Tro det eller ej, men besöken hos min frisör innehåller ingen sträckläsning av skvallertidningar. Det blir liksom aldrig tid över för sånt. Frisören och jag har känt varandra sedan slutet av 70-talet. Det är alltid han som bestämmer hur jag ska klippas. Det är också han som konstant vägrat permanenta mitt hår, inte ens på 80-talet kunde jag få honom till det.
Sällan får jag höra skvaller om stadens kändisliv, där han är ganska inblandad. Vi ägnar tiden åt djupa existensiella och filosofiska resonemang. Det är helt sant.
"Man blir mer förlåtande med åren. Har överseende med människors elakheter." sa han häromdan.
Mjo, kanske det, men en del människor blir man galen på bara de visar sig. Sursippan Maria Brandin till exempel. Frisören höll med.
Hur kommer det sig att man kan reta sig så infernaliskt på någon som man inte känner? Inte ens har träffat? Det är ju inte bara hon. Det finns en massa människor som ger samma negativa vibbar.
"När du träffar en ny människa, tänk tre positiva saker och ge sedan personen en komplimang." sa frisören.
Bra tips, men en man ser på tv kan man knappast ge några komplimanger.
Om man bortser från just den delen av tipset, kan man testa när man sitter på ett fik eller åker kommunalt.
Unggrabbarna som småbråkar med varandra, hojtar och gapar och är högljudda.
- Dom lärde mig några nya ord. Den ene var snyggt klippt. Eh, sen tog det stopp.
Den gamla tanten som stod bakom mig i rulltrappan och pratade SKITHÖGT i mobiltelefon.
- Kul att hon har lärt sig använda mobilen, tänkte jag. Och sen? Nä.
Småtjejerna som tog upp hela trottoarbredden när dom hasade fram längs Hamngatan i Luciatempo.
- Tänk att kunna röra benen när man har en så där jättetajt, jättekort kjol. Kul att dom lyckades hemfärga sig i samma blonda hårton alla åtta. Roligt att dom verkar ha kul ihop.
Sorry, frisören. Det funkar inte. Kommer inte att funka på söndag heller när det är final i Mästarnas Mästare. Brandin har vunnit en deltävling av tjugosju. EN tävling. Den gick ut på att stå med en skottkärra med sten. Hon, det största muskelberget av alla deltagarna, fick en last som vägde 60 kg. De tre pinniga grabbarna fick 80 kg-kärror. Klart hon vann den. Apa, sa jag högt.
Visst ska man vara snäll och trevlig när man träffar folk. Väluppfostrad. Absolut. Men det är så himla roligt att tänka elaka saker och fälla elaka kommentarer om dem som inte kan höra en. Största nöjet med att sitta på en uteservering; KRITISERA alla som går förbi.
Skitskoj.
Garanterat.
Förresten, finns det något snällt att säga om dagens bild?
Vilka OTROLIGT fula skor.
Byxorna - att tvinga någon gå omkring med så asfula brallor borde klassas som barnmisshandel.
Dessutom - vem vill klappa en get?
Liksom.
Och ja, det är jag på bilden...
