade igen på eftermiddagen hade de bytt och den morgonhalte hade helt mirakulöst tillfrisknat.

I den lilla världen där jag befinner mig, blev besvikelsen stor i förra veckan. Vi har som tradition att dricka champagne den 7:e varje månad. För att hylla kärleken, för att påminna varandra om dagen vi träffades, för att göra en vanlig kväll lite festligare. Augusti månad är givetvis inget undantag, men eftersom vi befann oss i stugan blev det lite omständligare att ordna kvällsmyset. Värmeböljan gjorde att det fick bli kall hämtmat, valet föll på Tösse Konditori i Norrtälje. De har tidigare serverat oss alldeles utmärkta räksmörgåsar, rikligt med torra (typ handskalade) räkor, smakrik majonnäs, delikat bröd. Slog till på varsin och dessutom köpte vi två napoleon-bakelser. Badsäsongen är ju ändå snart slut. Tösse Konditori napoleonbakelser har jag tidigare utnämnt till De Bästa Jag Ätit.

Korkar upp champagne i kristallglasen, dukar vackert i verandan, lägger upp smörgåsarna, tar ett par tuggor innan vi ser varandra djupt i ögonen och utbrister

VAD-I-HELVETE-ÄR-DET-HÄR-FÖR-SKIT?! Ungefär nånting sånt. (Förlåt, men så var det.)

Brödet är segt, majonnäsen nån odefinerbar vit klet, salladen är besk och räkorna är färglösa, blöta och i princip helt smaklösa.

Vi tog varsin korvmacka i stället. Funkar också till champagne.

Till kvällskaffet, som i festlig anda serverades i finkopparna, tog vi fram bakelserna. Reaktionen blev ungefär densamma som efter räkmackorna. VAD-I-…ja.

Seg deg, torr och nästan sprucken grädde, kletig, smaklös vaniljkräm och både hallonsylt och glasyr lyste med sin frånvaro.

Vi tog ett par ballerinakex i stället.

Jo då, var så säkra, jag mejlade och berättade om besvikelsen. Beskrev, utan att överdriva eller vara dum, hur det vi köpt hade sett ut och smakat. I går kom svaret:

”För om det är som du säger så får det naturligtvis inte vara vi kan ju naturligtvis inte själva provsmaka allt vi tillverkar därför är mitt intresse stort att veta tid och dag så att jag kan kontrollera vilken leverans med varor detta kan komma ifrån samt kontrollera detta med berörd personal.”

Spännande approach. Utgå från att kunden ljuger. Signaturen ”micke” skriver också att jag ” skulle kompenseras för det, om fel har uppstått”.
OM fel har uppstått. Hjälp.

Härmed utfärdas därför ett gott råd: Undvik Tösse Konditori i Norrtälje!

Vill ni ha garanterat bra fika, gå till Espresso House i stället. Nyöppnat på Tullportsgatan 8 A. Så sällan som vi go-fikar, vill man ju vara säker på att få valuta för pengarna.

Intressanta diskussioner vid måndagens middagsbjudning. Vill man eller vill man inte bli förvarnad om att döden är nära förestående? Vill man hellre dö knall och fall? Jag gillar att man faktiskt kan prata om allvarliga saker, existentiella frågor. Och eftersom vi har förlorat alldeles för många i vänkretsen, alldeles för tidigt dessutom, och tomheten ibland är mer påtaglig än annars är det väl helt naturligt att man pratar om sin egen förgänglighet. Det är ju det enda vi vet. Att vi ska dö.

För anhöriga är det såklart barmhärtigt att man får tid att förbereda sig på den sorg och ibland förtvivlan det innebär att förlora en kär familjemedlem, men för den som ska dö? Säga sånt som man borde ha sagt för längesen. Göra saker tillsammans en sista gång. Varför inte vara snälla mot varandra utan att ha dödshot hängande över sig?

För egen del vill jag helst bara somna, gärna efter en trevlig kväll med familj och vänner som gamla Berna gjorde. Bara satte sig på en pall i hallen och slocknade.

Kan man få beställa en sådan sorti? Utan att behöva ta saken i egna händer.

Som jag brukar säga:

Be kind.

Always.

Dravel dravel

Danny Saucedo stöttar flickvännens kampanj mot viktmobbning.

Jodå, det var väl väntat. Kräkmedel nummer två var i rutan i går. Magdalena Andersson, sossarnas finansministerkandidat. Bara tanken på att hon ska ta Anders Borgs plats ger kalla kårar. Man kan tycka vad man vill åt höger eller vänster, men ingen – och då menar jag verkligen INGEN – kan ta ifrån Borg & Reinfeldt äran för att Sveriges ekonomi är i så gott skick som den är. En väldigt snabb och enkel jämförelse med andra länder, man behöver inte resa särskilt långt, gör att man faktiskt måste ge dem betyget MVG i den delen av regerandet.

Apropå betyg. Folkpartiet dammar av ett gammalt krav om att införa ordningsbetyg i skolorna. De får litet eller inget medhåll för det förslaget. Fast de ungdomar som intervjuades i tv i går var positiva. En tjej sa att den stökiga klass hon hade hamnat i som tolvåring hade nog varit lugnare om ungarna vetat att deras uppförande skulle betygsättas. Sermanpå. En klok ung dam. Klart som korvspad att man skärper sig när man vet att det man gör får konsekvenser. Det är som att sätta upp fartkameror längs vägarna. Inte så många som kör för fort just där. If you know what I mean.

Men alltså. Andersson. Nu ska alla tvingas gå gymnasiet. Kostnad en miljard per år. 1.000.000.000 kronor. Årligen.

Vilka ungdomar är det som VILL gå gymnasiet men inte FÅR? Av en eller annan anledning? De som är ooooooerhört skoltrötta lär inte bli mindre skoltrötta av att tvingas sitta av ytterligare tre år.

Dessutom säger nu (s) att man ska kunna ta körkort med hjälp av studielånet. Körkort är en klassfråga. Och några orättvisor vill man ju inte veta av. Lär klassfrågan bli mindre för att man ökar på sina studieskulder med kostnaderna för ett körkort? Va? Och sen då? Att ha bil är väl en ännu större klassfråga. Ska man använda studiemedel till bilköpet också?

Dessutom, tvärtemot vad oppositionen hävdar, skedde den största ökningen av inkomstojämlikheten under regeringen Persson 2002 till 2006. Klyftan har varit i stort sett konstant mellan 2006 och 2012, enligt Finanspolitiska rådet.

Men Aftonbladet harvar på i gammal välkänd stil och fortsätter sitt dravel om ökande klyftor. Jag undrar igen; hur mycket får man ljuga egentligen? Det värsta är att nu har det sagts så många gånger att folk faktiskt tror att det är sant. Det är fanimej inget annat än hjärntvätt.

Jodå, skillnaden mellan att ha ett jobb och att vara arbetslös märks mer i plånkan nuförtiden. Är det så himla fel egentligen? Att det ska löna sig att jobba? Att det ska löna sig att förkovra sig, plugga, vidareutbilda sig? Och därmed få högre lön? Va?

Kvällstidningarna gjorde stort nummer av att Zlatan skänkt 350 tusen spänn till svenska fotbollslandslaget för personer med lätt förståndshandikapp. Det var ju snällt av honom, men antagligen inget som märks så himla mycket i den plånboken… Ungefär som när en annan skänker en femhundring hit eller dit.

I går ”nakenchockade” Molly Sandén enligt kvällspressen. Man kan ana hennes nakna kropp i några millisekunder i hennes nya musikvideo. Det var väl mer helheten – text och bilder – som är värd att lyfta fram. I dag ”nakenhyllar” pojkvännen Danny henne genom att lägga upp en bild på sig själv, i badet, i motljus. Schysst badrum. Snygg bild. Och klokt att han stöttar hennes kampanj mot kroppshysterin, men jag blir så TRÖTT på att kvällspressen hela tiden ska klämma in orden NAKEN och CHOCK så ofta som möjligt. Är det nån himla tävling? Va?

Till sist, vaknade i morse till det trista beskedet att Robin Williams gått bort. Man misstänker självmord och jag tänker att än en gång har en människa varit så oerhört deprimerad utan att få någon hjälp, att den enda utvägen har varit att lämna jordelivet. I ett så förtvivlat läge hjälper varken pengar eller berömmelse. Uppenbarligen. En underbar skådespelare, en av mina stora favoriter, är borta för alltid.

Go in peace.

"Nano-nano" Robin Williams. R.I.P.

Skvaller och gnäll

Finns det paddel som tillbehör?

Till de nöjen jag ibland ägnar mig åt under helgerna på landet, är att läsa skvallertidningar. Så kallad kolorerad veckopress, om man vill vara lite fin i kanten. Till skillnad från många andra erkänner jag; det är jätteskoj att kolla mingelbilder, läsa om hemliga och mindre hemliga romanser och intriger och så vidare. Eller var, rättare sagt. Nuförtiden känner jag inte igen en enda kändis. Alltså, kan vem som helst kallas så numera? Det är Bonde-siochså, Ensam-mamma-ditten, Big Brother-datten, Idol-tomten, Talang-tjoppen och sen ett gäng flatpall som titulerar sig Bloggare. Eller till och med Kändisbloggare. Nästan ingen av de här har egentligen åstadkommit något. Jag menar, förr i tiden – för inte särskilt längesen alls faktiskt – var kändisar personer som hade jobbat sig uppåt i någon form av karriär, typ skådespelare, musiker, konstnär, författare, näringslivstoppar, entreprenörer, politiker och så vidare. Nu räcker det att åbäka sig i tv under en säsong och vips är man en kändis. Och blir omskriven i skvallerpressen. Antagligen därför som riktiga kändisar inte längre ställer upp på gratisätarpartyn. Pja, utom Ulf Ekberg då från Ace of Base, han är som Dorothea Hertzberg var på 80-talet, syns överallt.

Dessutom blir de så kallade reportagen alltmer snaskiga, grova hångelbilder, folk som kliar sig i ändan, halv- och helnakna människor och så uppslag efter uppslag med 1) misslyckade bröstförstoringar 2) gropiga lår 3) utländska skådisar utan smink. Alltså. Vill folk verkligen läsa sånt?

Tydligen.

Jag får hitta ett annat helgnöje, helt enkelt.

Debatter inför valet. Makes me wanna puke. Måste man ägna timmar åt att kasta skit omkring sig? Va? Mest kräkfärdig blir jag av Ylva Johansson. Så några glimtar av henne i går. Hon hade två ansiktsuttryck. Det ena kom när hon tittade på andra som pratade – rent och skärt hån lyste ur de smalnande ögonen. Det andra när hon pratade själv – högmod, jag hittar inget bättre ord. Uppfylld av sin egen förträfflighet. Fanatisk, skulle man också kunna använda. Ganska läskigt faktist.

Magdalena Andersson kommer på andra plats i kräkframkallarlistan.

Men sånt kanske går hem?

Och det är ju ett känt faktum att har man inget eget att komma med kan man peka på omgivningens tillkortakommanden för att själv framstå i en bättre dager. Löfven försöker få folk att tro att han leder ett parti som i fornstora dar. Han pratar hela tiden om ”en socialdemokratisk regering”. Hur f-n hade han tänkt sig komma dit? Knappast med dagens cirka 30 % av väljarna bakom sig.

Sen undrar jag, ärlig som jag är, hur mycket ljugande kan man komma undan med? Och varför är det aldrig någon enda reporter som ifrågasätter alla fabricerade fakta? Va?

Göran Persson hade målsättningen att 80 % av folk i åldern 20 – 64 år skulle ha jobb. Han uppnådde aldrig det. Det har däremot Alliansen gjort, för längesen. Under de senaste åtta åren har drygt 250.000 jobb tillkommit i Sverige. Och ändå får man ständigt höra från vänster att jobbpolitiken inte fungerar. Den har till och med kapsejsat. Typ.

Suck.

Bertha verkar vara på väg till Stockholm. Cyklonen Bertha alltså. Eller rester av den. Jaha? Då blir det väl Venedig på gatorna här i stan igen. Och sen blir det intervjuer med folk som är missnöjda med att det blir översvämningar.

Är inte det ganska typiskt att så fort det händer något alldeles exceptionellt så blir vi först bestörta och skraja och sedan ska det gnällas. Den värsta branden i svensk historia är fortfarande inte släckt. Släckningsarbetet hann knappt börja förrän folk – jag tror miljöpartiet var först – börjar klaga på räddningsarbetet och på Sveriges urusla beredskap. Alltså, vi kan i och för sig förbereda oss för en massa katastrofer.

Om det blir krig måste vi ha ett skitbra försvar, bara att köra igång upprustningen.

Om det blir gigantiska eldsvådor måste vi ha egna räddningsarbetare och all maskinell utrustning. Bara att köpa in och avlöna en massa folk som inte kommer att ha något att göra på typ hundra år.

Om ebolan når Sverige måste vi vara beredda. Utrusta alla sjukhus med helisolerade avdelningar. Som givetvis ska stå tomma och bemannas av sysslolös personal. Just in case.

Om det blir jordbävning – borde vi inte bygga hus så de kan klara såna naturkatastrofer? Som i San Francisco.

Om…

Visst, man kan förbereda sig för alla möjliga katastrofer. Frågan är bara om vi är beredda att betala för det? Från mitt perspektiv löste det sig ju galant genom att vi fick hjälp av både Italien och Frankrike. Är det inte det som är hela grejen med EU? Man hjälps åt.

Ungefär som i ett villaområde. Alla behöver inte köpa grävmaskin, värsta motorsågen eller cementblandare. Man lånar av varandra. När behov uppstår.

Eller mamman vars barn försvann i Välingby i helgen. Hon är otroligt upprörd och missnöjd över att det tog polisen så himla lång tid innan de hittade barnen. Jag kan förstå paniken om ens barn skulle försvinna. Men borde man inte vara tacksam när de kommer tillrätta? Oskadda, dessutom. Nej då, skäll på att man satte in ett 30-tal poliser i sökandet, helikopter och hundpatruller och dessutom några hundra frivilliga från Missing People. Otacksam är bara förnamnet. Hade hon hållit koll på ungarna i köpcentret hade de inte försvunnit över huvud taget. Blir den självklara reaktionen på hennes gnäll då.

Och sen undrar jag bara. SVT. Alltså. Finns det bara Rickard Olsson och Anne Lundberg där? De är tamejfasen ÖVERALLT. Båda har i olika sammanhang berättat om singellivet, som de inte verkar helt nöjda med.

Förvånad? Någon?

Om man syns i tv HELA J-LA TIDEN finns det väl knappast någon som skulle stå ut med att se samma nylle vid frukostbordet eller på kudden bredvid ens egen.

Enough is enough.

Liksom.