Man får arbeta för brödfödan och inte vara en lathund... |
Inser allt oftare att jag är oerhört gammalmodig. Är man
uppfostrad med uttryck som Ärlighet varar
längst eller Man får arbeta för
brödfödan eller Sparsamhet är en dygd
och så vidare, kanske det inte är så konstigt att man emellanåt blir arg.
Skitförbannad, kan man säga.
Det fick man inte säga när jag var liten. Då fick man svart
tunga. Fanns även inslag av hot i meningen ”den
som svär kommer inte till himlen”. Typ.
I dag verkar det helt okej att ”sjukskriva sig” utan att
vara det allra minsta sjuk. Dåligt väder under semestern, för få semesterdagar,
tråkiga arbetsuppgifter eller bara som hämnd mot en kufig chef verkar vara helt
godkända diagnoser. Utan den minsta tanke på hur kul det känns för företagaren
att behöva betala en veckas lön utan att få nåt gjort. Eller hur kul det känns
för arbetskamraterna som ofta får jobba extra för att täcka upp för den som är
”sjuk”.
Skum inställning.
Kanske är det också den ganska stränga uppfostran som gör
mig skitarg när jag ser alla tiggare? Spelar ingen roll av vilken nationalitet,
jag blir lika provocerad av alla som ber mig om pengar. I morse när jag gick
ner och handlade pågick storgräl vid busstorget. Nio tiggare som högljutt
diskuterade, gissar jag, vem som skulle sitta var och vem som skulle ha kryckorna.
En var redan utdelad och låg bredvid tiggare ett strax utanför gångtunneln. Det
är antagligen lättare att sitta med en krycka än att gå med den. Behöver man ju
inte hålla reda på vilket ben man ska halta med. Tanten vid brevlådorna hade
ingen krycka idag, hon har uppenbarligen piggat på sig för nu gick hon en liten
runda och plockade tomburkar i en Ikea-kasse. Övriga åtta rumäner var, som
sagt, inbegripna i ett storgräl. Två kryckor skulle fördelas mellan dessa åtta.
Hur det gick? Ingen aning. Men tanterna var ganska snygga i likadana
sammetskjolar.
Och än en gång tänker jag på det som är värre, vad de gör
när de inte tigger; bosätter sig i parker och naturreservat där de eldar,
bajsar och skräpar ner.
Tvivlar inte ett ögonblick på att de har de förfärligt
fattigt och eländigt, men det borde vara en angelägenhet för rumänska staten
och EU att ta itu med.
Jag skänker gärna pengar till olika hjälporganisationer, men
jag blir nästan lika provocerad som av tiggarna på gatan när mina gåvor
betraktas som carte blanche att störa mig i tid och otid. Läkare utan gränser,
Hjärt-Lungfonden, Rädda Barnen, Röda Korset, Cancerfonden, Barncancerfonden…jag
kommer inte ihåg alla jag skickat pengar till. Alla, utan ett enda undantag,
har därefter tagit sig friheten att ringa hem, ringa min mobil, skicka mejl och
skicka brev. Jag blir galen. G-A-L-E-N. Ingen annan som reagerar likadant?
Å andra sidan har den här gammaldags uppfostran inte gjort
mig till någon egenutnämnd polis. Såna är bara FÖR jobbiga. Som invandrargrabbarna
i BMWn som nästan körde på maken som straff för att han gick vid sidan om
övergångsstället och inte PÅ övergångsstället. Och skrek och gestikulerade helt
vilt. Eller som tanten vi cyklade förbi på väg in till stan. Hon blev helt
galen och skrek att ”det är ju märkligt
att man inte ska få gå här i lugn och ro utan cyklister, det är faktiskt
GÅNGBANA här och ingen CYKELBANA”. Men ursäkta oss liksom, på vilket sätt
störde vi? Det var inte precis Giro d’Italia som svischade förbi. Vi plingade
inte ens med ringklockorna. Dessutom är det en kombinerad gång-/cykelbana.
Undrar vad hon led av? Eller folk som ställer sig och råskäller på hundägare
med lösa hundar som inte gör ens en fluga förnär, som helt lugnt går bredvid
sin ägare lika fint som om de gått kopplade. Polis polis potatisgris.
Mår man bättre när man har skällt ut någon? Känner att man
har gjort en stor insats? Där fick dom!
Minsann. Eller vad?
Sen undrar jag hur alla som röstade på MP känner sig idag. Dörrmatteparti var det någon som skrev
häromdagen. Och i går sa Björklund att ”den
nya regeringen startar med en rejäl härdsmälta”. Vad var det de kom överens
om när det gäller kärnkraften egentligen? Beror på vem man frågar. Skumt.
Undrar också hur alla som röstade på S känner sig idag. Den
sänkta krogmomsen blir kvar, liksom RUT. Som S har varit så oerhört förbannade
på och velat ha bort.
Jovisst, i alla relationer gäller att kompromissa. Man kan
inte alltid få sin vilja igenom, det är ge och ta hela tiden. Men ändå. Hur
mycket oreda orkar svensken med?
SAAB eller NEVS som de väl egentligen heter, som har fler
liv än en vanlig katt, har nu sparkat 155 personer från fabriken i Trollhättan.
Ekonomin är körd i botten. Kan kanske delvis bero på att styrelseordföranden
har kvitterat ut en miljon kronor. I månaden. 18 mille totalt.
Sjukt. Säger jag bara. S-J-U-K-T.
Ännu sjukare är bilderna på kvinnan som drabbats av
bubbelsjuka. Googla på det, den som känner för ett lätt illamående.
Aftonbladet gör tv av folks ilska mot TV3s programserie
Jagad av hundar. Och idag ryter även Fredrik Steen ifrån. Bra där, Fredrik!
Lägg ner skiten.
Nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar