Sociala medier

Alltså, säga vad man vill om Facebook men det har sina fördelar.
Jag ska villigt erkänna att jag var skeptisk i början. Man hade ju hört vad som pågick på nätet. Folk som envisas med att berätta att dom ska gå på muggen och vad dom ska göra där. Samt gärna berätta hur det gick och illustrera inlägget med en bild.
Nätack, sånt vill jag inte vara en del av.
Dessutom var det ju bara fjortisar som höll på där.
Tji fick jag. Övertygad vid en tjejmiddag (nåja, yngst är född 1960 men ändå) gav jag mig ut i sajberspejs. Efter ett par timmar hörde jag mig själv citera Baloo "Hon e fast!".

Facebook är faktiskt lärorikt, man får reda på mycket om användarna. (Och jag har inte sett ett enda inlägg om toabesök. Än.) En del är väldigt anonyma, ingen bild och knappt någon information. Man tror att de börjat lägga upp sin profil och sedan glömt hur man loggar in. Pyttsan. De smyger i vassen som gammelgäddor, utan att lämna några spår efter sig. Men råkar avslöja sig irl, genom att kommentera något man skrivit i sin logg.
Inte mig emot. Alla har sin stil på nätet. Det är det som är det fina i kråksången.

Andra lägger ut en massa bilder från alla möjliga och omöjliga sammanhang; lunchrasten, provhytten, trädgården och delar med sig av stort och smått.
Man kan ta del av det eller låta bli. Jag bugar och tackar och känner mig delaktig.

Några skriver aldrig i sin egen logg men är fenomenalt engagerade i andras. Gör tummen upp, skickar nallar, kommenterar och till och med skriver långa romaner i andras loggar, fritt fram för alla att läsa. Tack och lov för det lilla krysset uppe i högerkanten...

Oavsett om man använder Facebook för att hålla igång sitt samhällsengagemang, sitt nätverkande eller bara sitt eget ego, så fyller Fejan uppenbarligen sin funktion. Varför skulle det annars vara så populärt? Och för mig som jobbar hemifrån, blir det en prima fikapaus. Bläddrar igenom senaste nytt över en kopp kaffe.

I naturkatastrofens Japan, är de sociala medierna helt oumbärliga verkar det som. Folk uppmanas att kontakta varandra över Facebook och twitter och Google finder och jag vet inte allt. Telefonerna funkar inte och folk har inte tillgång till radio och tv. Men androidtelefon har nästan varenda kotte numera.

En kotte som borde få sin iPhone beslagtagen är väl Carl Bildt. Eller åtminstone kunde man kanske lägga in ett sånt där fylle-filter i den, som får klåfingriga att tänka sig för en extra gång innan de trycker på sänd-knappen.
Borde finnas ett sånt på twitter också.
Inte blev det bättre när han skulle bortförklara vad han skrivit.
Min mamma brukade säga att om man trampar i klaveret är det lika bra att stå kvar där. Det låter nämligen lika illa när man ska försöka få upp foten som när den trampade i.
Klok kvinna, min mamma.

Som omväxling till alla katastrofnyheter (tänk om kvällspressen kunde ge f--n i att skrämma skiten ur oss hela tiden med sina överdrivna artiklar) läste jag Cecilia Hagens krönika i Expressen. Kan bara hålla med. Solsidan känns allt mer som ett antal reklamspäckade snuttar som fyller ut tiden mellan de ordinarie reklaminslagen. Alla Odd Molly-kläder, Toyota-bilar, Samsung-telefoner, Bauhaus-kartonger och all krystad reklam inbakad i manus börjar bli ganska tröttsamt.
- Å vilken fin kappa.
eller
- Dom har 30 dagars öppet köp.

Suck.