Nya lärdomar

 

I vilken ände börjar du?

Hur skalar du en banan? Antagligen som alla andra, såvitt jag vet. Man börjar i den änden med ”skaftet”. Inte vet jag varför. Ibland är det skitsegt och man mosar tio procent av den ätbara delen. Apor, som högst troligt är vanare bananätare än människosläktet, öppnar bananen i andra änden. Testa, vetja. Det är f-n så mycket enklare.

Kan man säga ”vanare” förresten? Eller?

Men alltså stående där i köket, ätande min banan, började jag tänka på det där med att käka. I nästan all reklam är det kvinnor som äter. Framför allt äter de glass, choklad och godis. Gärna till någon sängkammarmusik i bakgrunden och med förföriskt rödmålade, plutande läppar. Det ska antagligen locka män att äta just glass, choklad och godis. Kvinnor ska ju inte äta sånt. Det är aja-baja. Man förstör den perfekta, slanka kroppen då. Som det är krav på att vi ska ha. Fri från celluliter, kärlekshandtag och gäddhäng. Plufsmage är inte heller tillåtet. Nytt ord i kvällspressen. Och betalar man extra kan man få reda på hur man blir av med plufsmagen också.

Varför ser man sällan män äta i tv-reklamen? Ja, förutom killarna som förbereder sig för sportsändningarna med popcorn, chips och salta pinnar. För det mesta orkar jag inte bry mig längre, vilket kanske är oroväckande, men ibland kan jag reta mig gråhårig på stereotyperna som serveras.

Kvinnan som står och sliter med hemska fläckar i badrummet. Mannen som kommer och räddar henne med en superspray.

Kvinnan som har torkat golven och suckar djupt när barn och hundar kommer inspringande och sprider lera över golven.

Kvinnan som kämpar med fläckiga kläder.

Kvinnan som skäms för att hon köpt färdig potatisgratäng.

Och så vidare. Kan till viss del förklaras med att reklamen gjorts i något annat land. Som inte har kommit lika långt som vi gjort. För vi har kommit jämförelsevis långt, oavsett vad F! försöker lura i oss.

Ur mammas lilla häfte om konservering. 

 Apropå jämställdhet. Kan inte ha undgått någon att jag är motståndare till kvotering. Oavsett vad. Som intagningen till polishögskolan. Där går man inte på kvalifikationer i första hand. Det ska vara 50/50 män och kvinnor och dessutom en viss andel med invandrarbakgrund. Punkt. Heldumt. Vore väl bättre att ta in dem som verkligen är lämpade för polisyrket? Va?

Ännu dummare än kvotering är omvänd diskriminering. Som till exempel att pappor alltid är i underläge i vårdnadstvister. Alltid. Eller som när Ungdomsstyrelsen, med Alice Bah Kuhnke som generaldirektör, beslöt att allt stöd till barn och ungdomar som drabbats av hedersrelaterat våld skulle gå till flickor. Förvisso är det mest flickor som drabbas, men plötsligt stängdes dörren för alla utsatta pojkar.

Samma generaldirektör bestämde också att bidragen till ungdomsidrott skulle delas lika mellan pojkar och flickor. Trots att det är fler pojkar än flickor som idrottar. Tänk om föräldrar skulle göra likadant. En familj med sex barn, två flickor och fyra pojkar, och veckopengen delas 50/50 mellan könen. Otroligt dumt.

Hoppas att hon gör bättre ifrån sig som kultur- och demokratiminister.

Vilken skum kombo förresten. Ska kulturen bli demokratiskt finns det väl risk att kreativiteten kommer i kläm? Och yttrandefriheten?

Vår kulturminister. Bild från tidningen Okey någon gång på 1990-talet.

Apropå minister så får landets nya finansminister smäll på fingrarna även av Expressen. Kreditvärderingsinstituten Fitch, Moody’s och Standard & Poor’s ger Sveriges ekonomi högsta kreditbetyg. Men Andersson vevar på som om hon fortfarande var i opposition och påstår att budgetsiffrorna är de sämsta sedan budgetsaneringen under mitten av 1990-talet. Detta påstående är inte något annat än rent trams.

Inte särskilt trovärdigt att en finansminister har så himla dålig koll. Det har hon antagligen inte, men bara det att hon ljuger som en häst travar borde ge alla normalbegåvade svenskar kalla kårar.

Nya lärdomar ja. Kursen i teckenspråk är spännande (ja, jag kan teckna ”spännande”) och vi lär oss en massa nya ord varje gång. Det gäller att öva (ja, jag kan teckna ”öva”) och traggla, precis som med alla språk. Den i särklass vanligaste frågan man får när man börjar prata om teckenspråk är om det är internationellt. Jo då, jag har också ställt den frågan. Och nej, det är inte internationellt. Går ganska lätt att illustrera. Till exempel att teckna jordgubbe, så tecknas jord och gubbe. Fullkomligt obegripligt för en engelsman eller fransyska. Och hur skulle man få till strawberry och fraise med jordgubbe till ett gemensamt tecken? Dömt att misslyckas.

I övrigt är det intressant vilka ord kursdeltagarna är mest ivriga att lära sig. Alltså, nu kan jag teckna kärringjävel, hata, trött, kn---a, fi—a, sjuk, bög, vin, tjata, sprit, öl, full och asshole. Ja, vi är i särklass äldst på kursen…

Fortsättning följer.