Svensk Se & Hör NU! i veckan...

Några gånger varje år inbillar jag mig att höjden av lyx är att ligga på soffan och läsa skvallertidningar. Gärna med en påse jordnötter inom räckhåll.
Efter en stunds bläddrande, känner jag mig som en själv.
Påse nötter, alltså.
Varför köper jag den där sortens blaskor?
Dom innehåller ingenting av värde.
Absolut ingenting.

Det är samma människor som gifter sig och skiljer sig. Kollar jag i högen från förra sommaren är det samma ansikten, fast i kombination med något annat ansikte. Dom som var SÅÅÅÅÅ kära och hade hittat SITT LIVS KÄRLEK för ett år sedan är nu skilda och ibland omgifta och gravida.
Otroligt intressant.

Och så en massa icke-kändisar.
Det är väl behållningen då.
Möjligen.
Att det är så himla komiskt att man kan bli ”kändis” bara för att man fyller sig med silikon och dejtar en kriminell dörrvakt. Och sen försöker göra business av sitt bröllop. Tidningen kanske betalade hela kalaset mot förmånen att få rapportera händelsen.
Rapportera vadå?
Att tuttarna höll på att ramla ur klänningen.
Och att den mesta kändisen på gästlistan var Charlotte Perellis – manager!
Never heard of.

Sen harvar tidningen på i samma smet.
Några hockeyspelare var på ett annat bröllop. Alla fruarna hade knallrosa klänningar. Eller så hade färgåtergivningen i tryckeriet pajat.
Ulf Ekberg börjar bli som Alice Timander – syns på varenda kändisfest. Fast hon hade ballare kläder.
Angelina Jolie äter kackerlackor. Borde inte hon ha råd med nåt bättre?
Keifer Sunderland tycker att svenskar är trevliga. Fast det vet man inte om han tycker. Han sa ”Jag har träffat många trevliga människor”. Filmteamet, eller?
Sen följer ett stort antal paparazzibilder på badande halv- och helkändisar.
Bikinibrallor som skär in i ändan.
Några fotbollsspelare som ”rättar till paketet” efter ett bad. Jaha?
Dravel dravel.
Passar bra i min Things-I-don’t-give-a-fuck-about notebook.

Det enda spännande i sommarens hela skörd var ett hemma-hos-reportage från Jane Fondas hem i Atlanta. Hon har en öppen spis i sovrummet. Spiselkransen är av glas. TURKOST glas!
Den var fräck!
Inte för att jag undrat så mycket över det, men nu vet jag.
Var det värt hundralapparna som alla tidningarna kostade?
Nä.

Att jag aldrig lär mig...