Att jobba hemma

Alla som någon gång, på hel- eller deltid, jobbat hemifrån har sin egen metod för att lyckas.
En del flänger runt, har svårt att fokusera och får just ingenting gjort.
Andra är otroligt disciplinerade och schemalägger sina arbetsuppgifter. Som en del författare; går upp klockan 06.00 skriver till klockan 12.00, äter lunch och kanske tar en promenad och jobbar sedan ytterligare fyra timmar. Eller nåt.
Var och en blir salig på sin tro.
Är man frilansare måste man hitta ett sätt som passar en själv.
Det är sällsynt med nio-till-fem.

Himla spännande är det med alla tips man får från "proffsen". Eller inte.
Min oerhört kompetenta mentor har inte sagt ett pip om arbetssätt, vad som funkar eller inte.
Jo, förresten - Köp en jävligt bra stol, sa hon. Hon är en mycket klok person.
Och hon levererar tips, råd och idéer i strid ström när jag ber om dem.

Men de här "måsten för att lyckas" kommer säkert som amen i kyrkan.
Säkert som ett brev på posten. Eller e-posten. Den är ännu säkrare.

- Gå till jobbet. Säger dom. Ta en promenad, det räcker med att gå runt huset för att du ska känna att du byter hemma mot arbetet.

Då tänker jag att om man måste gå runt huset för att fatta att man ska börja jobba, kanske man inte ska ha kontoret hemma.

Eller att det är helt förkastligt att gå runt och slafsa hemma. Man ska fixa håret, sminka sig och klä sig som inför ett affärsmöte. Gärna sitta och titta sig i en spegel när man pratar i telefon. Det hörs på rösten, säger förstå-sig-påarna, hur man ser ut.
Vad är det då för vits med att vara hemma? Man sparar massor av pengar på att slippa gå till frissan, slippa köpa klatschigt svarta kavajer, kjolar och byxor och slippa foundation, mascara, rouge, nagellack ... you name it.
För att inte tala om all tid man sparar.
Bara hoppa ur pyjamasen och i mysbrallorna.
Inga trasslande nylonstrumpor, tappade knappar eller pumps som ska klackas.
Man är liksom klar för jobb på tolv sekunder!
Och jag vet med säkerhet att om jag skulle ha en spegel på skrivbordet skulle jag börja kolla in näshåren, plocka ögonbrynen eller undersöka diverse hudåkommor. Inte alls koncentrera mig på själva telefonsamtalet.
Men det är jag det.

Inte ska man köra tvättmaskin, diskmaskin eller gå och handla på dagen heller.
Nähä?
Men om jag jobbar i affär eller på kontor eller har någon annan form av anställning tar jag ju fikapauser, snackar med kollegerna eller står och hänger vid kopiatorn en stund.
Hänga tvätt ger lite motion för stela kontorsaxlar.
Armar-uppåt-sträck.
Diskmaskinen - knäna-böj.
Skiteffektivt.

Gå och handla, med betoning på GÅ.
Jag får en välbehövlig paus. Jag får motion. Det är aldrig tomt i skafferi och kylskåp. Och jag sparar på miljön genom att inte ta bilen och storhandla.
Borde baske mig få nåt miljöpris...

Undvik privata samtal under arbetstid, är ett annat tvärsäkert råd.
Alla som aldrig ringt ett privatsamtal från jobbet kan räcka upp handen.
Nä, tänkte väl det.

Eller Stäng kontoret när du är klar för dagen. Så dumt. Tänk om jag får en kanonidé till en artikel när klockan är 20. Sorry, jag har stängt för idag så jag får försöka komma ihåg iden till i morgon. Hur dags öppnar jag?
Funkar inte heller.

Självklart är alla råden välmenta.
Men det är ju just friheten att styra över sin egen tid som är den stora vinsten med att jobba hemifrån.
Bestämma själv när man ska jobba, hur man ska jobba och var.

Nackdelen är kanske risken att växa igen. Som grannen på landet. Han har inte borstat tänderna på en månad tror jag. Och inte bytt tröja sen jul.
Tur att man har en äkta hälft som skulle säga ifrån.
Och möten på stan lite då och då.