Omvärldens bild av Sverige

Naturkatastrofer, uppror och alla oroshärdar i världen får tala för sig själva. Ingetdera kan man raljera över eller ens kommentera. Det är för stort.

I den lilla världen kan man ägna sig åt tv-tittande.
I går bjöd dumburken på två program om Sverige. De fick mig att fundera över min egen bild av omvärlden, till exempel USA.
Från alla pratprogram, tv-serier och dokumentärer får man bilden av ett land där folk rent allmänt är dumma i huvet. Alla går i terapi och stämmer allt och alla hela tiden. Alla har vapen och anser sig ha rätt att skjuta sin granne utan direkt anledning. Alla är feta och ytliga och tänker bara på sig själva. Alla går i kyrkan på söndagarna och renar sina dåliga samveten med välgörenhetsarbete.
Cash is king; har man inga stålar är man ingen.
Och vem f-n som helst kan bli guvernör eller president.
Ungefär så.

Hur tänker andra om svenskar? Vilken bild skickar vi ut av oss själva?
Första programmet i går var "Dansbanan i Täfteå".
Till synes charmig bondromantik. En dansbana i obygden med en ägare som har årets fulaste toupé. Ett gäng fulla tanter i en husvagn. En dansbandsnörd som samlar autografer. Och ett gäng ungdomar som säljer biljetter och glufsar hamburgare.
Samma människor varje vecka, det är bara dansbanden som skiftar, kan man läsa i tablån. Man ser egentligen ingen skillnad. Lätt överviktiga gubbs i likadana och för trånga overaller.
Sträcker man på sig i soffhörnet och känner sig svensk och stolt?
Knappast.

Andra programmet i går var "Sommar i Sverige".
Några semesterfirare med helt olika upplägg för sina ledigheter följs på nära håll. Idén verkar vara att få med så många minoriteter som möjligt. Och sen skruva personligheterna in absurdum.
Två gayblondiner (de kallar sig själva så) som fyller fejsen med silikon inför Pride-veckan och tycker att "dom som uppfann sminket borde få Nobelpris". Den ena är kock (nja, han har just gått ut gymnasiet). Skulle vilja se hans min när han måste vistas i ett ångande, svettigt kök och förstöra frisyren.
En trebarnsfamilj (mamman har minst en utländsk förälder) i båt längs Göta kanal. Familjen är som en parodi på filmen med samma namn. Minus själva tävlingen då.
Ett udda par med finsk brytning som åker i en ombyggd servicebil till dansbandsveckan i Dalarna. Han spelar dragspel och har en halvrassig comb-over, hon samlar på trumpinnar. Ingen är så värst dansant.
En familj i campingbuss modell jättestor. Pappan uppför sig som Robert Gustavssons rollfigur busschauffören i Torsk på Tallin. Svär, gormar och pratar om bajs hela tiden. På bred stockholmska. Han ska kanske föreställa ursvensken. Vad vet jag.
Alla i programmet grillar.
Ögonbrynen satt i höjd med hårfästet när programmet var slut.
Skämskudden kändes trygg att ha i närheten.

Inte väcktes någon liten patriot i mig efter att ha sett filmen "För kärleken" heller. Schysst rollista men rätt obegriplig handling.
De bråkade, stressade, grät och var arga hela tiden.
Sen dog allihop.
Skitrulle.

Jag törs knappt tänka på vilken bild av Sverige de får som tittar på de här programmen. Inte kan det vara något positivt.
Dumm Schweden är bara förnamnet.