Jo, det blir mycket politik nu. Kanske blir lite tjatigt,
men man kan faktiskt inte stillatigande se på vad som händer just nu. Det ena
vallöftet efter det andra sviks och Löfven, Andersson & Co rör inte en min.
Värst är när de ska försöka bortförklara de svikna löftena med en massa
svammel. Som om vi vanliga dödliga inte skulle tänka själva. Som om vi var
fullständigt bakom flötet. Politikerförakt i sin värsta form.
Som det här med skattehöjningen. Regeringen ändrar nu
reglerna så att alla som tjänar 36 100 kronor eller mer ska betala statlig
skatt. Vilket i en normal människas hjärna är en skattehöjning, eftersom den
lönen tidigare inte inneburit statlig skatt.
Andersson fnyser åt Agendas reporter och säger att det är
ingen skattehöjning, om man i stället tar och sänker sin lön så behöver man
inte betala den statliga skatten.
Grattis oss, liksom. Med en sån finansminister. Ladan är
verkligen tom…
Jag har inga som helst problem med att betala skatt. Jag
tycker dessutom att det är en bra ordning att alla ska ha samma rätt till god
vård och omsorg, oavsett hur mycket pengar man har. Jag blir g-a-l-e-n på alla
privata sjukförsäkringar, den som kan pröjsa får gräddfil. Helt sjukt. Har vi
nu världens högsta skatter ska vi väl få något för pengarna? Tycker genuint illa
om systemen i t ex USA och Schweiz där skola, sjukvård, äldreomsorg osv styrs
av hur mycket pengar man har. Föräldrar som måste rodda tre jobb för att kunna
spara till kidsens collegestudier.
Men detta ljugande. Utan att blinka. Utan att röra en min. Hur
klarar man det? Måtte krävas mångårig träning. Jag kan inte ens försöka mig på
en liten vit lögn utan att rodna och börja flacka med blicken. Skulle inte
klara att jobba en vecka som politiker ens.
Nå. I den lilla världen då. Vi står i kö för bättre parkeringsplatser
till våra bilar. När vi flyttade hit var Ankdammsgatan stängd för genomfart.
Det är den inte längre, så det är rena rallybanan här. Dygnet runt. Och där ska
vi försöka backa ut bilarna. Blivit påkörd bara en gång vilket får sägas vara
en bedrift. Nåväl. Eurocredit som sköter kösystem och fakturering måtte ha en
konstig ordning. Vi anmälde intresse samtidigt och fick köplatserna efter
varandra. Plötsligt har maken plats 7 och jag 9! För några veckor sedan erbjöds
två platser. I min logik borde det då innebära att när de två platserna har
hyrts ut borde maken ha plats 5. Eller? Men nähä då. Han har fortfarande plats
7. Och jag har inte ens fått något erbjudande denna gång så jag har väl halkat
ner till 11 eller nåt. Men vågar man ifrågasätta systemet halkar man väl ur
helt och hållet. Hålla god min i elakt spel heter det visst.
Expressen skriver idag om Putin; ”Nya ryska taktiken – att
sprida lögner!”.
Ny?
Alltså. Under vilken sten har den journalisten legat de
senaste decennierna?
Samma tidning är upprörd över att försvarsmakten visat en
felaktig karta över var i skärgården u-båtsjakten pågår. Men alltså, det är väl
inte så smart att stå i tv och visa hela världen vad försvaret håller på med?
Och var.
Apropå rätt. Kan konstatera att om man vill vara någorlunda
säker på en rättvis rättegång i vårdnadstvist ska man bo på västkusten. Har
läst många domar och följt ett flertal rättegångar och kan konstatera att
domstolarna dömer totalt annorlunda i mål som är i princip identiska.
Paret A: Mannen är 50+, kvinnan yngre. Barnet i 3-årsåldern.
Bor i Värmland. Mamman konstrar efter skilsmässan, anklagar pappan för både det
ena och det andra som inte går att bevisa. Vårdnadsutredningen pekar på vissa
samarbetsproblem. Tingsrätten tycker att föräldrarna ska skärpa sig och
samarbeta och dömer till gemensam vårdnad. Göta Hovrätt gör samma bedömning och
framhåller att det bästa för barnet är att föräldrarna delar på det juridiska
ansvaret och att båda är delaktiga i beslutsfattandet kring barnet.
Paret B: Mannen är 50+, kvinnan yngre. Barnet i 3-årsåldern.
Bor i Sörmland. Mamman konstrar efter skilsmässan, anklagar pappan för de mest
horribla saker som inte går att bevisa. Två vårdnadsutredningar drar
slutsatserna att mamman är den som uppvisar största svårigheterna att samarbeta
och rekommenderar delad vårdnad. Båda är lika lämpliga vårdnadshavare.
Tingsrätten ger mamman ensam vårdnad pga samarbetsproblem. Svea Hovrätt gör
samma bedömning och ger mamman ensam vårdnad pga att hon uppger sig ha blivit
kränkt av pappan i samband med skilsmässan. Hovrätten bedömer att hon inte
kommer att komma över den känslan inom överskådlig tid. Och det är inte bra för
barnet. Därför ska barnet fostras enbart av mamman.
Javisst ja. En stor skillnad mellan de här paren, förutom bostadsort: Mamma B är stenrik. Snuskigt stenrik.
Tappat förtroendet för rättsväsendet?
Jag?
Helt och hållet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar