Raka svar

Ibland undrar jag om människor som jobbar i företags olika kundtjänstavdelningar får gå någon form av floskelutbildning. Första lektionen är att så trovärdigt som möjligt säga "Vi jobbar på det". Lektion två är att, också det så trovärdigt som möjligt, säga "Ärendet har högsta prioritet" alternativt "Vi sätter till alla resurser för att lösa problemet". Ofta i kombination med ett antal "jag beklagar verkligen" eller, värst av allt "jag förstår att ni är upprörda".
Floskel, floskel bla-bla-bla.
Hör jag.
Inga konkreta besked. Inga raka svar. Ingen vet något och det finns heller ingen annan att fråga. Som kanske skulle kunna veta.
Och förvandlas man från vänligt frågande kund, till aningen förbannad och krävande kund riskerar man att kundtjänstpersonen slänger på luren. Som hos Bilprovningen.
Eller så blir kundtjänstpersonen stött i kanten, nästan lite gråtfärdig faktiskt.
Men alltså, är man företagets ansikte utåt och inte tål att kunderna levererar kritik, då ska man nog byta jobb, som min kloka väninna uttryckte saken.

Jag vet, det finns massor av dugliga, superduktiga, effektiva och hjälpsamma människor på alla möjliga företag i hela landet. En stor eloge till dem. De får ta mycket skit, ofta helt obefogat dessutom. Och ändå orkar de vara vänliga och hjälpsamma när nästa jobbiga kund ringer. Det är otacksamt. Det är slitigt. Precis som alla serviceyrken. Man måste nästan vara född till det och verkligen sätta en ära i att ha en nöjd kund i andra änden av luren innan man avslutar samtalet.
Dagens ros går till alla serviceminded (på ren svenska) människor.
Hoppas de har riktigt bra betalt.

Lars Ohly sa nyligen att han beklagar att han inte slutade kalla sig kommunist lite tidigare. Alltså, det spelar väl ingen roll vad man kallar sig? Det viktigaste är väl vem man är och vad man tror på? Va?

Herr Kamprad tiger som en mussla medan den ena tidningen efter den andra, mycket försiktigt visserligen men ändå, börjar nysta i de nya uppgifter som visar att han varit mycket mer aktiv i nazistkretsar än vad han tidigare sagt. Blir väl knepigare att slingra sig den här gången, kan man tänka.

Roliga barnkläder visas i DN. "Rebellmode" kallas det, färgglada döskallar på svart botten. Eller heter det dödskallar?
Kul motvikt till alla läskigt rosa och ryschiga, ljusblå och grabbiga kläder som östs över alla småknattar.

"Hushållen på sämre humör" skriver DN i dag. Lite nyfiken på vad som låg bakom den rubriken. Texten inleddes med ord som konfidensindikator, konjunkturinstitutet, prognosrevidering och och barometerindikator.
Jag la ner direkt.
Jag får dö nyfiken helt enkelt.

Dagens felläsning:
Dansk pitbull slår hårt mot pendlare.
Nä, biltull stod det.
Vadå miljöskadad...

Dagens kräkvarning:
Ett flertal lägenheter i ett flerfamiljshus i Sundsvall invaderades av konstiga larver. Det visade sig vara likmaskar från en granne som legat död i flera veckor.
Vissa nyheter kan man faktiskt klara sig utan.

Dagens raka svar på hemmaplan:
- Hjälp, jag tappade ner potatisstickan bakom spisen.
- Fan va klantigt!
Maken kan vara brutalt uppriktig ibland.

Trassligt värre

Ibland är det som förgjort. Har nånting börjat trassla så fortsätter det på nåt märkligt vis.
Som det här med Bredbandsbolaget, bredbandet och telefonin. Vi har fortfarande ingen fungerande telefon. Hur kul är det på en skala att det ligger ett autosvar "Numret du har ringt har ingen abonnent"? Hur många kunder jag förlorar på det törs jag inte tänka på. Det skulle ha varit igång igen för flera dagar sedan. Vad händer? Jo, Bredbandsbolaget släpper inte telefonnumret till Tele2. Bussigt.

Nog gnällt om det, men tålamodet är faktiskt slut nu.
Skäms.
Liksom.

"Vänstern har blivit en intresseförening för bidragstagare" skriver en ledarskribent i dag med anledning av Juholts sommartal.
Nej, det var inte i Aftonbladet jag läste det.

Bild på Obama i tidningen. Inte så ofta man ser en president iklädd jeans och tenniströja. Inte när han är i tjänst i alla fall. Ray Ban solglajer har han också. Undrar vad företaget har betalat för att han ska ha på sig dom?

Vad händer i Libyen? Rapporterna varierar beroende på vem som levererar dem. Det verkar i alla fall som de 42 åren med "den galna hunden" i toppen är över nu. Det var väl på tiden.

En man i 60-årsåldern har dömts till två års fängelse för våldtäkt på en utvecklingsstörd 12-årig pojke i Halland.
Alltså, hur sjuk i huvet får man vara egentligen? Finns det ingen hejd på perversionerna? Pojken utsattes för övergrepp både i bastun och i omklädningsrummet i en simhall. Så välbesökta är alltså simhallarna i Halland. Ingen varken såg eller hörde nåt. Skumt.

"Den 53-åring som högg sin sjuårige son till döds kan vara allvarligt psykiskt störd" skriver SvD. Alltså, helt frisk är man väl knappast om man gör nåt sånt? Va?

Och den 15-åring som sitter häktad för att ha placerat ut bomber på lekplatser och andra ställen i södra Stockholm mår psykiskt dåligt av att sitta isolerad, säger hans advokat. Gissa hur den 4-åring mår som fick hela handen förstörd av hans bomb.

För tredje månaden i rad får de anställda vid SAAB ingen lön. Men alltså, är det inte läge att begära eländet i konkurs snart? Hur länge ska de försöka hålla liv i den verksamheten? Ingen vill köpa bilarna. Haja. Lägg ner.

Prinsessan Madeleine ser fram emot att bli moster, skriver Expressen. Tidningen frågade henne i går. Ja, vad f-n ska hon svara?
- Jag tycker det är skitjobbigt med småungar.
Knappast.
Aftonbladet har samma citat i sin tidning och har dessutom uppmärksammat det fantastiska faktum att hon har bytt hårfärg. Oerhört intressant.

"Blondinbella" med yrkestiteln "bloggerska" (herregud) är i Schweiz för att förkovra sig på nån fin skola. Hon hann knappt mer än dit förrän hon började prata engångsligg. Snacka om att trassla till det för sig.
Hon gör skäl för namnet i alla fall.

Den så kallade Fettdoktorn, kvinnan med LCHF-dieten har fått diabetes, skriver Aftonbladet.
Där ser man. Så snopet för henne.
Och dessutom inte särskilt bra för affärerna får man gissa.

I två stora kontorsbyggnader i Paris pågår just nu ett krig om vem som kan bygga den coolaste figuren av post-it-lappar. Gigantiska gubbar täcker fönstren i de båda företagen. Tyder inte det på att personalen har för lite att göra?

Aftonbladet skriver om fobier. "Jag får panik av tuggummi" säger en intervjuperson.
Pja, har man inte större problem än så kan man väl vara ganska nöjd.
Eller?

Ännu en fredag

Fredag, solsken och en helg som väntar. Nästan så man får ta i lite extra för att Häxan Surtant ska vakna till liv.
Minsann, hon är där inne i alla fall.

Läser om en 36-årig mamma som under fem års tid misshandlat sin son. För detta får hon 10 månaders fängelse och då ingår straff för narkotikabrott och rattfylleri. Till pojken, som i dag är 14 år gammal, ska mamman betala ett skadestånd på 57.000 kronor. Alltså. Kom hon inte undan väldigt billigt? Va?

SvD kör på med artiklar och inlägg om mobbning. "De vuxna väljer att titta bort" är en rubrik i dag. Alltså, de vuxna mobbar också sina kamrater. Hur ska de då kunna göra något åt sina mobbande barn? Samma sak med vuxna som blir mobbade. Hur sjutton ska de kunna lära sina barn att hantera en mobbare?

"Dålig valutaunion inget för Sverige" säger partiledarkandidaten Anna-Karin Hatt. En dålig valutaunion är väl inget för något enda land? En bra valutaunion däremot skulle kanske funka. Men sånt vet man ju inte i förväg. Som om alla ledarna i Europa sa; låt oss gå ihop och bilda en jättedålig gemensam valuta. Eller hur. Det var nog inte riktigt så det gick till.

Alla företag i barnbranschen gnuggar händerna och hoppas att Victoria och Daniel ska välja just deras prylar till sina kommande telningar. Alldeles säkert blir paret överöst av gratispryttlar, den marknadsföringen är väl bland det mesta man kan få till en ringa kostnad. Det vore bättre om företagen skänkte prylarna till dem som verkligen behöver i stället. Fast man kanske inte vill att ens varumärke ska förknippas med några arma ensamma morsor. Goodwill är inget svenska företag är så värst bra på.

"Sommar med Ernst", tur att de döpte om "Sommartorpet". Det var väl bara första säsongen man fixade till ett torp? Årets projekt har varit att lyxrenovera ett gammalt magasin vid sjön Saxen. Jag såg delar av programmet i går. Det blev kanonsnyggt men måste ha kostat multum. Vad ägaren betalade? Mat och husrum för tv-teamet. That's all. Jag har en känsla av att ägaren, Carl-Jan Granqvist är tämligen nöjd med den dealen. Nästa år kan de få komma till vår sommarstuga. Jag nöjer mig med en halvlyxig tillbyggnad och en pool, tack. Jag är hyfsat slängd i matlagning och gästsängarna är sköna. Deal?

Alexander Skarsgård verkar ha snöat in på att näcka i tv och på film.
Pja, inte mig emot.

Aftonbladet presenterar datoranimerade bilder på hur Victorias och Daniels bebis kan komma att se ut.
Aftonbladet!
Hjälp.

Helt klart har vi människor olika mål här i livet. Susanne, 32 från Arizona satsar på att bli den fetaste kvinnan i världen. Drömmen är att väga ett ton. Hennes barn jobbar i princip heltid med att handla mat åt sitt fetmavrak till mamma. Hon är sjukskriven eftersom hon är för fet för att jobba. Undrar vad svenska Försäkringskassan skulle säga om den diagnosen... Hon smäller i sig 21.000 kalorier om dan. Segt sätt att ta livet av sig på, kan jag tycka. Undrar om hon röker också, för säkerhets skull. Hur tänker man när man lägger upp en sån livsplan? Och drar in sina barn i skiten dessutom. Stört.

Fritt fall på Stockholmsbörsen i dag igen. Lagom kul att se pensionskapitalet gå åt skogen. Var det så himla smart egentligen, att placera folks pensionspengar i värdepapper?

Vart tredje barn känner oro inför skolstarten. Att ha fel kläder, fel prylar och att hamna utanför är några av orsakerna enligt en undersökning. Det är alltså inte själva skolan som är skrämmande, utan allt runt omkring och framför allt kamraterna.
Intet nytt under solen, kan man väl säga.
Och det allt hårdare samhällsklimatet lär inte göra saken bättre. Tvärtom.
Sorgligt.

Nä men nu får man väl jobba på ett tag innan det är dags att göra helg.
Surtant får vila upp sig ett par dagar.

Barn är en gåva

Jag minns inte var tavlan hängde. Rosa var den i alla fall, med en stor kakelugn i mitten. På frisen runt kakelugnens mitt satt en massa finklädda barn i olika åldrar. Och högst upp på kakelugnen stod, med snirkliga bokstäver "Många barn - en gudagåva". Den kan ha funnits hos min mormor. Hon hade sannerligen fått gudagåvor. Nio stycken, närmare bestämt. Det första kom 1918 och sedan födde och fostrade hon barn i ungefär fyrtio år. Vilken bragd.

Själv önskade jag mig fem barn när jag var liten. Pojkar, flickor eller blandat spelade ingen roll. Men fem skulle de vara. Och så skulle jag bo på en gård med kor, hästar, får, katter, hundar, höns, kaniner...
Inte blev det nåt av de drömmarna. Att gifta sig med en bonde är inte så smart om man är allergisk mot både pollen, päls och fjädrar. Och livet ville inte heller att jag skulle få några egna barn. Turligt nog har jag haft stor glädje av andras, och de av mig får jag hoppas.

Man ska inte gråta över spilld mjölk, eller vad det nu heter. Möjligt, men ibland lättar det att lipa en skvätt. Det blir inte alltid som man tänkt sig. "Lånebarnen" är vuxna nu och ett tag fick vi också vara nära nästa generation. Ett tag fanns en liten som vi älskade och som kändes som en liten person som helt och hållet var en gemensam upplevelse. Ingen av oss hade honom med sig "i boet" så att säga, han hade inga minnen av den ena eller den andra. Det var en häftig känsla. Nu är känslan, och den lille, ett minne blott. Kvar finns ett stort, sorgligt tomrum. En bister påminnelse om att vi faktiskt bara har varandra till låns. Ett tag.

Det är många tankar som väcks till liv när man ser tidningarnas löpsedlar och förstasidor i dag. Kronprinsessan är gravid och SOM alla har väntat. Det är ingen hejd på den rojalistiska yran och förståsigpåarna spår att nu får kungahuset en skjuts i positiv riktning. Underbart för dessa två människor. De ser så glada ut på bilderna. Förstås. Förutom den rent personliga lyckan att få besked att man väntar barn, har de nu uppfyllt en del av sina plikter - att avla en tronarvinge. Alltså, ingen vettig människa kan väl ändå tycka att det är förenligt med en modern demokrati att det högsta ämbetet tillsätts genom arv?
Jag vet att det är gammal fin tradition med kungahuset.
Jag har träffat både kungen och drottningen, jag har inget emot dem.
Jag har inget emot någon i kungafamiljen, man kan knappast ha det när man inte känner dem.
Men.
Att inte själv få välja vad man vill göra med sitt liv. Hur känns det på en skala? Det lilla liv som nu ska se världens ljus någon gång i mars nästa år. Han eller hon har inte en sportmössa att göra några egna val. Hela hans eller hennes liv är utstakat från vaggan till graven.

Borde man inte ta en rejäl diskussion om hur vi ska ha det här i landet? Om man tänker på all den kritik som kungen fått de senaste åren och alla mätningar som visar att svenska folket hellre vill se Victoria "på tronen", skulle man kanske välja Victoria till president? Hon är drillad till sitt ämbete sedan barnsben och är en utmärkt representant för Sverige.
Men jag tycker fortfarande att man ska få ett jobb grundat på sin kompetens och inte med hjälp av t ex kvotering eller av gamla traditioner.

Sen tror jag faktiskt inte, som Karin Thunberg och Sara Lidman tror, att barn som inte fötts sitter i träden och väntar på att de rätta föräldrarna ska dyka upp. Och när de mest lämpliga föräldrarna dyker upp, släpper de taget om träden för de vet att de kommer att hamna rätt.
Vilket nys.
Jag vet inte i vilken värld Karin Thunberg lever, inte Sara Lidman heller så länge hon var i livet, men jag tycker att det finns tillräckligt med bevis för att många barn far illa, för att kunna tro på det där med "lämpliga föräldrar". Skulle barnen i Afrika verkligen välja det liv de har nu om de haft möjlighet? Eller alla gatubarnen i Sydamerika, pedofiloffren i Thailand eller andra barn som på olika sätt blir misshandlade av sina familjemedlemmar?

Inte heller håller jag med om att barn inte kan köpas.
Adoptioner är inte gratis, inte ivf-behandlingar heller så visst kan man köpa barn för pengar. Om man inte har turen och lyckan att kunna få egna.

Ett stort grattis till Victoria och Daniel, hoppas allt går bra.
Barn är verkligen en gåva, oavsett om de kommer i ental eller flertal.
Barn är inget man "skaffar". Barn får man, i bästa fall. Om man är lyckligt lottad.
Till låns.
Ett tag.

"Låt va mej"

Jag minns inte om dagens rubrik är ett bokcitat eller nåt som något av barnen sa. Det är sisådär 25 år sedan de var små, så min vacklande minnesbild må väl vara förlåten.

Den som mobbas har ofta den känslan; LÅT VA MEJ, lämna mig i fred. Dagens SvD fortsätter på temat mobbning i dag och skriver att i de flesta fall får de mobbade barnen byta skola. Precis som i arbetslivet. Den som mobbas ska bort och därmed tror sig arbetsgivaren eller skolan ha löst problemet. Det har man inte. Det finns alltid nya människor att hacka på, det genomsyrar hela samhället. Bara att sätta på TVn så har man värsta sortens mobbning rätt in i vardagsrummet. Hur ska man få barn att inte mobba varandra när föräldrarna klankar ner på sina grannar/vänner/familjemedlemmar? Eller på tv-programmen. Eller på folk som passerar förtältet där man sitter och grillar. Barn gör som vuxna gör, inte som vuxna säger. Och sånt sitter i resten av livet.

"Få en pigg och tajt stuss" ropar Aftonbladet i dag. Pigg? Är det motsvarigheten till en hängig akterdel, eller?

En 30-årig svenska har anmälts för vanvård av sitt barn i USA. Mamman lämnade sin ettåring i barnvagnen utanför en restaurang. Till polisen sa hon att det är jättevanligt att göra så i Sverige.
Yeah, right.
Jag vet ingen - absolut INGEN - mamma som skulle ställa barnvagnen utanför krogen. Aldrig i livet.

En 88-årig kvinna i Hässelby missade sin sons begravning. Kvinnan sitter i rullstol och när färdtjänsten skulle hämta henne upptäckte man att rullstolen inte gick att få in i hissen. Då undrar man, har kvinnan inte varit utanför dörren sedan hon hamnade i rullstol? Arma människa.
Sen säger färdtjänsten att de inte visste att hon skulle på begravning, hade de vetat det skulle hade de "flyttat på himmel och hav" säger en ansvarig. Det hade nog räckt med ett par starka bärare för att få ner damen till taxin. Men färdtjänstens växel finns i Moldavien eller i Polen så budskapet gick väl inte fram ordentligt.

I Expressen får man i dag veta vad Carl Bildt packar i resväskan.
Som vi har undrat.
Eller hur.

Emil 18, ramlade ner från ett tak men överlevde det 16 meter höga fallet. Det blöta midsommarfirandet innehöll rökpaus på taket, som han nådde genom att klättra ut genom ett vindsfönster. Rökning är livsfarligt. Undrar om han lagt av med det nu.

Regeringen backade i går från en rad vallöften. Det var väl bra med tanke på såväl det ekonomiska som parlamentariska läget. Men jag tycker gott att de kunde genomföra skattesänkningen för pensionärer. Det har de faktiskt förtjänat.

Men vilket galet väder. Som värsta monsunregnen på sina håll. Och här bara skiner solen. Glad så länge det vädret håller till på andra platser, även om risken för översvämning just här uppe på tolfte våningen känns mimimal. Positivt tänkande.

I förmiddags brakade det till rejält i brevlådan. Färgglada vykort från semestrande vänner?
Nope.
Det var inte mindre än sju brev från Bredbandsbolaget. Ett av dem innehöll de utlovade biobiljetterna. Det var ju trevligt.
"Upplev mer" eller hur det nu var...
"Leave me alone" är en bra låt av Michael Jackson.
Låt va mej.

I say no more.

En galen värld

Efter flera dagars arbete med att gå igenom alla man lämnat ut sin e-postadress till, inser man att det är f-n så mycket enklare att flytta till ny postadress än till ny e-postadress. Ja, inte rent fysiskt kanske men tekniskt. Alltså, är det nån som har koll på hur många ställen man reggat sin e-post? Bara en sån sak som flygbiljetter (ja, jag brukar boka i god tid) och hotellrum (också bokat i god tid). Rätt viktigt att flygbolagen har rätt e-postadress så besked om ändrade flygtider verkligen kommer fram.
Jag är dessutom en notorisk web-shoppare. Köper böcker, skivor, filmer, datatillbehör och guvetvad på nätet. Alla dessa webshoppar måste jag nu in på och ändra min profil.
Inte gjort i ett snupetag.
Skulle pappa ha sagt.

Stefan Persson köper lyxhus för miljarder. Kul för honom. Han har åtminstone ett alldeles vanligt aktiebolag och pröjsar en ruskig massa miljoner i skatt. 880 miljoner förra året, närmare bestämt. Ingen hemlig stiftelse i Luxemburg här inte. Skänker pengar till välgörenhet gör han också. Och han har jobbat sig till varenda spänn. Varför ser man aldrig honom som någon som för ut det svenska varumärket i världen? Det gör han i minst lika stor utsträckning som Kamprad. Dessutom ligger H&M etta på börstoppen. Fortfarande. Go, Stefan!

Apropå stålar. På sporten i går pratades om spelarköp i fotbollens värld. Nån hade köpt en spelare för 300 miljoner. Alltså, det är faktiskt äckligt mycket pengar. Borde inte stålarna kunna användas på nåt vettigare? Va?

Två av tre skolor ger mobbade barn skulden för mobbningen. Klassiskt.
Samma mönster finns i vuxenvärlden. Den som mobbas på en arbetsplats får sällan stöd, vare sig från chefer, arbetskamrater eller fackförening. Den mobbade är ett problem som man ofta flyttar på. Inte sällan får de sparken. Bara den mobbade försvinner upphör ju själva mobbningen...
Man känner igen det från våldtäktsmål; -Om du inte klätt dig så slampigt hade det aldrig hänt.
Man känner igen det från kvinnomisshandel; -Om du inte hade retat honom hade han aldrig klippt till dig.
Barn till alkoholister; -Om jag bara är jättesnäll kanske pappa slutar dricka.
Och så vidare.
Hemskt.

20-åringen som dömts till nio års fängelse för mord på sin före detta lärare är besviken på domen. Han säger fortfarande att han inte tänkte döda läraren. Hans föräldrar är "förtvivlade" skriver Expressen. Så klart. Inte kul att vara mamma till en mördare. Men att han "bara skulle skrämmas" kan ingen vettig människa gå på. Han sa ju själv, enligt den återskapade filmen från dödsmisshandeln "Bra, nu dog han.". Kan väl inte bli tydligare än så. Hur blir man så fruktansvärt aggressiv och känslokall?

Den man som tingsrätten dömde till livstids fängelse för mord på en fyrabarnsmamma, har frikänts av hovrätten. Är det inte väldigt ovanligt att hovrätten gör en helt annan bedömning av bevisen än tingsrätten gjort? Det innebär ju att en mördare har gått lös i flera år, medan rättsprocessen malt på. Och att en oskyldig man har blivit stämplad som mördare.

Och vad är det för en stolle som tillverkar bomber och placerar ut på platser där det finns en massa barn? En tonåring har nu häktats, misstänkt för en massa bombdåd. Vi lever i en galen värld. Helt klart.

En 11-åring har polisanmält sin mamma. Brottsrubricering: tvångsarbete.
Mamman hade bett ungen att städa sitt rum.
Hjälp.

Tur att jag inte handlade på Axfood i går eftermiddag. I närheten var det rena actionrullen, en massa poliser med dragna vapen som stoppade en riktig bildåre. Han ville inte att polisen skulle upptäcka alla lådor med Viagra som han hade i bakluckan på bilen. "De var troligen inte för eget bruk" skriver Aftonbladet. Vågad gissning...

För 1 175 spänn kan man få en ansiktsbehandling med fågelskit.
Only in the USA. Förstås.
Victoria Beckham är en flitig kund, sägs det. Hon kan få komma och sitta under körsbärsträdet hos oss på landet för halva den summan. Garanterat äkta fågelskit i ansenlig mängd. Welcome!

För 2 500 kronor kan man få ansiktsbehandling med ormgift som alternativ till botox-injektioner. Även det i The Big Apple. Förstås.
Alltså. När man blir gammal får man rynkor. Det är bara att hacka i sig.
Har inte världen tröttnat på alla stelopererade nunor snart? Va?

Ett gäng centerpartister ondgör sig över sjöfyllerilagen. Jag undrar fortfarande varför man tvunget måste dricka alkohol när man kör båt. De flesta som dör på sjön har alkohol i blodet. Fordon och fylla hör inte ihop. Oavsett om det är bil eller båt. Punkt.

Förresten. Det var längesedan jag gjorde någon knäpp test i en kvällstidning. Så i dag slog jag till med "Hur mycket Ove är du". Svar: 10 %.
Vilken röta.

Klanterier

I går kväll var alla nollåttor med fritidshus norr om stan, troligen glada att ha fritidshus just norr om stan i stället för söder om stan. Det var kaos ända från Nyköping hela eftermiddagen och kvällen. Trafikverket hade nämligen valt just söndagen för att klippa gräs i vägkanterna längs hela E4. Inte så himla smart med tanke på att väldigt många slutade sin semester just i går.
Hur klantig får man bli? Liksom.
Nåväl, trafikinformationen i radio meddelade klockan 23.00 att man bestämt sig för att avbryta klippningen. Var så dags då, kan jag tycka. Hur många som försov sig i morse kan man ju gissa...

En man sköts i Bromma i lördags kväll. Polisen säger:
- Offret och gärningsmannen har uppenbarligen någon relation som inte är bra.
Man kan väl nästan ana det va?

- Doften är en viktig del av smakupplevelsen, säger ordförande i Surströmmingsakademin.
Doft? Jag vet inte det jag.
Lukt, skulle jag kunna sträcka mig till att kalla det för.

Jenny från Malmö som varit försvunnen i över två veckor är återfunnen vid liv. Vad som har hänt vet ingen, inte heller vet man varför hon låtsas ha ett jobb trots att hon varit arbetslös en längre tid. Uppenbart är i alla fall att kvinnan är i behov av hjälp. Hoppas hon får det.

Var femte flicka i sjuårsåldern önskar att hon var smalare, rapporterar TT. Alltså, med alla kroppsfixerade mammor (och säkert en och annan pappa) som hela tiden maler på om hur tjocka de är, vilken ångest de har över vad de äter, stressen att inte hinna motionera etc är inte resultatet så märkligt. TT skriver också att det brukar ta ett par år innan flickorna börjar banta.
NIO ÅR.
BANTA.
Det är ju helt sjukt. Vad håller vi på med?

Man har kommit på att det är sämre att sova för mycket än för lite. Allra farligast är dock att sova dåligt.
Se där. Kvalitet är bättre än kvantitet. Igen.

Sex personer har knivdödats på Jersey. En misstänkt gärningsman har gripits, men befinner sig på sjukhus. "Vad han har för skador meddelades inte" skriver SvD. En inte alltför vågad gissning är väl att han har nåt fel i huvet?

Staten vill att vi ska jobba längre. Visserligen är jag inte så slängd i matte, men den här ekvationen får jag faktiskt inte ihop. Vi har arbetslöshet här i landet. En massa unga, hungriga människor söker jobb men får inga. Blir det inte ännu svårare att få jobb om de som redan har jobb ska sitta kvar på de stolarna i några år till?
Explain it to me like I am five years old. Liksom.

Rolig rubrik i SvD Näringsliv i dag:
HANDEN KAN SLÅ UT MUSEN
Ja, jag har lite snuskig fantasi ibland.

Det har varit väldigt tyst om den danska seglarfamiljen som i februari kidnappades av somaliska pirater. I dag skriver Expressen att de kanske släpps fria denna vecka. En lösensumma motsvarande 32 miljoner kronor lär ska betalas ut.
Självklart värt varenda krona att få hem nära och kära, men jag gillar inte riktigt att piraterna vann.

I det stora landet i väster håller man som bäst på att plocka fram kandidater till nästa presidentval. En Jackie-wannabe är på frammarsch. Svara på frågor kan hon inte, men hon har snygga kläder, tjusig manikyr och tycker att "Guns save lives". Det räcker för att bli poppis. Läskigt.

Har tänkt en bra stund på det där med "Guns save lives". Alltså. Hur kan någon bara tro på nåt så dumt?

Ja jag fick nåt annat att tänka på. Förmiddagen i dag har gått åt till att informera släkt och vänner om de nya e-postadresserna som vi nu har fått igång. Där gick ytterligare tre timmar. Sen har jag informerat mina kunder (gamla, nya och presumtiva) att telefonen inte kommer att fungera på ett tag. En timme till...
Dessvärre ligger ett automatsvar att "Numret du har ringt har ingen abonnent eller är avstängt". Jodå, vi är fortfarande abonnenter, men det är tydligen oerhört komplicerat att portera numret från Bredbandsbolaget till Tele2.
Runda Mars kan dom göra, men fixa vår telefon kan dom inte.
Inte vika en tidning på mitten heller.
Klantskallar.

En bulle till kaffet kanske skulle pigga upp?