Galenskaper

En stackars 20-åring som helt på egen hand tog tag i sitt hetsätande och gick ner från över 200 kilo till 87 har en kropp som ser rent förfärlig ut (förstås). Massa överskottshud som hänger på mage, armar och ben (förstås) och som hindrar honom från att leva ett normalt liv. Landstinget betalar inte för plastikoperationen. Den kostar ca 50.000 kronor.
Alltså, om inte den killen är värd att satsa på - med den kämpaglöden och med det sociala handikappet han fick på köpet - då vete fåglarna vad skattepengar ska användas till.
Skäms, Sundsvalls sjukhus.
Skäms!

Undrar varför Alexandra Pascalidou dyker upp i varenda tidning i alla möjliga och omöjliga sammanhang nuförtiden. Idag varierar ämnena mellan grekisk mat och sexinviter från andra kvinnor. Jättekonstigt.

Berlusconi är en vaken farbror. Eller vad sägs om kommentaren: "Muammar Khadaffi verkar inte längre ha kontroll över Libyen."
Gomorron. Liksom.

En advokat i Växjö vill ha betalt för tiden det tar för honom att packa portföljen och klä på sig, inte enbart för promenaden från kontoret till förvaltningsrätten. Ärendet har nu fått prövningstillstånd i Högsta förvaltningsrätten. Herregud, med handläggningstider på upp emot två år tycker man att dom borde ägna sig åt väsentligheter. Hjälp.

Det nya dataspelet "We dare" ("med 35 roliga och flirtiga minispel") är för vågat för USA och släpps därför bara på den europeiska marknaden.
Jojo, en massa krigsspel är ok.
Skjuta ihjäl så många som möjligt det går för sig, men att kramas lite är att gå för långt.
Sjukt land det där, som maken brukar säga.

En reporter vid namn Tobbe på Aftonbladet TV pratar som en aspackad Folke Rydén. Alltså, vissa journalister gör sig bättre i papperstidningen.

En av Khadaffis söner säger att "vi är en blygsam familj" och att pratet om tillgångar för miljoner i Schweiz är ren nonsens. Undrar vem som har köpt fastigheter och öppnat bankkonton i deras namn? Nästa gång kan denna någon få använda mitt namn. Det går så bra så. En stuga i Lugano kan jag faktiskt nöja mig med.

Veckans mest hysteriska insändare fanns i DN idag.
En skärgårdsbo tycker att man ska avmaska alla hundar i Sverige.
För att man hittade EN mask i EN räv.
Läskig typ den där dvärgbandmasken, men en avmaskningskur bara som förebyggande är faktiskt rena galenskaperna.
Hysteriskt, skulle jag vilja säga.
Nu sa jag det.

Undrar förresten om insändarskribenten jobbar på något maskmedelsföretag?

Ska man sk(r)atta eller gråta?

Håller med Hanne Kjöller i DN idag. Om Assange nu är så oskyldig som han hävdar, varför är han inte mer angelägen att få saken ur världen så fort som möjligt? Att överklaga och ha sig när det ändå inte förändrar något i sak är en jättekonstig taktik i det läget. Om man inte är hans advokat förstås och kan debitera en j-la massa extra timmar.
Och är man inte ute och cyklar om man tror att Reinfeldt anstränger sig för att få honom fälld?

Expressen rapporterar om vilket par som var först med att ha sex i Big Brother-huset. Är det verkligen någon som bryr sig om det?

Samma tidning skriver också att Frank Andersson "fick skador för livet" av sin wrestling-karriär. Vilka skador det skulle vara framgår dock inte. Annat än att han bröt ett litet ben i handen en gång. Tusse då.

Elton John säger "min son ska få en normal barndom". Eller hur.
Och hur hade han tänkt sig att det skulle gå till, undrar man.

"Christer Nydahl spårlöst försvunnen" står det i alla tidningar idag. Inte som toppnyhet men i alla fall som tredje eller fjärde.
Hemskt för honom och hans familj, men ska man veta vem han är?
Jag erkänner min totala okunnighet.

Petter Nordhug går från klarhet till klarhet. Nä, jag gillar honom inte.
Inte alls, faktiskt.

I SvD funderar man över hur mycket The Phone House tappat i trovärdighet efter dokumentären om dem, döpt till "Säljsekten". För egen del var det en aha-upplevelse, plötsligt hajar man varför dom är så himla otrevliga om man inte direkt säger att man tänker handla något som kostar massor av pengar. Reklamationer, information och frågor är man inte ett spår intresserad av. Skönt när saker får sin förklaring.

Såg bilder på Roger Pontares turnébuss. Jo tack, i en sån skulle till och med jag kunna tänka mig en campingsemester. Specialbyggd är bara förnamnet.

Skatteverket undersöker möjligheterna att beskatta pokervinster eftersom spelet är ett skicklighetsspel. Jo, så är det. Kortspel har absolut inget att göra med vilka kort man får. Det har min kompis Ulla sagt.

Slutdeppat

Nä, om man skulle ta och kamma till sig, sluta deppa och bli förbannad i stället. Det ger faktiskt en del bra energi. Finns mycket att reta sig på.

Som till exempel fastighetsannonserna. Inser att villan jag vill ha - och som möjligen skulle kunna få mig att flytta ut från stan - närmar sig 9 mille. Men då har den både sjöutsikt och inomhuspool. Undrar om man kan få behålla den vita flygeln också? Mäklaren har lagt in ett par bilder på bara den, så den kanske är inbyggd i huset?




Och toan på bilden måste jag nästan gå och kolla på. Lägenheten finns i Solna. Visserligen blir skinkorna längre med åren, men en sån här specialdesignad mugg var väl ändå att ta i?



Annars kan man reta sig på dåliga rubriker.
Eller vad sägs om "Attackerade domaren - blev utstrypt" (Nyheter24.se).
Och nej Kjelle, jag vet inte heller vad utstrypt betyder. Ordet ger 3 970 träffar på Google men inte f-n blev man klokare för det.

Undrar varför DNs ledarskribenter inte är lika upprörda över lojakten som över vargjakten. Den har man ju kräkts över i veckor. Och den rörde 20 vargar, att jämföra med de 25 lodjur man får fälla i Mellansverige.
Stavas det med stort "M" förresten?

FI vill byta namn till Feministerna. De tycker att de alltför ofta förväxlas med Finansinspektionen. Jag associerar mer till uttrycket "Lede fi" (24 800 träffar på Google) men det kanske har andra orsaker.

Tysklands försvarsminister som fuskat sig till en doktorstitel genom att sno från andra, försöker komma undan med förklaringen att "plagiaten inte tillkommit medvetet". Var han medvetslös när han klippte ihop sin avhandling, eller vad?

Måns Zelmerlöv tar över Allsång på Skansen. Inte för att jag bryr mig nämnvärt, men det är väl trevligt med en allsångsledare med sångröst som omväxling. Hade kanske varit ännu trevligare med en kvinnlig programledare, men det är väl bara Caroline af Ugglas som skulle hoppa på ett sånt uppdrag. Och henne är man ju rätt trött på.

Assange utlämnas till Sverige för att ställas inför rätta för bl a våldtäkt. Utanför domstolen i London samlades mängder av demonstranter. Alltså, lite märkligt är det att så många har bestämt om han är skyldig eller inte innan rättegången ens har börjat.

Gissningarna om vem som ska bli ny partiledare för (s) står som spön i backen. Himla roligt uppslag i DN häromdagen med fyra herrar som faktiskt ser ut att vara klonade. Valfrihet kallas det visst. Som T-Forden. Välj vilken färg du vill, den finns i svart.

Aftonbladet skriver att prinsessan Madeleine är en "kunglig kvinnokämpe". Hon har ett stenhårt program fram till slutet av maj, med tio inbokade arbetsdagar. Hårt liv.
Och vad bestod hennes kvinnokamp av då? Jo, hon deltog i ett seminarium tillsammans med 3.499 andra. Starkt jobbat, liksom.

Hur kommer det sig att man får fängelse och 115.000 kronor i böter när man lägger ut bilder på sig själv i brudklänning på Facebook?
Svar: man lever på socialbidrag, baserat på att man är ensamstående...
Osmart brud.

Omvärldens bild av Sverige

Naturkatastrofer, uppror och alla oroshärdar i världen får tala för sig själva. Ingetdera kan man raljera över eller ens kommentera. Det är för stort.

I den lilla världen kan man ägna sig åt tv-tittande.
I går bjöd dumburken på två program om Sverige. De fick mig att fundera över min egen bild av omvärlden, till exempel USA.
Från alla pratprogram, tv-serier och dokumentärer får man bilden av ett land där folk rent allmänt är dumma i huvet. Alla går i terapi och stämmer allt och alla hela tiden. Alla har vapen och anser sig ha rätt att skjuta sin granne utan direkt anledning. Alla är feta och ytliga och tänker bara på sig själva. Alla går i kyrkan på söndagarna och renar sina dåliga samveten med välgörenhetsarbete.
Cash is king; har man inga stålar är man ingen.
Och vem f-n som helst kan bli guvernör eller president.
Ungefär så.

Hur tänker andra om svenskar? Vilken bild skickar vi ut av oss själva?
Första programmet i går var "Dansbanan i Täfteå".
Till synes charmig bondromantik. En dansbana i obygden med en ägare som har årets fulaste toupé. Ett gäng fulla tanter i en husvagn. En dansbandsnörd som samlar autografer. Och ett gäng ungdomar som säljer biljetter och glufsar hamburgare.
Samma människor varje vecka, det är bara dansbanden som skiftar, kan man läsa i tablån. Man ser egentligen ingen skillnad. Lätt överviktiga gubbs i likadana och för trånga overaller.
Sträcker man på sig i soffhörnet och känner sig svensk och stolt?
Knappast.

Andra programmet i går var "Sommar i Sverige".
Några semesterfirare med helt olika upplägg för sina ledigheter följs på nära håll. Idén verkar vara att få med så många minoriteter som möjligt. Och sen skruva personligheterna in absurdum.
Två gayblondiner (de kallar sig själva så) som fyller fejsen med silikon inför Pride-veckan och tycker att "dom som uppfann sminket borde få Nobelpris". Den ena är kock (nja, han har just gått ut gymnasiet). Skulle vilja se hans min när han måste vistas i ett ångande, svettigt kök och förstöra frisyren.
En trebarnsfamilj (mamman har minst en utländsk förälder) i båt längs Göta kanal. Familjen är som en parodi på filmen med samma namn. Minus själva tävlingen då.
Ett udda par med finsk brytning som åker i en ombyggd servicebil till dansbandsveckan i Dalarna. Han spelar dragspel och har en halvrassig comb-over, hon samlar på trumpinnar. Ingen är så värst dansant.
En familj i campingbuss modell jättestor. Pappan uppför sig som Robert Gustavssons rollfigur busschauffören i Torsk på Tallin. Svär, gormar och pratar om bajs hela tiden. På bred stockholmska. Han ska kanske föreställa ursvensken. Vad vet jag.
Alla i programmet grillar.
Ögonbrynen satt i höjd med hårfästet när programmet var slut.
Skämskudden kändes trygg att ha i närheten.

Inte väcktes någon liten patriot i mig efter att ha sett filmen "För kärleken" heller. Schysst rollista men rätt obegriplig handling.
De bråkade, stressade, grät och var arga hela tiden.
Sen dog allihop.
Skitrulle.

Jag törs knappt tänka på vilken bild av Sverige de får som tittar på de här programmen. Inte kan det vara något positivt.
Dumm Schweden är bara förnamnet.

Lite söndagsdepp

Ibland stannar tiden liksom upp och hämtar andan på något sätt. Det står still.
Märkligt nog står det sällan still i positiva lägen. Pause-knappen trycks in när livet är lite trist. Eller tämligen händelselöst. Eller tomt.

Ibland blir det mer påtagligt än annars vilka som saknas. När man ordnar kalas, till exempel. I stället för att glädjas över alla som finns på kalaset, blir man smärtsamt medveten om vilka som inte finns där. Lite samma känsla som när man skriver vykort på semestern, eller julkort. Alla adresser man hoppar över. Människor som man av en eller annan anledning inte kan höra av sig till längre.

Samma sak när det nya årets kalender ska fyllas i. Alla födelsedagar man inte vill glömma. Och så plötsligt inser man att almanackan inte är lika full som året innan.

Det har varit lite väl många förluster de senaste åren. Människor man älskar och som plötsligt är borta. Skälen skiftar, men borta är dom. Och har lämnat stora tomrum efter sig.

När man tänker på hur hjärtlöst livet kan vara, känns det ganska oviktigt att reta sig på Berlusconi, räntehöjningar, snöskottning och elpriset.

"Ta vara på livet, det går ej i repris" har moster broderat på en väggbonad. Det är bra att påminnas om det lite då och då.
Allting har man bara till låns. Ägodelar, vänner, familj.
Man har allt detta. Ett tag. Det gäller att ta vara på och vara rädd om.
Så länge man får och kan.

Det är bara att bita ihop, brukar det heta. Och så gör man det, tills bettskenan går i tre delar. Då får man skrika och gråta och vara förbannad ett tag.
Det går ju över.
Bevars.

"Bara en enda ros på ett evigt klänge,
så är livet, trist varar länge..."

Läskiga grejer

Blev idag varse att alla bilder på nagelsvamp i Aftonbladet är en västanfläkt jämfört med makrobilden i DN på Silvios hårfäste. Det bara måste vara hårtransplantation. Och det är helt klart fel färg på hans foundation.
Lektion 1 A är dessutom att man aldrig - och då menar jag aldrig - lämnar en sån jätterand vid hårfästet.
Vissa gamla saker är mindre bra att måla på än andra.
Vad artikeln handlade om? Ingen aning, faktiskt.

Sen vet jag inte om jag är så himla förtjust i att en av DNs ledarskribenter slår ett slag för vegetarianismen (svårt ord det där) "för att en kikärta aldrig tuktats med elfösare, en böna aldrig blivit plågad. Det köttindustriella komplexet skulle minsann inte få del av mina pengar." Nä, sånt dravel går faktiskt bort. Passar bättre på insändarsidorna.

Och jag funderar ofta på vad som har hänt med tidningen. Man har gjort sig av med en massa kompetenta journalister och vad ersätter man dem med? Putslustiga rubriksättare och skribenter med magert språk.
Vad sägs om rubriken: "Sjukhusen går på knäna"?
Jag visste inte ens att sjukhus har knän.
Än mindre att de kunde gå på dem.

Expressen skriver att Noomi Rapace har "fingertoppskänsla". Har hon alldeles säkert när det gäller sitt yrke, men klädstilen är jag inte särskilt imponerad av. Känns snarare som att hon plockade de mest udda prylarna från gratishögen. Skorna med 16 cm klackar påminner mest om prisdojan i Let's dance. Den ljusgröna klänningen med massor av resår ser ut som en av kuddarna i mormors soffa. Fast den var vit och hade ett litet broderi på mitten. Den var faktiskt snyggare än klänningen. Sorry. Noll stilpoäng från mig.

Debattören Johan Ingerö skrev något väldigt klokt idag, apropå fattigdomsdebatten. Fattigdom mäts ju bara i hur människor har det ekonomiskt jämfört med andra, trots att man borde väga in andra parametrar. Så här skriver han:
"Fattigdom mäts numera som inkomst i förhållande till vad andra tjänar. Det betyder i stort sett att om två av tio har råd att semestra utomlands så är ingen fattig.
Men om åtta av tio har råd, så är de två andra fattiga. Ordet håller därmed på att förlora sin betydelse."
Det är ju det jag säger, alla kan inte köpa iPod 4 till sina barn och alla kan inte bo i fläskvillor. Men är de i och med det fattiga?

Dagens nytänk: En butiksägare i Jämtland låter snattare välja mellan två straff när dom stjäl i butiken. Antingen betala 1500 spänn eller gå omkring med en "skäms-skylt" där det står "Jag är en TJUV". Läskigt smart butiksägare.
Ingen har hittills valt skylten...

En sjuk försäkring

Det skrivs mycket om sjukpenning och att vi alla ska betrakta den som en försäkring. Jag ser vissa problem med det. En inte ovanlig uppfattning är att man får 80% av sin lön om man blir sjuk.
Jodå, det stämmer för alla som inte tjänar mer än 26.750 kronor. Den maximala sjukpenningen är 21.400 kronor i månaden. Brutto. Alla jag känner tjänar mer än så. Mer än hälften av svenska folket tjänar mer än så.
Tänk om andra försäkringar skulle fungera på samma sätt?
Man har en villa i Stockholm som är värd 6 miljoner. Den brinner ner till grunden och försäkringsbolaget säger att medelvillan i Sverige kostar 2,2 mille så du får 80% av det.
Eller om man har en ny fin bil som kostat sisådär 350.000. Den blir stulen och försäkringsbolaget säger att snittpriset för en bil är 140.000 så du får 80% av det.
Och så vidare.
Vadå sjukförsäkring?
Sjuk försäkring.

Förmodligen är jag extra grinig på Försäkringskassan i dag efter att ha väntat i fyra timmar på en handläggare som bett om ett telefonmöte. Hon skulle ringa klockan tio. Jag har lämnat två meddelanden. Hon har fortfarande inte ringt...

Att svenska språket håller på att förflackas är ingen nyhet. Bland det fulaste jag vet är alla "upp" som läggs in både här och där. Det är lika vanligt som alla uteblivna "att".
Rubrik i DN i dag: "Så skulle maktparet splittras upp". Vadå upp?
Och "möta upp" - det betyder infinna sig. Man kan inte "möta upp" någon vid tåget.
Eller starta upp. Svengelska. Usch.
Sämst i den kategorin är texten i gatan vid Dramaten. "Titta upp" står det vid övergångsställena. Hjälp.

På DN är man sur på stadsministern som öppnade (inte "öppnade upp") moteld på regeringens hemsida. Nytt spännande grepp i kommunikationen. Det tyckte inte (v) som har anmält Reinfeldt till KU för att ha använt hemsidan "som propagandamegafon". DNs chefredaktör säger att Reinfeldts pressekreterare har ringt och hotat henne, medan pressekreteraren säger att något samtal aldrig har ägt rum. Så där håller dom på. Milda makter.

Hundratals barn kontaktar Bris varje dag. Expressen rapporterar om misshandel, kränkningar och mobbning. Man hoppas att de som tar emot samtalen har god träning i att skilja på verkliga problem och trotsiga barn. Barn i min närmaste omgivning har påstått att föräldrarna både knuffas och tänker mörda dem, utan någon sanning i anklagelserna. Och när det är Expressen får man ta larmrapporter med en nypa salt. Minst.

Sex av tio svenskar kastar mat i onödan. De kollar "bäst-före-datum" och slänger allt som har passerat angiven dag. Utan att kolla om maten är ätbar eller inte! Men alltså, om man inte får lära sig sånt hemma borde det väl ingå i hemkunskaps-undervisningen (eller vad det heter nuförtiden)? Jag visste knappt att konserver var datummärkta. Inte mjöl heller. Man lär sig något nytt varje dag.

Apropå passera bäst-före-datum. Berlusconi påstår i förhör att den rumänska flickan han myglade ut från häktet är släkt med Mubarak. Har nån kollat med honom?

Dagens usch: Aftonbladet har övergivit nagelsvampen för underlivssvamp. Är otroligt tacksam att dom inte visar närbilder på den också.

Apropå svamp. Man får hoppas att den funna dvärgbandmasken var en tillfällighet, annars är det slut på både svamp- och bärplockning. Kan knappt tänka mig sommar och höst utan sådan trivsam avkoppling. Må f-n ta den som inte avmaskade sin hund innan den kom hit. Eller hur det nu gick till när det lilla satyget fick Sverigepremiär.

En annan premiär. Rolf Lassgård i ny uppsättning på Stockholms Stadsteater. Då får dom nog fasen se till att montera textmaskiner så man fattar vad han säger.