Fredagsmys

I morse nåddes vi av nyheten att Nelson Mandela har gått ur tiden. Inte direkt oväntat, mannen var i alla fall 95 år, men inte desto mindre sorgligt. Tänk om världens ledare hade haft åtminstone ett litet uns av hans inställning, hans envisa tro på det goda och hans fantastiska förmåga att se något positivt i varje situation. Tyvärr är det sällan det goda segrar, hat tycks vara lättare att uppvigla. Se bara på nynazister, rasister, homofober, maktgalningar och egoister i största allmänhet.

”It always seems impossible until it’s done.”

Nelson Mandela.

Rest in peace.

Vad händer i den lilla världen, där jag befinner mig då? Omkring halvett varje fredag skramlar en svettluktande man in i vår lägenhet. Med sig har han en osedvanligt högljudd dammsugare. Han är utsänd att städa efter hantverkarna. Oklart vad det är han ska städa eftersom 1) vi har städat själva eftersom vi inte vill ha sågspån och annat skräp liggande i flera dagar och 2) hantverkarna har varit här inne under sammanlagt cirka åtta minuter den här veckan. Mannen lämnar efter sig ett antal märken på väggar och dörrkarmar, fullständigt vattendränkta masonitskivor på golven och en ihållande lukt som är en kombo av sur disktrasa och sedan länge otvättade kläder.

Man får anta att hans städning innebär att vi inte kommer att se till några hantverkare förrän tidigast på måndag igen.

Som sagt, uppskattningsvis ungefär åtta minuters arbete i vår bostad den här veckan. Vårt hem inbjuder inte till något direkt fredagsmys. Inte till adventsmys heller. Törs man hoppas på julmys?

”Problemen med Sven fortsätter” skriver Expressen. Vilken Sven? Jaha, ovädret Sven? Vi är inte så illa drabbade. Än. Alltid något.

Golfaren Richard S Johnson är förbannad för att inte hans golfkompis fick SvDs bragdmedalj. Han ska lämna in sitt svenska pass, skriver han på Twitter. Ja men gör det då. Nu är ju inte bragdguldet någon folkomröstning precis. Det är en jury som bestämmer vem som får utmärkelsen. Johan Olsson är ett alldeles ypperligt val. Välförtjänt. Stort grattis till honom!

Sen var det kanske inte så snällt av triathleten Jonas Colting att säga att golf är en ”pseudoidrott där rökande tjockisar kan hävda sig”. Inte så jättebussigt. Men ganska roligt.

Ett par händelser på senaste tiden gör att man starkt kan ifrågasätta objektiviteten hos SVT. Dels programmakarnas till synes okritiska granskning av material som de får av diverse djurrättsorganisationer. Ihopklippta filmer från olaga intrång, där dessutom reportrar från oberoende statstelevision varit närvarande, som förs fram som bevis för djurplågeri och dålig djurhållning. Aktivisternas, som definitivt inte ska förväxlas med djurskyddsorganisationer, målsättning är att inga djur ska hållas i fångenskap och inga djur ska ätas upp av människor. Pälsar, dun, skinn och andra animalieprodukter ska förbjudas. Punkt. Det får de väl tycka, men att SVT agerar språkrör för dem känns faktiskt inte okej.

Dels programmet om Alice Babs. Hennes så kallade vänner, med Jan Malmsjö i spetsen, är så upprörda över att inte få träffa henne att de nu förmått SVT att göra ett program där man ifrågasätter familjens och förmyndarens omdöme i synnerhet och förmyndarsystemet i största allmänhet. Varför? Jan Malmsjö har aldrig umgåtts privat med Alice Babs, säger dottern. Han finns inte ens med i Alices adressbok. Och av dem som sjöng och väsnades på gräsmattan utanför äldreboendet var det många som aldrig ens träffat Alice Babs.

Låt en stackars svårt demenssjuk människa få vara i fred med sin familj och sina riktiga vänner!

Basta!

Helsingborgs tingsrätt får veckans förstapris i kategorin märkliga slutsatser. Man anser att den som kört rattfull och blivit av med körkortet inte ska kunna dömas till fängelse eller fotboja, det är dubbelbestraffning. På frågan vilka andra domar som kan komma att rivas upp svarar hovrättsassessorn som utfärdat domarna, att den som döms för djurplågeri till böter eller fängelse kan inte dessutom få djurförbud. Alltså, någon måste ta tag i det där. Det var ju samma sak med alla skattebrottslingar som blev utsläppta ur fångenskapen eftersom de redan straffats med att återbetala den skatt de försökt smita från.

I mitt huvud är det ena att ta konsekvenserna av sitt handlande (betala tillbaka, mista körkortet, få djurförbud) och det andra är ett straff. Gör nåt, någon. Innan det spårar ur totalt.

En ”man i 50-årsåldern med hög keps och grå ryggsäck”, enligt Aftonbladet, har rånat Handelsbanken på Gärdet i Stockholm. Grattis till honom, säger jag. Inte illa att hitta en bank som har kontanter.

Dagens konstigaste ord.

Fejkpenisfusk.

Aftonbladet.

Sug på den ni.

Eller. Hur blev det där nu då?

Äsch.

"Arg dam" gnäller vidare

Jag i 1:a klass. Innan skolan spårade ur.

Morgonens stora samtalsämne i tv-sofforna är svenska skolans stora misslyckande. Oppositionen säger att det är det fria skolvalets fel. Journalisterna på SVT ägnar mest tid åt att försöka räkna ut vem som var minister när den misslyckade resan i skarp utförsbacke började. Dravel dravel dravel. Inte en enda människa pratar om en stor del av problemet, som jag ser det. Föräldrarna. Och föräldrarnas faiblesse för curling. Om ungarna inte från start får lära sig att det finns gränser, att det ställs krav och att de har ett visst eget ansvar – ja, då kan man knappast förvänta sig att de ska lista ut det själva vid pass sex sju års ålder. När de sedan inte får godkänt, skäller föräldrarna på lärarna. Utan en tanke på att det kanske inte var så smart av dem att göra ungarnas läxor. Kanske hade varit bättre om ungarna gjort läxorna själva.

Stora klasser? Jovars, det kan vara en bidragande orsak. Men när jag gick i skolan var vi 28-30 elever i varje klass. EN lärare. Som hade järnkoll på ungarna. Dagens lärare vågar inte säga pip till dem som stör, bråkar och är besvärliga. Då kommer föräldrarna och skäller.

Morgonens andra stora nyhet är att svenska läkare lägger otroligt lite av sin tid på patienter, jämfört med läkare i andra länder. Administration tar alldeles för mycket läkartid, har några konsulter kommit fram till. Konsulterna har också kommit fram till att man bör prioritera efter patienternas behov hellre än efter vilka tider läkarna har lust att jobba. Det kunde faktiskt ett barn räknat ut. Till och med ett barn som gått i svensk skola.

Artisten Timbuktu får idag pris för sitt arbete mot rasism och främlingsfientlighet. Konstnärlig frihet kallas det när man sjunger om att lägga sverigedemokrater i koma och att banka partiledaren gul och blå. Sånt renderar pris som ska delas ut i riksdagen. Komplicerat. 

(V) säger att man ska ”se arbetet som fiktivt” och att ”texterna är lika verkliga som Jurassic Park”, trots att texterna faktiskt handlar om högst levande personer. Tänkte på den som för ett par år sedan – också med hänvisning till konstnärlig frihet och klasskamp - uppmanade till våldtäkt av en medlem av kungafamiljen och fick ett helt annat bemötande. Men att kasta en tårta på Jimmie Åkesson verkar vara mer okej än att kasta en på kungen. Som sagt, komplicerat.

Och nej, jag sympatiserar verkligen inte med SDs politik. Jag är bara oerhört angelägen att alla ska behandlas lika. Oavsett hudfärg, sexuell läggning eller politiska åsikter. I sann demokratisk anda.

I går dömdes två personer till vardera fyra års fängelse för bland annat grovt koppleri. Människohandel, förnedring och stora summor pengar har de ägnat sig åt och förstört ett okänt antal unga kvinnors liv. Inget av detta hade hänt om inte svenska män hade varit sugna på köpeknull. Ursäkta språket, men man kan bli skitförbannad för mindre. Tre män i 30-årsåldern dömdes i samma mål för sexköp. Alltså, vad lider de här snubbarna av? Har vi i cybervärldens inmuppade tillvaro så totalt tappat förmågan till kommunikation att till synes fullt friska män i sina bästa år hellre köper sex än raggar på gammalt hederligt sätt? Där alla inblandade dessutom är med på noterna? Va?

Och apropå köpa. Alla har väl nu insett att man verkligen inte ska köpa angoratröjor? Ingen kan ha missat bilderna på de skrikande kaninerna som utsätts för djävulska plågor när man rycker pälsen av dem. Och när pälsen sedan växt ut tillräckligt mycket, rycker man bort den igen. Så här håller man på tills kaninerna dör. Jag vet att vi är bortskämda med en djurhållning som i alla fall för det mesta är väldigt god här. Jag vet också att vi ibland kanske lite i överkant förmänskligar våra sällskapsdjur och plågar dem med cancerbehandlingar, höftledsoperationer, insulin och proteser. Förutom att klä djuren i dockkläder och bära omkring på dem som modeaccessoarer. Men att grymt misshandla djuren som om de helt saknade både hjärna och känslor är ändå att gå alldeles för långt. Hur är man funtad när man kan ägna sig åt nåt sånt?

I den lilla världen där jag befinner mig är problemen av mer praktisk (och övergående) karaktär. I följetongen Stambytet har vi nu kunnat konstatera att tv-serien Pang i bygget (Fawlty Towers i original. John Cleese i huvudrollen.) är ett under av ordning och reda vid en jämförelse. Vi lever våra liv i kaos under fem veckor. Effektiv arbetstid inne hos oss kan uppskattas till ungefär två dagar. Och då har vi inte räknat alla timmar när förvirrade hantverkare utan förvarning brakar in i lägenheten med hjälp av huvudnyckeln, i tron att de ska utföra någon form av arbete. Som någon annan redan har utfört. Eller som ska göras i en helt annan lägenhet. Arbetsledning är inte byggbasens starka sida, uppenbarligen. Han kanske har jobbat som lärare?

Det söndersågade köksskåpet, som sedan ytterst bristfälligt lagades, har nu nästa snickare varit inne och sågat upp ett hål i. Det var allt som hände i går. Han städade inte ens bort sågspånen efter sig.

Nu är det ett nytt hål i det hjälpligt lagade skåpet.

Till sist ett par mindre irritationsmoment. Jag måste ju leva upp till Bloggtoppens beskrivning av mig som ”Arg dam” (ja, min blogg ligger på sjunde plats, mycket smickrande):

”Eaah eaah…” otroligt störande utfyllnad när folk i tv-rutan inte vet vad de ska säga och inte vill att någon annan ska börja prata. Världsmästare i detta eaah-ande är Fredrik Lindström. Det går fan inte att titta på ”På spåret” längre på grund av det.

Och varför har alla tjejer på SVTs sportredaktion alldeles för små kavajer?

Alltid lär man sig nå't

"Demontering av köksskåp"

"Återmontering av köksskåp"

De senaste dagarna har gett nya erfarenheter. 

Bland annat att om man nu verkligen måste dö, så ska man absolut göra det hemmavid. Att dö på annan ort är svindyrt. Kostar 11 000 spänn att frakta en död människa från ett bårhus till ett annat. Om man nu har den dåliga smaken att trilla av pinn utanför hemorten. Ska lägga det på minnet. Eller note to self som det heter nuförtiden; håll dig vid liv om du är på resande fot. Törs inte ens tänka på vad det kan kosta om man dör utomlands. Hemska tanke. På flera sätt.

En annan erfarenhet fick jag vid mitt senaste besök på akutmottagningen på Karolinska i Solna. Denna hårt kritiserade och ständigt omskrivna hemska akutmottagning där folk sägs hänga i klasar timme ut och timme in utan att få någon hjälp. Det kan ha varit så att jag valde helt rätt dag, men det tog tio minuter i väntrummet, 35 minuter innan läkaren kom (och då hade man tagit alla prover och fått svar på dem) och inom ytterligare ungefär en timme hade jag fått smärtlindring, röntgats och fått svar på röntgen. Längsta väntetiden var medan de letade sängplats på lämplig avdelning. Slutsatsen från dem som jobbar på sjukhuset; det är de som inte är i så himla akut behov av hjälp som klagar mest på väntetiderna. Kan tro det.

Har också fått mig några gamla sanningar till livs, till exempel att den enda människa jag kan ändra på är mig själv. Och att det är jag, bara jag och ingen annan, som har ansvaret för om jag är lycklig eller inte. Smaka på den, som han sa Kay Pollack. Jag vet en massa människor som skulle må jättebra av att höra alla klokheter som herr Pollack levererar. Problemet är att det förmodligen inte skulle hjälpa. Varför ta eget ansvar? Liksom.

Jag vet en massa människor som genom hela livet skyller på 1) alla andra 2) taskig uppväxt 3) omständigheterna 4) staten. Eller på polisen, ungdomarna, invandrarna, kommunpamparna, vädret eller vad fasen som helst. Det finns alltid en ursäkt för att slippa ta ansvar för sin egen livssituation. Som Nelson Mandela sa när han släpptes ur fängelset och fick frågan hur han hade stått ut, det finns ingen situation i livet som är så hemsk att den inte kan bli lite bättre om du ändrar ditt sätt att tänka. Smaka på den också. Det är faktiskt väldigt klokt sagt. Det finns en massa saker man inte rår över, men man kan sluta gnälla. Sluta peka finger. Sluta vara ett offer. Och man kan sätta upp mål för vad man vill med sitt liv och se till att man tar sig dit. It’s now or never. Liksom.

Jag säger bara.

Kay Pollack.

Har med halvt intresse följt mediernas bevakning av alla debatter med och om Göran Lambertz och fallet Tomas Quick. I morse diskuterade man Morgan Johanssons (s) krav på Lambertz avgång och Stig Malm försvarade politikers fula ovana att ibland lägga sig i sånt de inte har med att göra, rättsväsendet till exempel, med att Johansson minsann inte krävt Lambertz avgång, han hade bara sagt att ”Lambertz borde inse att det är dags att lämna sin post”. Semantik. Om ni frågar mig.

Tomejto – tomaato, som amerikanerna säger.

Same shit, different name.

LO och (s) går igen ut med att man tycker att utländska företag ska hålla sig till svenska kollektivavtal när de jobbar i Sverige. Skälet sägs vara att man värnar om de utländska arbetarna. Andra säger att det är för att hålla utländsk arbetskraft borta. Jag satt mest och funderade över två saker. Finns det verkligen en massa byggnadsarbetare som går arbetslösa i Sverige? För det var väl dem man främst pratade om? Och det är de argumenten man hör bland byggjobbarna själva ”kommer en massa polacker och estländare och snor våra jobb”. Tillåt mig tvivla.

Det andra jag undrade var om man i konsekvensens namn då tycker att de svenskar som åker utomlands ska ersättas enligt det landets löneavtal? Om Skanska skickar vägarbetare till Turkiet gäller turkisk lön? Om Ericsson skickar teletekniker till Ungern så gäller ungerska villkor? Och så vidare. Eller?

Apropå hantverkare. Dagens bilder visar prov på det som i avtal beskrivs som ”demontering av köksskåp och återmontering”. Hade ingen aning om att den skrivningen betydde ”såga sönder nya skåp och sedan laga dem hjälpligt”.

Där ser man.

Det går inte en dag utan att man lär sig något nytt.

Mitt hem är min borg

Hem. i bestämd form hemmet, syftar i första hand på den människoförvaring som en person anser sig tillhöra, alltså den plats som en person anser vara sin huvudsakliga boplats, dvs primärt bostaden och sekundärt stadsdelen eller byn.

Beskrivningen kommer från Wikipedia.

Just nu känns vårt hem mest som en fingerborg. Åtminstone delvis. Hallen är tömd på allt. Matrummet är länsat och alla köksskåp tömda. Det mesta knölade vi in i sovrummet. Där går ändå inte att sova när hantverkarna ska börja skena ut och in, så vi sover i gästrummet. Kan i och för sig vara bra att veta hur våra gäster har det när de övernattar.

Alla tavlor står travade i vardagsrummet. Diskbaljan står på tvättmaskinen (jodå, vi har bunkrat papptallrikar, engångsglas osv och det kommer att bli mycket hämtmat, men ALLT kan man inte käka med fingrarna…). Och vi har gjort en liten köks-ö i vardagsrummet, ungefär som när vi höll på med vår egen renovering. Den som vi la ner en kvarts miljon på eftersom det inte skulle bli något stambyte i fastigheten inom överskådlig tid…

Otrivsamt är bara förnamnet.

Dessutom innehåller hemmet också min arbetsplats. Numera byggarbetsplats.

Bara att bita ihop, sätta på sig bullerlurarna och FOKUSERA.

Byggbasen är en korpulent herre med gemytlig dialekt. Man kan lätt luras av hans approach, dvs det tar ett tag innan man upptäcker att han är en bulsare. Förutom att ta hutlöst betalt för alla tillval (som då drabbar de enskilda bostadsrättsinnehavarna), tar han inget som helst ansvar för de tabbar hans inhyrda gubbar ställer till. Skylla ifrån sig är en av hans paradgrenar.

Om det tar extra lång tid att bila upp avloppen i badrummen är det inte han som har räknat fel, det är avloppen som är placerade på olämpliga ställen.

Om väggen rasar när gubbarna (ja, han kallar dem så) bilar för att få ner gammalt kakel från väggarna är det inte gubbarnas fel, det är huset som är felbyggt. Spelar ingen roll att i princip alla hus på 1950- och 60-talen byggdes så (vilket han väl borde känna till om han nu är så erfaren som han påstår).

Om avloppsbrunnen på gården spricker när man placerar lastpallar med gipssäckar ovanpå den, är det inte heller hans fel, den var säkert dålig från början. Jo, i och för sig var den kanske inte byggd för att klara flera tons belastning.

Och har man synpunkter på priserna i offerterna han lämnar inför renoveringsarbetena i respektive lägenhet, så halverar han priset på stående fot. Seriöst? Knappast.

Än en gång är det härmed bevisat, ska man inte bli lurad, uppskörtad, bedragen, förd bakom ljuset och allt i den vägen gäller det att man är både listig och talför. Undrar just hur lurade alla boende som INTE förhandlat om priserna kommer att känna sig när de inser att de är toklurade. Ärlighet varar längst är bara hur ute som helst.

Sjuksköterskeupproret är en evighetsföljetong i medierna. Jag unnar sjuksköterskorna en bra arbetsmiljö och en bra lön. Självklart. Men jag skulle verkligen vilja att någon berättade hela sanningen om löneläget. Det mumlas bara om ”ingångslöner runt 21000 är inget att hurra för efter en högskoleutbildning”. Vem får den ingångslönen? Vilka andra delar ingår i lönebilden? Antal semesterdagar, ob-tillägg, sjuklön… Gratis arbetskläder, inklusive tvätt av dem. Ett måste, javisst, men det är en stor utgift man slipper, precis som alla andra som har den typ av yrke som kräver skyddskläder. Och hur ser löneutvecklingen ut? De sjuksköterskor jag känner har löneökningar som slår det mesta, min egen före detta chefslön inräknad. Och jag undrar än en gång om ett par tusenlappar mer i månaden skulle göra sköterskorna på vårdcentralen snabbare på att svara i telefon, köerna till provtagning, vaccination och blodtrycksmätning kortare eller omhändertagandet av geriatrikpatienterna mer mänskligt. Tillåt mig tvivla.

Som sagt, jag missunnar ingen en skälig lön, men är det verkligen så illa som medierna påstår eller är det bara några journalister som har svalt ett fett bete? Utan att faktagranska? Som Hanne Kjöller påstår i sin kritiserade bok? Och som visst inte heller var byggd på så himla välkollade fakta. Aj, aj, aj.

För övrigt har vi nu sagt upp Dagens Nyheter. Man har höjt prenumerationspriset från 2355 kronor till 3660. På ett år. Hutlöst är bara förnamnet. Visserligen räckte det med ett mejl för att de skulle sänka priset till 2735 (en sänkning med nästan en tusenlapp, bara så där!) men tidningen innehåller till ungefär 75 % annonser och det börjar bli väldigt tröttsamt. Dessutom är vi bortresta rätt mycket och vill kunna pausa prenumerationen ett par veckor då och då. Det kan man förvisso fortfarande göra, men man får inte prenumerationen förlängd med motsvarande antal dagar. Och betala för en tidning som vi inte får, där går faktiskt gränsen.

Så, adjö DN.

Frågan är vem som kommer att sakna vem mest.

Förresten.

Om någon står i begrepp att renovera badrum kan jag tipsa om två firmor som man absolut inte ska anlita. Så här ser det ut i ett av badrummen där man ”rivit ner kaklet”. Väggen in mot matrummet består nu av ca 2 cm gipsbruk och en sprucken vävtapet. Badrumsfirman tycker absolut inte att det är deras sak att reparera skadorna…