I fyllan och villan

Två professorer skrev i gårdagens DN en debattartikel om sjöfylleri. De uppges vara "experter på sjörätt" och kallar skärpningen av gränsen för sjöfylleri för "kriminalisering av vardagslivet".

Man tror knappt det är sant.
Professorerna ondgör sig över vad de tycker "speglar politikers klåfingrighet på ett område de knappast känner till". Inte för att jag är någon sjögurka, men efter en hel del båtåkande och många vistelser i Stockholms skärgård har man sett mer än en fyllskalle. Gubbsen tycker att eftersom marginalerna är större på sjön än på vägarna (sant iofs) så ska det inte finnas några promillegränser. Det ska vara upp till var och en att bedöma hur lämplig man är som kapten på sin skuta.
Jo, det har ju funkat.
INTE.

Särskilt sura är herrar professorer över att lagstiftarna ger sig på "vanligt måltidsdrickande" och att lagen slår mot "båtfolk som valt båten som sommarstuga". De skriver också att lagen är "förnedrande för båtfolket".
Ursäkta, men måste man köra omkring sin sommarstuga efter en blöt kväll? Va?
Och jag är knappast den enda människan som har sett hel- och halvpackade personer försöka övertyga sin omgivning om att dom inte allsch är schå dragna schom dom scher ut.
- Näärå schörrö, jag kan schöra. Inga mbroblem.
Eller hur.
Omdömet är på topp efter några centiliter.

Exemplen som herrarna anger i sin artikel känns som hämtade ur nån gammal Åsa-Nisse-film. Fast på sjön då. Lagen "förbjuder skärgårdsbon att ta en öl på grund av möjligheten att behöva korsa fjärden i något ärende".
Man bara gapar.

Alltså, kan man inte avstå från rusdrycker en vanlig lunch, kan det knappast vara livet på sjön man sätter värde på.
Inte heller sitt eget och sina medmänniskors väl och ve.
Man har helt enkelt drickaproblem. Nåt annat skäl till herrarnas otroligt märkliga artikel kan i alla fall inte jag hitta.