Boring

Det totala ekonomiska värdet av hundar och katter relaterar till de av människor

subjektivt upplevda fördelarna och nackdelarna med dessa djur. Har fått en rapport på drygt 50 sidor att läsa igenom. Jag kroknade redan på sidan tre. Alltså, på riktigt. Varför skriver man inte som man pratar? I alla fall på ett ungefär. Å andra sidan känner jag inte människan som skrivit rapporten. Han/hon kanske låter likadant?

Den samhällsekonomiska betydelsen av hundar och katter bestäms av de förädlingsvärden och den sysselsättning som dessa djur genererar i olika led av värdekedjan.

Stön.

Det kommer att krävas litervis med kaffe de närmaste timmarna, det är en sak som är säker.

I grannskapet är det däremot inte så boring nuförtiden. I tisdags passerade jag mordplatsen i Hallonbergen ungefär samtidigt som den blev en mordplats. Och i förrgår var jag glad att jag valde Mall of Scandinavia i stället för Kista. Fem mord på två dygn. ”Gängmord” skriver Expressen. I och för sig. Om kriminaliteten sjunker för att gangstren har ihjäl varandra så inte mig emot.

Och Löfven gör ännu ett minnesvärt uttalande om alla morden ”Det är oacceptabelt”. Mästaren i att sparka in öppna dörrar.

Björn Andersson, herr Jag-myglar-så-mycket-det-går, direktör för Statens Fastighetsverk har fått sparken. Undrar om han tvingas betala tillbaka det han stulit. Och undrar hur stor fallskärm han får. Ett riktigt prakt-ärsle. Om ni frågar mig.

Och nu var det visst någon bjässe till statlig fastighetsägare där korruption och mygel ligger högt på topplistan. Alltså, vad har de för himla moral? Ingen skam i kroppen alls.

Dessutom, så sent som i går avslöjades två snubbar på Trafikverket som hade attesterat fejkfakturor till sina egna bolag på några miljoner. Alltså. Va?

Helt sabla uttråkad blev jag i går när jag försökte få kontakt med Apple-supporten. Min iPhone stänger av sig titt som tätt och batteriet dör. Det är visst något fabrikationsfel (jo, jag kollade på deras webbsida) och man kan gratis byta batteri hos någon auktoriserad serviceverkstad. Antalet virrvantar jag pratade och chattade med under förmiddagen uppgick till fyra. Dessutom tvingades jag lyssna på en massa hemsk musik medan jag väntade, vilket gjorde det omöjligt att jobba under tiden. Till slut lyckades jag få boka en tid. Jo, det är sant. Man måste BOKA EN TID för att få ett fabrikationsfel åtgärdat. Uppskattningsvis tar det fem minuter att byta batteriet, som det är fråga om. Nästa torsdag har jag fått tid. Om en vecka alltså. Heja Apple. Inte.

Jon Henrik Fjällgren (ingen aning om vem det är) blev så tagen av att vinna någon delfinal i Melodifestivalen att han drabbats av posttraumatiskt stressyndrom (PTSD, sånt som yrkessoldater kan drabbas av efter en tid i krig till exempel) och nu har han ”tagit time-out”. Jag trodde den sortens ledighet var förbehållen myglande politiker.

Apropå ”Mello” så cirkulerar det nu på Facebook nåt slags protest med uppmaningar att ringa och rösta på Owe Thörnqvist för att reta Christer Björkman. Eeeh? Ska man inte rösta på den låt man tror har bäst chans att vinna i nån Europafinal? Eller har jag missat nåt? 

Så går det när man väljer andra tv-program, tydligen.

Och Gudrun Schyman – längesen man såg henne förresten – blev jätteupprörd och antagligen kränkt å alla kvinnors vägnar över nånting som Paolo Roberto hade lagt ut på Instagram. En text som lät typ ”Bröst är bevis på att män kan fokusera på två saker samtidigt” eller nåt sånt. Borde hon inte ha blivit kränkt å männens vägnar i stället? Tänkte jag. Om hon nu kände för att bli arg och kränkt. Å andra sidan, kunde hon inte garvat åt det i stället?

I Expressen kan man få en lista över vilka ”tillval som kan sänka värdet på din bil”. Bland ”tillvalen” nämns till exempel rost, trasig utrustning, dåliga däck, smuts, lackskador och dålig lukt. Inget av dessa har jag sett på någon enda bilhandlares tillvalslista. Faktiskt.

Köttbullsbomb

Miljardärsgata

Mjölksyreträning

Miljonlurade

Alibiomgång

Se där, några ord jag inte har sett förut. Ett ord som man däremot ser och hör alldeles för mycket av är ”magiskt”. Hur blev det ett modeord?

Sen undrar jag hur klen Expressens nyhetsbevakning är. Fortfarande kör man bilder på en gråtande Johaug. Det räcker nu, hörrni! Jag är trött på hennes lipande.

TRÖTT!

Säger jag bara.

Eld och lågor

Det kan knappast ha undgått någon att jag funderar mycket över språket. Det är därför det tar ganska lång tid för mig att läsa en bok. Hänger upp mig på dåliga formuleringar och stakar mig på stavfel. Och tänker ut hur jag själv skulle skrivit. Sån är jag. Strax nordväst om oss pågår just nu rena kravaller. Upploppen i Husby kallas det i pressen. Bilderna på bilar som brinner fick mig att undra hur uttrycket eld och lågor kom till. Det säger man ju när man är väldigt upprymd, entusiastisk och positiv. Inte direkt några känslor som bubblade upp i mig i alla fall.

Fullständigt meningslös vandalisering som ett 40-tal ungdomar ägnar sig åt. Inte nog med att de tänder eld på en massa bilar (och en färdtjänstbuss), de stjäl brandslangarna och kastar sten på både polis och brandkår. Sådana tilltag lär inte locka några nya företag till området. Inte några nya hyresgäster heller. Och de boende gnölar över att de inte får någon hjälp av polisen. Hjälp med vad? Uppfostra slynglarna lär vara för sent. Dessutom, hur ska ett par snutar kunna göra en meningsfull insats om en hel mobb kastar sten på dem? Nu har dumheterna spridit sig till Fittja, söder om stan som ett slags sympatiåtgärd. Sympati för vad? Bränna upp grannens bil? Konstruktivt. Not.

Jag känner en hel del människor som jobbar med ungdomar i utsatta områden. En av orsakerna till att de varken vill plugga eller jobba är att de saknar vuxna förebilder. Många av föräldrarna kan inte svenska, saknar arbete och sitter på torget och tuggar kat. Om man redan i unga år får lära sig att pengar hämtar man hos Soc, oavsett om det är för att betala tandläkaren eller köpa möbler, är det kanske inte så konstigt att man har svårt med motivationen. Skolan blir jobbig och den som behöver extra stöd kan inte få det eftersom man dragit in all sådan personal. Och hemma kan ingen hjälpa en med läxorna. Har man redan i lågstadiet halkat efter minskar möjligheterna att kunna försörja sig. Man bor kvar hemma där det oftast är väldigt trångbott; får man inget jobb får man heller ingen bostad. Man får förresten ingen bostad även om man har fast jobb. Inte ens efter åtta år i bostadskön…

Men ändå.

Varför kastar man sten på polisen? Och varför ger sig sex man på en ensam snut?

Apropå polisen.

Jag mejlade polisen i Solna eftersom det är rena vilda västern på Ankdammsgatan. Den öppnades igen för genomfartstrafik när man proppade igen en massa andra vägar runt omkring i förhoppningen att det skulle underlätta för bilisterna. Det har det kanske gjort, men det är rent livsfarligt för alla andra. Längs gatan finns flera dagis, fritids och en ganska stor skola. Hastigheten är begränsad till 30 km/h och på två ställen finns någon mesig typ av farthinder, antagligen för att busschaufförerna inte ska gnälla. Här finns ett trafikljus (gul blink), ganska många busshållplatser och ett flertal övergångsställen. Längs gatan finns också parkeringsplatser. Där har vi våra bilar. Det är en kombination av tur och vår egen försiktighet som gjort att vi bara blivit påkörda en enda gång i år. Folk kör som dårar. I princip ingen håller 30. Folk kör mot rött, släpper inte fram fotgängare och nästan varje gång en buss stannar vid hållplatsen på den smalaste vägsträckan (där man dessutom satt upp staketpinnar mitt i gatan) kör bilister mot körriktningen. Jag tycker det är hög tid att polisen tar itu med det här innan det händer något riktigt allvarligt.

Döm om min förvåning när farbror Polisen ringde upp. Döm om min ännu större förvåning när han berättade att man inte alls tänkte göra något för att förbättra läget. Varför då? Han skyllde på bygget av Friends Arena.

Långsökt?

Ja det kan man tycka. Visst, det var klantigt av Solna stad att inte ha infrastrukturen klar innan man öppnade arenan. Ännu klantigare att samtidigt dra hit spårvagnen. OCH bygga nytt på Råsundas mark. Trafikinfarkt är bara förnamnet.

Farbror Polisen var arg på arenabygget. Han var arg på spårvagnen också. Han tyckte man skulle dragit tunnelbana till Barkarby i stället. Han sa också att han har förståelse för folk som bryter mot trafikreglerna. Det är säkert. Han sa precis så. Självklart blir man frustrerad om man har barn att hämta på dagis eller är på väg till ett viktigt möte, sa han, och hamnar i någon av alla trafikstockningarna här. Jag förstår om man i sin frustration kör för fort eller mot rött. Det är säkert. Han sa så.

Men herregud, det vet väl varenda människa att ska man passa en tid i den här stan kan man inte ge sig iväg i sista minuten? Tydligen inte.

Farbror Polisens slutkläm var något i särklass. ”Förhoppningsvis blir det nytt styre i kommunen efter nästa val.”

Hur skulle det på något vis förbättra trafikläget?

Det hade han inget svar på.

Eld och lågor var det också i flera bidrag i lördagens Mello. Jag glömde skriva om Island. Den låten var bra. Och killen var snygg, men han hade säkert gjort sig bättre och känt sig säkrare i lite rockigare klädsel.

Två riktigt dumma kommentarer har bitit sig fast i skallen.

Dels Erik Saade som kallade Petra Mede för MILF (Mother I Like to Fuck) och dels pratkvarnen som inte syntes i bild men på ett ganska störande sätt babblade en massa oväsentligheter under sändningen. Hon slängde en känga till Mark Levengood som hette duga (typ: kolla in den kåken, den vore väl nåt att få ärva). Det var två riktiga lågvattenmärken.

Javisst ja. Roligaste läsningen i går. Finska medier som var så otroligt upprörda över att Tre Kronor tog på sig guldhjälmar. Innan matchen ens var slut. Osportsligt, var väl den mildaste kommentaren. Jojo, det var ju nästan tre minuter kvar av matchen och Sverige ledde med 5-1.

Allt kan hända, som Rolle Stoltz sa.

Eller hur.

Nu  måste jag kolla det där med eld och lågor.

Mello

Coiffe, inhandlad på Nybrogatan (Östermalm, jojomensan)

Jag har fått lära mig att på svenska heter Eurovision Song Contest (ESC) Mello. Förkortning för Melodifestival kan man ganska enkelt anta. I går var det dags. Och så himla glada vi var att spektaklet hölls i Malmö och inte på Kompisarenan nästgårds. Den tar in 65 000 pers vid konsertevenemang. Hu vale om så många människor skulle flummat runt här i krokarna en hel vecka. Nä, då var Malmö ett bättre val. Men lillkillen Yohio (17) var inte helt på det klara med var dom var nånstans. 

Är ingen större fan av Mellon och såg varken deltävlingarna eller den svenska finalen, men nu skulle det kollas kollektivt, föras protokoll, tyckas och kritiseras. Kvällen till ära tog jag diademet med fjädrar och annat som väl snarast kan kallas coiffe och som enligt etiketten inte kan bäras kvällstid. Men jag tänkte, ska man sitta och hacka på andras kläder kan man ju göra en tabbe själv. 

- Men fa-ha-ha-an så ful! utbrast värdinnan, eller förlåt du kanske tycker den är FIN? Och satte därmed ribban för kvällens kritikorgie.

- He-he-he, skrattade värden, har ni gått på varsin trottoar hit? Så du slapp skämmas (och petade menande maken i sidan).

Jo tack, det kändes välkomnande och fint. Jag la tillbaka min coiffe i handväskan. Den kommer kanske till användning vid något bröllop framöver. Som beräknas vara slut klockan 18. Då får man ha den. Och som av en händelse fanns en bild på Carl Philips flickvän i dagens tidning. Med en precis likadan coiffe som min, fast i vitt. Ser man på. Fler som handlar hos Eivy Flodins parfymeri.

Men Mellon då? Alla i sällskapet uttryckte sitt ogillande för Petra Mede. Det fälldes kommentarer som: plastig, stel, ett-jävla-grimaserande, tillgjord och så vidare. Alla var dock överens om att hon klarade uppgiften med den äran. Hon klarade till och med nästan att mima hela sitt sångnummer. Bara ett par smärre missar. Men varför i all sin dar tog inte arrangörerna tillfället i akt att marknadsföra svensk design? Jean Paul Gaultier i all ära, men varför välja en fransk klädskapare? Big mistake. Huge!

Carola fick alldeles lagom stort utrymme. Hur länge stod hon på scen? Sju sekunder? Typ.

Sarah Dawn Finer. Underbar i sin roll som brittisk reporter! Och vilken röst hon har den damen. The winner takes it all har nog aldrig framförts så bra.

Fredrik Reinfeldt gjorde sig bra som komiker. Men säkert finns det nån surmuppa som tycker han ska hålla sig borta från sånt trams.

Erik Saade som intervjuare i Green Room. Alltså. Hur tänkte dom där?

Vann rätt låt? Ingen aning. Ingen av oss röstade på Danmark men det var väl inget fel på den? Trallvänlig, gammal hederlig schlager. Vi var däremot rörande eniga om att Norge var bäst. Irland fick höga poäng av oss men hamnade sist, så vi är nog ingen bra referensgrupp att plocka fram vinnande låtar… 

Belgien hade de coolaste dansöserna, men sångaren kunde fixat håret.

Nederländerna. Tufft att ha ett bidrag som går i moll. Svårsjungen låt som inte en enda kotte kan nynna i dag. Men den finns på albumet Sad singalong songs. Hon borde också fixat håret.

Rumänien. It’s my life. I falsett. Showen var ju – hm – uppseendeväckande. Och kastratsångare i ESC. Minst sagt vågat. Ligger Transsylvanien i Rumänien, undrade vi alla.

Italien. Jo. Italienska ballader går rakt in i hjärtat på mig. Men kostymen var inget vidare. Jag vet att det är inne med stuprörsbrallor och korta kavajer. Men där blev liksom det mesta fel.

Azerbaijan, eller Azerbajdzjan som landet heter på svenska (hur många kan stava till det utan att kolla?) hade coolaste scenshowen, förutom att låten var ganska bra. Körtjejens släp var lika häftigt som resten av klänningen, med en överdimensionerad ryggrad som dekor. Jo jo, alla knep är tillåtna.

Jag har säkert glömt någon som vi alla la särskilt mycket märke till, på gott och ont. Måste erkänna att trots det seriösa upplägget var vi inte så himla fokuserade. Däremot röstade vi och undrar fortfarande vart publikrösterna tog vägen. Var de på något vis inbakade i poängen som alla smöbullar i de olika länderna lämnade? I så fall kan man undra hur sms-röstandet funkade. Här pep det i telefonen strax före halv två i natt. ”Melodi nr 24 får alltså din röst, tack för din medverkan!”. Om jag inte är helt fel ute, var omröstningen vid det laget avslutad för längesen. 

I år hjälpte det inte med häftiga shower, konstiga låtar eller Loreen-plagiat. Grattis Danmark! Hoppas ni fortsätter trenden med ett ganska avskalat och inte alls svulstigt evenemang nästa år. Kanske, kanske kollar vi finalen även 2014. Det var ju ganska livat.