Icke önskvärd

Bildmontage: Tobias Boström, Nöjesbladet

Tintin. Riktigt läskig, kränkande och alltigenom hemsk litteratur.

I alla fall enligt Kulturhuset i Stockholm.

Alltså.

Hur kan en stor, svensk institution få ägna sig åt censur? Va?

För det är faktiskt det det är. Ingenting annat.

Behrang Miri är anställd på Kulturhuset som konstnärlig ledare för barn och unga, med ett uttalat uppdrag att utveckla det konstnärliga innehållet. Hur tänkte han när han började plocka bort barnböcker? Bara för att innehållet inte passar Miris egna åsikter. Galet är bara förnamnet.

Det finns i världslitteraturen en massa skrivet som framställer än den ena, än den andra i ofördelaktiga eller rent kränkande ordalag. Ska Miri få rensa ut ALLT han tycker är olämpligt? Vilka böcker står näst i tur? Onkel Toms stuga? Robinson Crusoe? Pippi Långstrump? Böcker som kan anses vara kvinnoförnedrande, till exempel alla barnböcker skrivna i en tid då jämställdhet inte ens var påtänkt? Mangaböckerna som av vissa anses innehålla barnporr? Bibeln? Koranen? Min Skattkammare?

Hur ska urvalet göras? Är det Miris egna referensramar och godtycke? Och vad eller vem har givit honom rätten att bestämma vad som är lämplig litteratur?

Tintin är barnböcker, skrivna i en annan tid med andra ordval och andra synsätt. Ska vi bara tillåta böcker skrivna i nutid? Och inte ens då kan man gå säker. Allt kan inte vara politiskt, religiöst, hbtq och etniskt korrekt, i synnerhet inte som tiderna förändras. Vill man kan man säkert hitta kränkningar i varenda bok om man letar ordentligt.  Fortsätter man i Miris anda blir det snart tomt på hyllorna i Kulturhusets bibliotek.

Släng ut Behrang Miri i stället.