Allergi

Här hade inte Sven kunnat stå och köa. Om Sveas berättelse är sann.

Som djurvän OCH allergiker ställs jag ofta inför en massa mer eller mindre märkliga frågor. I vissa sammanhang kan det vara en fördel att vara både och; man företräder liksom ingen sida eller har någon särskild agenda åt ena eller andra hållet.

Jag blir både förvånad och förbannad över hur mycket nonsens som sprids och hur många felaktigheter och missuppfattningar som cirkulerar. Fortfarande. I en tid då vi ska anse oss vara så inihelvete informerade och upplysta.

Lika förbannad blir jag på människor som tar till allergiargumenten för att hävda sin rätt, som egentligen inte alls har med allergi att göra. Som människan som skrev till Magdalena Ribbing för ett tag sedan. Jag gillar Ribbing och har haft god hjälp av hennes råd genom åren, både svaren på mina egna etikettfrågor och genom att läsa hennes spalt i DN. Men nu vete fåglarna om hon inte slirade till det lite.

Frågan gällde, i korthet, en kvinna vars man var allergisk mot hundar. Vi kan kalla henne Svea och honom Sven. Svea var lite upprörd över att Svens föräldrar bjöd hem en hundägande släkting till middagarna, trots att Sven är allergisk mot hunden. Visserligen placerades hunden i ett särskilt rum under de här tillställningarna, men Sven blev allergisk ändå. Svea var särskilt upprörd över att hundägaren föreslog att Sven skulle medicinera om han fick symptom av hunden. Tvingas medicinera för att en gäst ska kunna ta med sin hund på släktträffarna!? Hade hon hört på maken? Och maken, förresten, blev väldigt trött de gånger han tagit en tablett och blivit tvungen att gå och lägga sig. Och inte nog med det, allergimedicin kostar pengar. Minsann. Kan man verkligen ställa sådana krav som hundägare?

Döm om min förvåning när jag läste fru Ribbings svar. Nej, sånt kan man verkligen inte kräva. Rubriken på svaret var: ”Det är fullkomligt självklart att ingen ska tvingas till medicinering”. Det står så. Hon föreslog i stället att föräldrarna kunde bjuda gästen men utan hund. Alternativt att Svea och Sven meddelade föräldrarna att de bara tänkte komma och hälsa på om hundägaren inte var bjuden.

Alltså. Om Sven nu är så oerhört allergisk att han inte kan vara i ett hus där det ligger en hund i ett annat rum, så skulle han inte kunna vara i närheten av hundägaren heller. Han skulle troligen inte heller kunna åka buss, vara på restaurang eller i en affär eller över huvud taget vara bland andra människor av den enkla anledningen att det dräller omkring en massa folk som har husdjur hemma. De människorna har mängder av allergener från sina fyrbenta vänners päls, hud och saliv på sig och sina kläder. Så för Svens del är det nog fråga om att hålla sig i sitt eget oerhört välstädade hem och inte gå ut över huvud taget. Risken är nämligen stor att någon i hans närhet är djurägare. Och i synnerhet som han tydligen inte vill medicinera mot sina besvär (får man anta eftersom hustrun ojade sig över kostnaderna för att medicinera vid besöken hos föräldrarna).

Nä. Här ligger nog en hund begraven (och sprider allergiframkallande ämnen omkring sig) och Svea tyckte att hon kunde använda Ribbings svar och Svens allergi som slagträ i diskussionerna med svärpäronen. Antingen gillar hon inte hundägaren. Eller så gillar hon inte hundar. Eller så kan det vara så att hon rent allmänt vill bestämma vilka människor Svens familj ska umgås med.

Det är många i Sverige som lider av någon form av allergi mot katt, kanin, häst eller hund osv – allmänt omnämnda som pälsdjur. En ytterst liten skara är så oerhört allergiska att de reagerar som Sven i insändaren (eller som Svea beskriver att han reagerar, f-n tro’t). Är man, som jag, någorlunda vanligt allergisk räcker det med en allergitablett om man ska besöka hund- och kattägare (om gäster vid andra tillfällen har sällskapsdjur brukar jag aldrig kolla).

Den dyraste sorten kostar ca 3:50. Den blir man inte trött av.

Ibland kan jag behöva en puff astmaspray också. Då får man lägga till en 50-öring.

Man gör sina prioriteringar i livet. Själv tycker jag det är SÅ värt 4-5 spänn för att kunna umgås med både den ena och den andra. Och – som en känd tv-producent sa en gång – djurägare är berikade människor, avgjort mycket trevligare än folk som inte ens gillar djur. Vilket detta inlägg härmed har bevisat.

Jag hittade inte var man kunde kommentera Ribbings spalt. Jag skrev till henne (förvånad, någon?) och hon hänvisade mig till något kommentarsfält. Sicken tur att jag har min blogg att gnälla i J

Tomma tunnor

”Tomma tunnor skramlar mest” heter det ju. Antagligen med betydelsen att den som inte har några argument att komma med höjer rösten i stället. Ungefär som over there då. Som the big boss som beskyllt Obama för att ha avlyssnat hans telefon. Några bevis, eller ens någon endaste liten antydan till bevis, för saken har han inte presenterat men han skickade fram en av sina skickliga (nåja) rådgivare, (vad heter hon i efternamn? Con nånting. Betyder inte det bedragare?) som förklarade att man kan avlyssna med mikrovågor. Så, note to self: Avslöja inga hemligheter medan du värmer lunchtallriken.

Det är synd om alla som saknar humor. Som tar allt – och framför allt sig själva – på väldigt stort allvar. Som Schyman om Paolo Robertos skämt om att killar visst kan fokusera på två saker samtidigt (bröst). Fick en kommentar att killar kan koncentrera sig på TRE saker samtidigt: brösten och att dregla. Men sorry, dreglande är en betingad reflex (Pavlovs hundar) så det kan man faktiskt inte sätta upp på männens pluskonto.

Agendas intervju med Alice Bah Kuhnke i söndags var väl också skrammel i en tom tunna? Floskel travades på floskel och siffrorna hon släppte ifrån sig var tydligen tagna ur tomma luften. Inte hade hon koll på särskilt många fakta, vilket väl bara kan tolkas som att hon tycker att problemet med återvändande IS-krigare inte är värt att ägna någon större ansträngning. Skrämmande. Borde inte de in i fängelse förresten? Typ bums.

Läste en krönika av Hanne Kjöller om det svenska missnöjet. Ett utbrett missnöje som medierna gärna skriver om. Men vad har vi egentligen att gnälla över? Och är vi egentligen så himla missnöjda? Eller luras vi bara att tro det? Ungefär som när Löfven inför förra valet orerade om ett land i kris och tomma lador och jag vet inte vad.

Vi drar säkert själva ett strå till stacken i sociala medier. Man läser något som verkar hemskt, håller med och delar. Utan att tänka eller ifrågasätta. Som det här med den stängda förlossningskliniken i Sollefteå. Jo, kvinnorna i Västernorrland får längre resväg, men långt till förlossningen har även kvinnorna i Norrtälje. Och är det verkligen rimligt att ha en hel avdelning öppen, med personal i tre skift, när man har i genomsnitt en (1) förlossning per dygn? Bara en tanke.

Eller tiggarna. Dem är det synd om när de ska avhysas från mark där de olagligt bosatt sig, skräpat ner och förorenat. Klart som fasen det är synd om dem. Ända tills de ställer upp skrotbilar och plåtskjul hemma hos dig. Eller gör dass av dina barns lekplats. Eller fyller din soptunna med sina sopor. Debattartikel i dagens AB där man tycker att vi ska ”möta deras behov” i stället för att avhysa dem. Och sen det gamla vanliga argumentet att man inte kan förbjuda fattigdom. VEM FASEN HAR PÅSTÅTT DET? Undrar jag än en gång. Det är dags för EU att dra åt tumskruvarna på Rumänien och Bulgarien och kräva att de använder de öronmärkta miljarderna för att göra livet bättre för sina sämst ställda medborgare. På hemmaplan. Så deras barn kan få gå i skolan och åtminstone har en chans att få ett bättre liv än tidigare generationer.

Eller våra husdjur. Deltog i ett möte i går där man bland annat diskuterade etik och djurskydd. Synnerligen intressant. Ska man laga hur trasiga djur som helst? Bara för att man kan, liksom? Är det verkligen att vara djurvän att sätta en katt i rullstol? Eller köra en hund med omfattande skador hundra mil till en expert? Som en av veterinärerna sa ”djurhimlen är ett väldigt bra ställe”. Ibland är det kanske bättre att befria ett stackars djur från dess plågor i stället för att dra ut på lidandet, var ett av argumenten. Inga tomma tunnor där inte.

Och David Batra ska göra show om sitt äktenskap med moderaternas partiledare. Pja, det krävs väl drastiska åtgärder om partiet inte ska tappa alla sina väljare…

  

Boring

Det totala ekonomiska värdet av hundar och katter relaterar till de av människor

subjektivt upplevda fördelarna och nackdelarna med dessa djur. Har fått en rapport på drygt 50 sidor att läsa igenom. Jag kroknade redan på sidan tre. Alltså, på riktigt. Varför skriver man inte som man pratar? I alla fall på ett ungefär. Å andra sidan känner jag inte människan som skrivit rapporten. Han/hon kanske låter likadant?

Den samhällsekonomiska betydelsen av hundar och katter bestäms av de förädlingsvärden och den sysselsättning som dessa djur genererar i olika led av värdekedjan.

Stön.

Det kommer att krävas litervis med kaffe de närmaste timmarna, det är en sak som är säker.

I grannskapet är det däremot inte så boring nuförtiden. I tisdags passerade jag mordplatsen i Hallonbergen ungefär samtidigt som den blev en mordplats. Och i förrgår var jag glad att jag valde Mall of Scandinavia i stället för Kista. Fem mord på två dygn. ”Gängmord” skriver Expressen. I och för sig. Om kriminaliteten sjunker för att gangstren har ihjäl varandra så inte mig emot.

Och Löfven gör ännu ett minnesvärt uttalande om alla morden ”Det är oacceptabelt”. Mästaren i att sparka in öppna dörrar.

Björn Andersson, herr Jag-myglar-så-mycket-det-går, direktör för Statens Fastighetsverk har fått sparken. Undrar om han tvingas betala tillbaka det han stulit. Och undrar hur stor fallskärm han får. Ett riktigt prakt-ärsle. Om ni frågar mig.

Och nu var det visst någon bjässe till statlig fastighetsägare där korruption och mygel ligger högt på topplistan. Alltså, vad har de för himla moral? Ingen skam i kroppen alls.

Dessutom, så sent som i går avslöjades två snubbar på Trafikverket som hade attesterat fejkfakturor till sina egna bolag på några miljoner. Alltså. Va?

Helt sabla uttråkad blev jag i går när jag försökte få kontakt med Apple-supporten. Min iPhone stänger av sig titt som tätt och batteriet dör. Det är visst något fabrikationsfel (jo, jag kollade på deras webbsida) och man kan gratis byta batteri hos någon auktoriserad serviceverkstad. Antalet virrvantar jag pratade och chattade med under förmiddagen uppgick till fyra. Dessutom tvingades jag lyssna på en massa hemsk musik medan jag väntade, vilket gjorde det omöjligt att jobba under tiden. Till slut lyckades jag få boka en tid. Jo, det är sant. Man måste BOKA EN TID för att få ett fabrikationsfel åtgärdat. Uppskattningsvis tar det fem minuter att byta batteriet, som det är fråga om. Nästa torsdag har jag fått tid. Om en vecka alltså. Heja Apple. Inte.

Jon Henrik Fjällgren (ingen aning om vem det är) blev så tagen av att vinna någon delfinal i Melodifestivalen att han drabbats av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD, sånt som yrkessoldater kan drabbas av efter en tid i krig till exempel) och nu har han ”tagit time-out”. Jag trodde den sortens ledighet var förbehållen myglande politiker.

Apropå ”Mello” så cirkulerar det nu på Facebook nåt slags protest med uppmaningar att ringa och rösta på Owe Thörnqvist för att reta Christer Björkman. Eeeh? Ska man inte rösta på den låt man tror har bäst chans att vinna i nån Europafinal? Eller har jag missat nåt? 

Så går det när man väljer andra tv-program, tydligen.

Och Gudrun Schyman – längesen man såg henne förresten – blev jätteupprörd och antagligen kränkt å alla kvinnors vägnar över nånting som Paolo Roberto hade lagt ut på Instagram. En text som lät typ ”Bröst är bevis på att män kan fokusera på två saker samtidigt” eller nåt sånt. Borde hon inte ha blivit kränkt å männens vägnar i stället? Tänkte jag. Om hon nu kände för att bli arg och kränkt. Å andra sidan, kunde hon inte garvat åt det i stället?

I Expressen kan man få en lista över vilka ”tillval som kan sänka värdet på din bil”. Bland ”tillvalen” nämns till exempel rost, trasig utrustning, dåliga däck, smuts, lackskador och dålig lukt. Inget av dessa har jag sett på någon enda bilhandlares tillvalslista. Faktiskt.

Köttbullsbomb

Miljardärsgata

Mjölksyreträning

Miljonlurade

Alibiomgång

Se där, några ord jag inte har sett förut. Ett ord som man däremot ser och hör alldeles för mycket av är ”magiskt”. Hur blev det ett modeord?

Sen undrar jag hur klen Expressens nyhetsbevakning är. Fortfarande kör man bilder på en gråtande Johaug. Det räcker nu, hörrni! Jag är trött på hennes lipande.

TRÖTT!

Säger jag bara.