Skuggsidan

Jaha, så var Solsidan avslutad. För gott? Intresset verkar väl inte vara så där himla överdrivet varken från tittarna eller skådisarna. Fast det slutade ju med en liten cliffhanger, så man vet aldrig.

Å andra sidan fick man väl nog av Ove som kalasmarodör redan i näst sista avsnittet, så alla som följt serien kan lista ut själva hur bröllopsfesten skulle kunna bli.

I början skrattade vi så vi kiknade, första två säsongerna var vansinnigt roliga för det mesta. Men med humor är det ju så att det ska finnas en viss verklighetsförankring för att skämten ska bli roliga. Så där lagom tvistat. Sista (?) säsongen blev lite för överdriven, ska man överdriva får man liksom köra Monte Python-överdriva och DÅ blir det roligt igen. Men att bara överdriva blir faktiskt inte så kul.

Några grejer i näst sista programmet vet jag att folk i allmänhet garvade åt, tyckte att de var lagom överdrivna. När Ove säger åt gästerna på sin 40-årsfest att de bara får ta 2-3 skivor rostbiff annars räcker det inte till alla.

Hade varit kul, men jag fick läskiga igenkänningsvibbar. Jag har varit på några sådana fester. Allvarligt. Värdinnan läxade upp de gäster som vågade sig på att ta en bit av varje tårta (varför har man då olika tårtor?) och vi som la upp en av varje sort på våra tallrikar skrattade och trodde hon skojade. Ända tills hennes syster fattade posto som tårtvakt.

Eller när Alex frågar Ove vad han vill ha i present och Ove svarar:
- Premieobligationer. Jag vill ha premieobligationer.

Been there, seen that tänkte jag med en rysning. Jojomänsan, den blivande 50-åringen skrev i inbjudningsmejlet
- Det enda jag önskar mig är bidrag till Spa-behandlingar. Sätt in valfri summa på mitt bankkonto nummer XXX.
Det är helt sant. Jag har sparat mejlet om jag skulle börja tvivla på min minneskapacitet.

Samma värdinna som bjuder hem grannar och vänner till "disco-kvällar" och tar 20 spänn i inträde och sedan säljer förfriskningar till självkostnadspris.
Eller ställer fram en hemmagjord sparbössa på matbordet efter middagen och ber gästerna om ett bidrag till kocken.
Har man upplevt såna kalas i verkligheten, garvar man faktiskt inte ett dugg åt Solsidan. Verkligheten överträffar dikten, som det så vackert heter.

Värst var ändå när denna familj (stor) bjöd in till grillning en eftermiddag och vi anlände fyra personer i stället för tre (innebar att vi blev 12 i stället för 11). Värdinnan blev snudd på hysterisk och tog mig avsides och sa att de hade verkligen inte räknat med några fler matgäster, så den extra tonåringen fick vackert sitta bakom matbordet och titta på när vi andra åt.
Om jag kunde äta? Givetvis inte!
Det var första gången jag stiftade bekantskap med den här familjen. Lite varmare i kläderna hade jag förstås sagt till värdinnan att jag gärna avstod min portion, eller att vi tre kunde dela vår tilldelning i fyra delar i stället.
Men jag var för chockad.

Hos moster på Öland hänger en borderad bonad.
Fem voro bjudna, tio äro komna.
Slå vatten i soppan och hälsa välkomna.

Det är en bra princip som vi lever efter.
Och nej, den där familjen ingår inte i vår vänkrets längre.
Det finns faktiskt en gräns för hur tolerant man kan vara.



PS
Bilden föreställer vårt matbord. Trångt om saligheten. Härligt!