Den svenska modellen

Har just plöjt igenom Jordbruksverkets rapport om djurskyddet 2015-2016. Med tanke på att alla länsstyrelser har minskat personalstyrkan drastiskt, är det inte så konstigt att man rapporterar färre kontroller av djurskyddet. Och glatt skriver i rapporten att antalet ärenden med anmärkningar har blivit färre. Var det så himla konstigt? Gör man färre kontroller hittar man färre dåliga djurägare.

Vad Jordbruksverket menar med ”den svenska modellen” lär inte vara detsamma som fackorganisationerna och Löfven menar. Men jag kan ha fel. Och det stör mig något grymt när en statlig myndighet inte har råd att anställa folk som kan skriva svenska. Anledningen är att djuren inte mår bra av sådana beteenden och att det finns risk att beteendet överförs till sina avkommor.

Jajamen. Det står så.

Men jag vet inte vad Löfven menar med den svenska modellen heller. Hörde delar av hans förstamajtal i går där han – nästan med stolt tordönstämma – deklarerade att han minsann hade lösningen på den svenska arbetslösheten. Med förra årets enorma flyktingtillströmning har läget på arbetsmarknaden inte direkt blivit bättre. Men nu vankas andra bullar. Stefan grejar 5 000 beredskapsjobb. Och fort ska det gå. De ska vara framskakade till år 2020.

Googlar man ”sakna krisinsikt” får man upp en bild på Stefan Löfven. Bergis.

Efter åtta år i Sverige är det bara en fjärdedel av alla invandrade som har heltidsjobb. Och nu ska tiotusentals med låg utbildning och inga kunskaper i svenska språket integreras. Men några rejäla tag vågar man sig inte på i regeringen. Skrämmande.

”Alla som kan jobba ska jobba” säger företrädaren för en politik som ökat den svarta arbetsmarknaden, minskat motivationen för att söka jobb genom att höja a-kassan och låta folk gå sjukskrivna hur länge som helst. Just nu lönar det sig helt enkelt inte att jobba, har en massa bekväma latmaskar insett. Och tackar nej till t ex städjobb i väntan på att börja sitt yrkesverksamma liv som vd i mediabranschen.

Apropå mediabranschen. Jag undrade ju under Löfvens och Kaplans presskonferens hur många gånger karln sa ”samlad bedömning”. Nu behöver jag inte undra längre för tidningen Journalisten har räknat. Åtta gånger sa han det. Kan det vara något slags rekord i papegojprat?

Den numera ex-miljöpartisten som vägrar ta kvinnor i hand (det är för intimt, säger han, och man kan undra varför han inte har några problem att vara intim med okända män), säger i en intervju att han aldrig skulle behandlats på det sättet om han ”varit vit”. Tänk att folk som inte fullt ut och överallt får följa sina övertygelser, oavsett vad, alltid ska peka finger åt sina kritiker. Man skyller på medierna, på islamofobi, på homofobi och på fan och hans moster för att slippa fundera över sitt eget ansvar i det som händer och sker i ens liv. Om inte Jag får göra som Jag vill blir Jag kränkt. Och om någon blir upprörd över att jag beter mig som ett miffo så är det deras problem. Typ.

Enligt svensk modell får man demonstrera om vad som helst. Yttrandefriheten är omfattande, vilket är bra, men om nu FN gång på gång kritiserar Sverige för att nazister tillåts att öppet torgföra sina rasistiska åsikter, borde man då inte fundera över hur långtgående friheten att hetsa mot andra människor ska vara? Jag vet, det kan vara en hårfin gräns mellan hets mot folkgrupp och rätten att uttrycka sina åsikter offentligt. Å andra sidan har FN kritiserad Sverige för att inte positivt särbehandla Julian Assange, så man kanske inte ska ta FNs kritik så allvarligt?

Gunilla Persson ska börja sälja ”egna viner”, alltså vinpavor med Persson själv på etiketten. Sugen att ställa den pavan på middagsbordet? Någon?

Och så himla skoj att jag med mitt bloggande om märkliga ord får igång mina följare. Så idag har jag inte behövt leta alls.

Mysbyxpetting

Rikedomsporr

Vansinnesväder

Boknarkande

Tack för det UB och I-B! Jag fick ihop flera spännande meningar med alla orden i. Ingen som lämpar sig för publicering, dock.

Alltså. På riktigt?

Allmänt fredagsgnäll

”Det måste ha brunnit i huvudet på Gustav Fridolin” skriver tidningen Journalisten. Omdömet kom efter intervjun i P1 häromdagen när han försökte slingra sig undan frågan ”kan ni ha en person i partistyrelsen som inte tar kvinnor i hand”. Lektion ett i mediaträning brukar vara ”tala sanning och svara bara på frågan som ställts”. Lättare sagt än gjort, tydligen. Och den enda, såvitt jag vet, som klarar sig undan i princip alla frågor han inte vill svara på är Carl Bildt. Hopplös intervjuperson. Om man vill styra innehållet i sin tänkta artikel själv.

En annan rolig liknelse kom från en belgisk advokat. Han hade fått det hedersamma uppdraget att försvara en av terroristerna och sa om den åtalade att han är ”intelligent som ett tomt askfat”. Den var ny.

Apropå askfat. Finns det något värre än totalt inrökta människor som kommer in i en hiss? Eller nyrökt person som sätter sig på sätet bredvid i bussen. Som god tvåa kommer bruden som baxade in sig (volumniös, kan man säga om man är fin i kanten) på platsen mittemot min i tunnelbanan i måndags. Två stora kassar plus en mindre kasse från nåt hamburgerhak. Skulle hon ta med käket hem? Nänämänsan. Hon öppnade – mycket ivrigt, måste jag säga – en burk med majonnäs och började – mycket glupskt, faktiskt – smälla i sig pommes frites. Noggrant runtkörda i majonnäsen. Hon åt hela vägen från t-centralen till Solna centrum, där jag klev av. Spyfärdig. Så egentligen borde jag kanske tacka henne. Jag kommer inte att vilja känna lukten av fast food på väldigt länge.

Det skrivs spaltkilometer om kungen just nu. Han fyller ju 70. Bevars. Jo, här i stan vimlar det plötsligt av poliser. Gående, motorcykelåkande och bilåkande i målade och omålade kärror. Det körs Mycket Viktiga Personer kors och tvärs. I går räknade jag till tretton svarta suvar med tonade rutor i en kolonn, omringad av åtminstone ett femtiotal poliser. Så är det någon gång man ska få för sig att göra något kriminellt så är det nu. Finns inte en snut som ägnar sig åt sånt. Alla är strängt upptagna med att vakta kalasgäster.

Apropå kungen. Anders Björkman i Expressen hyllar Elfsbergs timslånga intervju och skriver om ett av klippen att det ”gör kungen till en mer levande 70-åring”. Jaha, vad handlade det om då? Undrar man. Kanske. Jo, kungen sa ”jävlar”.

Frågor på det?

Apropå kungen igen. Häromdagen berättades (i samma kvällstidning) om hur det kom sig att kungen ”tillät Carl Philip att gifta sig med Sofia”. Men på riktigt? Lever vi på medeltiden eller?

Och i bilagan Leva & Bo kan man läsa 17 tips om hur man underlättar besöket på Ullared. 17 oslagbara tips, till och med. Det räcker faktiskt med ett.

Åk Inte Dit.

Är mitt tips.

Hittade jag några märkliga ord under dagens läsning? Jovars. Vad sägs om supermiljöbilsbonus, ljudjätte och knallskottsmannen?

Förhöret av Löfven i KU orkar jag inte ens kommentera. Snacka om askfat…

Nä men dags att kavla upp ärmarna och börja jobba. Tandläkarbesöket i morse kostade 1500 spänn. Häpp.

Patetiskt

Adjektiven börjar ta slut när det gäller Miljöpartiet. I måndags, på min promenad runt Djurgården (Finns ingen bättre promenadväg. Någonstan. I hela världen.) kom ett sms ”MP har kallat till presskonferens kl 11.30!”. Jamen perkele. Skulle jag missa årets största pudel? MP annonserar sitt utträde ur regeringen? Och en total ombildning av partiledningen? Och en upprensning bland alla skelett i de gröna garderoberna?

Som någon twittrade ”om man googlar ordet antiklimax får man upp en bild på miljöpartiet”. Det är antagligen sant. För vad hände? Inte ett skit. Typ.

Vad var det språkrören sa? Vi sitter kvar om folk vill. Vi ska diskutera frågor. Vi ska bli starka. Vi gillar miljön.

God dag yxskaft liksom.

Cancerfonden har äntligen lagt ner sin kampanj ”Säg nej till cancer”. Det var på tiden. Så otroligt korkat budskap. Har de ingen i beslutsfattande ställning som drabbats själv? För vem säger ja? Liksom. Man undrar, alla som får sin diagnos idag; har de sagt ja? Hur fan tänkte Cancerfonden där? Är en befogad undran.

Expressen skriver med krigsrubrik att man har hittat en död man på kyrkogården vid Bromma kyrka. Är det inte rätt vanligt att man hittar döda människor på kyrkogårdar? Är det inte där som i princip alla hamnar förr eller senare?

Eric Erfors i Expressen ger i sin krönika några kommentarer till företagaren i Norrtälje som i en debattartikel slog larm om arbetslösa människors lättja och ovilja att ta ett vanligt städjobb. ”Sverige framstår som kravlöshetens himmelrike på jorden” skriver Erfors och menar att eftersom det bara ger aningen sämre inkomst att vara arbetslös så finns inte motivationen att ta ett städjobb. Eller annat mindre prestigefyllt arbete. Eller vad det nu skulle vara för fel på att städa. Hur kan vi bara tillåta att folk får gå på bidrag i åratal? ”Nä jag vill hellre jobba med media eller på kontor” var ett av svaren företagaren hade fått av någon som hon erbjöd arbete. Det är fanimej inte riktigt klokt. Hur många ska vi hålla på och försörja egentligen? http://www.expressen.se/ledare/eric-erfors/en-del-gar-hellre-pa-bidrag-an-tar-ett-jobb/

Apropå försörja. Kungen fyller visst 70 snart. Det är redan kaos i stan med långa korteger med polismotorcyklar, polisbilar och stora svarta jeepar med diplomatskyltar som kör som svin. Hur mycket kalasandet kostar är det ingen som berättar. Men inte lär han ta det ur egen kassa. Det är ju så himla bra pr med ett kungahus. BS, som de säger over there.

Aftonbladet hade på löpet i går (tror jag) nyheten att fästingar sprider okända sjukdomar. Hur vet man det? Om sjukdomarna är okända kan man väl inte veta att fästingar bär på dem? Eller att de sprids? Jag fattar inte.

Jo det finns mycket att förundras över. I den lilla världen är jag just nu mest förvånad över två saker. Den ena är att man på lyxkrogen Gondolen inte kan hålla reda på en (1) enda lite grej som en person i ett sällskap är allergisk mot, utan kommer med en hel tallrik med det allergiframkallande.

Inte okej på ett 4-stjärnigt hotell

Den andra är att ett 4-stjärnigt hotell dels inte städar ordentligt (mögel och hår i duschen går faktiskt fet-bort, liksom spindelväv i hörnen) och dels har personal som är så tillgjorda att nackhåren reser sig. Och eftersom alla småtjejerna pratade som Musse Pigg är det väl ett anställningskrav. Dessutom undrar jag vad som har tagit åt alla småbrudar. Det där med ögonbrynen. Alltså, är de tatuerade eller vad? En rejäl bit ovanför de befintliga brynen (som jag antar att man har vaxat bort?) har man målat/klistrat/ tatuerat JÄTTESTORA och väldigt mörka saker som påminner om bumeranger. Patetiskt. Är vad det är. Det går baske mig inte att koncentrera sig på vad de säger eller hur de ser ut i övrigt. Man ser bara de där konstiga sakerna i pannan. Två mördarsniglar som närmar sig varandra. Ja, när jag tänker efter. Precis så ser de ut.

Ska man se ut så här? Allvarligt?

Dagens ord i kvällspressen drar också igång fantasin:

Brutalångest

Monsterparty

Skräcktandläkare

Hipsterdricka

Sexköpsstrategi

Fick man nåt att tänka på igen.

Hyfs

I vilket annat land skulle en människa ställa sig så här i hissen?

 Jag vet. Jag har gnällt över det förut. Folk som saknar grundläggande hyfs, hyggligt uppförande, vanlig jävla artighet. De verkar bli fler och fler och jag säger bara: Dags att återinföra ordning och uppförande i skolan kanske?

Apropå skolan. Fridolin som skulle fixa den svenska skolan och göra den så in i vassen mycket bättre på 100 dagar. Vad hände med det? Jo, först skyllde man på att man inte fick igenom sin budget. Men det är ett och ett halvt år sedan. Var hakade det upp sig? Var det alla ensamkommande flyktingbarn som satte käppar i hjulen? Neee, dem har väl Fridolin räknat med? Han som företräder partiet som förespråkar fri invandring. Typ. Det kom 35.000 ensamma flyktingbarn enbart förra året. Som behöver vård och skolgång, bland annat, med specialistläkare och speciallärare med svenska som andraspråk. Såklart. Väldigt tyst är det i alla fall om alla utlovade förbättringar.

Och Fridolin. Gjorde inte han den absolut sämsta pudeln? Ever. Det började ju bra med att han erkände att han kände till sin partikollegas konsekventa vägran att ta kvinnor i hand. Sen sa han – hör och häpna – att han inte hade en aning om att kvinnor kan känna sig kränkta av att bli negativt särbehandlade. Kan man komma så långt i politiken och vara helt dum i huvet? Eller har han bara otur när han tänker?

Som kollegan Romson. Det skrivs och pratas en massa om hennes grodor. Jag tror inte alls det är några grodor. Det är kulturen i partiet som avspeglas i det hon säger. Vilket är avgjort mycket allvarligare än att vara glappkäftad.

Och så bostadsministern som fick sparken, fast det sa aldrig Löfven. Han upprepade, likt en konflikträdd papegoja, att man gjort en samlad bedömning. Och att han accepterat att Kaplan sa upp sig. Och fick en fallskärm på några miljoner. Men får man avgångsvederlag när man säger upp sig självmant? Tydligen. Inte tyckte han att han hade gjort något galet heller. Frotterar sig med islamister och högerextrema gör väl folk lite till mans? Eller?

Men han den ohyfsade då. Som vägrade ta kvinnor i hand. Alltså. Folk får väl hälsa hur de vill i icke officiella sammanhang. Och han hade väl fått hälsa hur han ville även i officiella sammanhang om han hade varit konsekvent. Men det är han inte, i skydd av sin religiösa tro. Tänk bara om han vägrat ta exempelvis afrikaner i hand. Eller homosexuella. Eller människor i rullstol. Undrar om Fridolin hade fattat att de hade känt sig kränkta av särbehandlingen?

Rumänien får inte tävla i Eurovision Song Contest i år. De nobbas eftersom de har en skuld på tio miljoner euro till bolaget som sänder programmet. Alltså. Undrar hur många gånger jag har försökt komma på hur fasiken de kunde få komma in i EU. Helt obegripligt faktiskt. Och ekonomin är inte det enda de missköter. Jo visst, jag menar tiggarna. Häromdan visade något av nyhetsprogrammen några rumänska romer som varit i Sverige och tiggt men inte tänkte åka tillbaka för det gav för dålig utdelning. Dessutom sa den intervjuade mannen att han minsann inte alls tyckte om att tigga. Han ville hellre arbeta. Nä, jag tänker inte avslöja vad jag tänkte just då.

Men jag säger det igen. Rumänien har miljarder att hämta hos EU för att hjälpa sina fattigaste medborgare till ett drägligt liv. Och så gör man inte ett skit. Det är väl bekvämare att låta dem resa till Sverige. Och jag tror inte ett vitten på att de är lika många som förra året. Här i stan har antalet mångdubblats på ett år. Och eftersom de tillåts göra som de vill har de nu byggt upp olika lagerplatser för sina sitt- och liggunderlag, kläder, tomburkar och annat, lite varstans. Samt att de om nätterna slår läger i parkens uteserveringar. Känns så lagom mysigt att gå dit och fika bland skräp, matrester och avföring. Enligt Britta Svensson i Expressen är detta inte unikt för Solna. http://www.expressen.se/kronikorer/britta-svensson/manga-varnas--men-aldrig-de-skotsamma/

Och jag tänker på dem som demonstrerade i Malmö när två härbärgen stängde för säsongen. Som erbjudit gratis mat och husrum under vinterhalvåret. Nu kräver de som nyttjat tjänsterna andra ställen att bo och äta på. Gratis, får man anta. Och jag tänker på de gamlingar vi har och har haft i familj- och vänkretsen. Som placerats på olika äldreboenden där enbart rummet kostar drygt sextusen spänn i månaden. Tillkommer mat, städning och omvårdnad så di gamle får sisådär en tusenlapp att sätta sprätt på när allt är betalt. Köpa ny sommarklänning, gå till frissan, köpa en flaska vin… och vips är tusenlappen förbrukad. Det ska fan bli gammal.

Tre män har dömts till långa fängelsestraff efter att ha turats om att misshandla och våldta en kvinna på Finlandsfärjan. Jag skäms inte när jag önskar dem samma behandling i fängelset. What goes around comes around. Kan man hoppas. Karma.

Men språket i kvällspressen kan i alla fall få mig att dra på munnen:

Putläppar

Porravslöjande

Blixtobducera

Nakenklänning

Succésvensk

Har man riktigt tråkigt kan man försöka få in alla orden i en enda mening.

Lycka till!

Och detta är en så kallad dubbelpudel. Inte ens den lär hjälpa MP ur krisen...

Mat hem - utan problem?

Idag innehåller bloggen ett rejält gnällande. På bara ett enda företag.

När jag för en tid sedan drabbades av kristallsjukan (typ som att sitta i en centrifug kan jag tänka, om jag ska försöka mig på en beskrivning) blev det förenat med livsfara att gå till affären. Tur då att vi i dessa dagar av allt fler tjänsteföretag (även om de har minskat med ca 5000 sen vi fick ny regering) kan få hjälp med både det ena och det andra.

Någon färdig matkasse är jag inte intresserad av. Därtill är jag alldeles för kräsen och kreativ. Egentligen vill jag också klämma på grönsakerna, kolla om melonen är lagom mogen och om tomaterna verkligen luktar tomat, men nöden har ingen lag. Första hemleveransföretaget jag hittade var Mathem. Som dessutom lockade med ”150 kronor rabatt till nya kunder”. Om jag nappade? Javisst.

Priserna är något högre än i affären, rent generellt, men en gång är ingen gång och det kunde vara värt de extra pengarna för att slippa bära själv. När kundvagnen var klar att betala såg det ganska dyrt ut. Åhå, expeditionsavgift 98 kronor! För order under 500 spänn. Nåja, som jag låg ganska nära den summan la jag till ett paket knäckebröd och vips var expeditionsavgiften borta. Tackar tackar.

Så till nykundsrabatten. Skrev in rabattkoden. Som inte funkade. Förvånad? Nej, det var en liten hake med den där rabatten. Förvånad? Den gällde bara om man handlade för mer än 700 spänn (eller om det nu var 750 spänn, jag och siffror…). Sicken luring, tänkte jag surt och betalade för det jag hade i ”varukorgen”. Någon leverans dagen därpå för 39 spänn gick inte heller, så jag fick ändra till leverans två dagar senare. En hundring ovanpå de extra dyra varorna tänkte jag inte betala. Basta.

Efter en stund blev jag varse inköpslistan på köksväggen. Perkele! En hel del grejor som jag hade glömt beställa. Men så bra då! Med de grejorna skulle jag passera gränsen för rabatten (och bara betala typ 50 spänn). Sagt och gjort. Upp med Mathem.se igen och lägga till varor i korgen. Väl framme vid ”kassan” igen fanns ingen plats för att registrera rabattkoden. Menförhögahelvetet, muttrade jag för mig själv. Betalade och tänkte att det där får de väl lösa i kundtjänsten i efterhand.

Om det funkade? Inte alls. Mathem.se är nämligen det enda företaget i hela världen som inte kan kreditera ett kortköp. Det bara går inte, svarade man från ”kundtjänsten”. Däremot, oerhört gentilt, har jag 150 kronor tillgodo nästa gång jag handlar. Skulle’nte tro det. Smart trick där av Mathem, men riktigt så pantad är jag inte. Några fler beställningar blir det inte. Ever.

Hur var leveransen då?

Jovars. Den var utlovad mellan kl 13 och 16. Helt okej tidsintervall och jag var ju ändå hemma och yrade. I ottan kom ett sms: ”Din leverans är beräknad till kl 13:15.” Sicken bra service tänkte jag och blev givetvis skitsur när leveransen kom en timme senare. Otroligt osmart av Mathem att skicka ut en så exakt beräknad leveranstid. Hade de hållit truten på sig hade jag blivit jätteglad när maten kom redan strax efter klockan 14…

Dessutom, jag vet att det heter isbergssallat, men antingen var det någon annan typ av is man lade huvudena på förr i tiden då sallaten fick sitt namn, eller så var det bättre kvalitet förr. Nu låg alla grönsaker UNDER påsen med djupfryst och det mesta var förvandlat till oätlig slime.

Jodå. Två gånger har jag handlat från mathem.se. Första och sista.

Ajöken.