Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

fredag 25 januari 2019

Katastrofer


Visas ord är så flitigt använda att de blir utnötta. Det är faktiskt sant. 
Magiskt, till exempel. Jag har sagt det förut och säger det igen. Jag orkar inte höra en enda människa till säga att något är maaaagiskt. Om precis vad som helst.

Chock är ett annat utnött ord. Så nu måste medierna göra en kombo med nåt annat ord för att sälja lösnummer.

Katastrof (grekiska καταστροφή ’omstörtande’), från κατά, (katá, ner, mot) + στρέφω, (stréphō, “jag vänder”). Samma sak där. 
”Det är ju katastrof…”
… att byxorna sprack
… att snöröjningen inte funkar
… att tåget är försenat
Nä, det är inga katastrofer. Inte i ett större perspektiv i alla fall. Men var och en har ju sin sanning att jämföra med. Glider man genom livet på en räkmacka känns kanske minsta motgång som en katastrof. Vad vet jag.

Och vad är egentligen ett trauma? Vad kan göra en människa traumatiserad? Och hur handskas man med det? Enligt Expressen kan det räcka att upptäcka ett älskande par i den båthytt man har hyrt. 
”En man och en kvinna hade sex på sängen i vår hytt” uppgav den chockade mannen, som förskräckt begav sig till systerns hytt. 
-      Jag var traumatiserad och behövde ett glas vatten.
Ser man på. 
Ett glas vatten. 

Nej, men allvarligt talat.
Något som spökade i min hjärna större delen av dagen i går var mannen som mördade sina båda små pojkar och sedan tog livet av sig själv. 
Att en människa kan bli så bottenlöst förtvivlad att man inte ser någon annan lösning än att ta sitt liv, kan jag på något plan kanske förstå. Men hur kan man vara ett sånt monster att man skjuter ihjäl sina egna barn, 5 och 7 år gamla? Det går bara inte att ta in. Enligt polisen var både morden och självmordet sedan länge planerade, vilket tydligen framkom av den livesändning på Facebook som han ägnade sig åt efter att ha mördat sina barn. 
”Djupt deprimerad”. Hur kan man då tillåtas ha vårdnad om sina små barn? 
”I djup sorg” efter att föräldrarna dött för ett par tre år sedan. Låter inte rimligt. 
”Nyligen separerad”. Jo, skilsmässor kan vara för jävliga. Och kan framkalla allsköns hämndbegär. Men detta? Mörda sina egna barn? Att de planerade morden utfördes just på barnamoderns födelsedag känns ju som någon form av särdeles sjuk hämnd.
Men ändå.
Nej. Det går inte. 
Jag får svårt att andas av att tänka på det. Och ändå kan jag inte låta bli. Någonstans försöker jag förstå hur man bara ens kan tänka tanken att döda sina egna barn. Som man just firat jul med och delat glada tomtebilder på Instagram. 
Nej. Det går inte.
Två små grabbar som hade hela livet framför sig.
Två leende lintottar som i en film gratulerar pappa på födelsedagen.
Skjutna.
Av sin pappa.
Nej. Det går inte.

Och nej. Det är inte så att den här typen av mord och självmord har ökat. (Varför kallas det ”utökat självmord”? Det känns som en förminskning av de mord som mördaren gjort sig skyldig till innan han/hon fegt tog livet av sig själv.) Det är bara det att förr i tiden, innan de sociala medierna tog över nyhetsrapporteringen, så skrev man inte om ”familjetragedier” som Bjärred och Gårdsten och Sala. ”Jag vet inte vilket som är bäst” som kloka fru B sa.
Nej. Jag vet inte heller.
Jag vet bara att i Sala-trakten finns just nu ett antal anhöriga och vänner vars liv har slagits i spillror. För all framtid.
Katastrof är ett alldeles för litet ord.
Men jag hittar inget annat.



onsdag 5 december 2018

Fullmåne?

Kvinnosyn från stenåldern. 

Jag var tvungen att kolla i morse. Var det fullmåne i natt? Ja om man ser till den usla nattsömnen. Men icke. Den är tydligen i nedan. Sen ramlade polletten ner. Horace. Det är han som förstört nattsömnen. Jag såg ”Det slutna sällskapet” i går, dokumentären om Svenska Akademien. Jag kan ju säga att hakan föll längre och längre ner mot bröstet, ögonen blev större och större och jag kände ett rent fysiskt illamående när programmet var slut. Inte nog med gubbslemmet Arnault, som nu är dömd till 2 ½ års fängelse för våldtäkter, hans BFF herr Hor-röv väckte mina mest primitiva hatreflexer. Kände för att dela ut några pungsparkar när jag stängt av TVn. Och tänkte att kan inte de där snubbarna ta och kravla tillbaka till sin stenåldersgrotta och bara hålla käften.

Förresten kan de ta med sig Åsa Linderborg också. Hon tycker att Arnault ”inte kan ha haft så lätt att förstå” målsäganden. Öh? Jag tycker det är ganska glasklart. Man får inte sätta på någon som sover. Inte ens om det råkar vara ens egen hustru.

Apropå hustru. Hur har Frostensson kunnat bo under samma tak som J-C utan att märka vad han håller på med? Javisst ja, han har ju bott i Svenska Akademiens våning i Paris. Mot betalning.

Lägg ner Akademien. Säger jag bara. Sådana där uråldriga slutna sällskap hör inte hemma i nutiden. Bort med den. Låt Nobelstiftelsen dela ut priset i stället och låt en organisation allmänheten har insyn i dela ut stipendier till lovande kulturarbetare. Väck med gratis bostäder, limousiner, groteska pensioner och kompiskorruption. 
Bort. Ajöss. 
Och folk använder inga ordböcker nuförtiden i alla fall.

Å andra sidan kan man ju se det som uppfriskande att bli förbannad på någon annan än Annie Lööf som omväxling. Expressen har idag listat ett antal kommentarer hon fällt om bland annat S. Käka sin högra sko, känner vi alla till, men det är inte det enda hon lovat de senaste åren. Som hon numera tycks ha glömt. Som Sjöstedt sa: Hon är väldigt bestämd. Tills hon ändrar sig. Tomtetant.

Dagens Industri skriver att Sverige kommer att bli kontantlöst om 3-5 år. Jag undrar igen varför det trycktes upp nya pengar? Kostade inte det ganska mycket? Och känns lagom onödigt.

Onödigt mycket fett är det i årets julskinkor (snacka för dig själv, väser kanske någon). De ekologiska alltså. Som säljs hos Ica, Lidl och Axfood. ”Så där ser inte en normal skinka ut” slingrar sig leverantörerna och försöker tuta i oss att det är någon enstaka stackars skinka som blivit ”felstyckad”. Det är nog inte styckningen det är fel på. En korrekt styckad skinka ser inte ut som en hoprullad grävling. Nutida julskinkor stavas KÖTTKLISTER. Om man inte råkar känna någon seriös grisbonde får man hålla tillgodo med de missfoster som säljs i butikerna. Eller avstå. Sill är ju gott. Och maken gör världens bästa Jansson. Syrran bakar bästa julbrödet. Och min gravade lax går inte av för hackor. Inte måste man vräka i sig en massa mat bara för att det är jul heller.

Det kommer sjukt mycket reklam i sociala medier just nu. Ungefär vartannat inlägg på Facebook är en annons. Samma skit med Instagram. Tidningarnas annonser slipper jag för det mesta eftersom jag har Ad-block installerat i iPaddan. Men den här fick mig att höja på ögonbrynen. En slags bettskena som gör att man får tillbaka sex-lusten. Den finns för barn också. Scary!










Apropå sex. I det stora landet i väst ligger man efter på många plan. Satt och letade efter trevliga motortidningar när jag hittade de här omslagen. Alltså. Fortfarande? Och nej, jag har inte hittat dem i något antikvariat. Högst aktuella tidskrifter, båda två. 
Suck.




lördag 1 december 2018

Svårt med språket


Jag har en del kontakter med utlandet, i synnerhet våra nordiska grannländer. Ibland blir det lite komiskt, som när jag upptäcker att säljaren i Danmark har lämnat fel pris och han svarar ”Der er sket en fejl”. Jo jag vet, ibland är humorn inte vassare än så.

Hovets informationschef hyllar drottningen som, trots sina 75 år, klarat av en ”maratonresa” i USA och ”verkligen inte ligger på latsidan”. Två dagar i FN-högkvarteret, ett möte med scouterna, en 70-årsfest och därefter hälsade hon på ”sin dotter i sitt nya hemland”. Två veckor har hon varit over there. Vet Expressen ens vad ett maraton är?

Expressen har också en lång artikel om en SD-politiker som kallat en kollega för ”pissfi—a”. Nä, jag tänker inte skriva ut hela ordet för då blockas hela bloggen. Däremot har tidningen upprepat ordet, i klartext, icke mindre än fjorton gånger. Var det så himla nödvändigt? Själv säger SD-snubben att han är ironisk och att han har en ”väldigt god kvinnosyn”.
Frågor på det?

Expressen lyckades till och med hitta på ett nytt säljande ord till rubriken: Könsordsattack.

Samma tidning har ”en egen husmor”. Minsann. Hon skriver att man inte ska köpa kläder av akryl. Hon skriver också att ”bomull är en jättemiljöfarlig produktion”.
Excuse me, men vad menar människan? Det får man gissa sig till.
Däremot är hon väldigt tydlig med vad hon gillar; siden! Man behöver inte ens tvätta underställ av siden, hur mycket man än svettas. Man bara hänger ut och vädrar.
Låter lagom ofräscht.

Ibland ramlar man på text som man inte begriper. Eller vad sägs om den här: 
”Utanför den fasta relationen finns i stället postmodernitetens totala atomism”
Nej, det är inte Lena Andersson i DN som har skrivit det. Annars är hon expert på obegripliga haranger.

Stefan Löfven har det hett om öronen. Inte nog med alla långa kravlistor från hans f.d. mobboffer L och C. Vänstern har höjt tonläget och påpekat att deras röster minsann är nödvändiga för att Stefan ska få tillbaka sin stol. Och nu säger MP att de kommer att trycka röda knappen för alla förslag som inte ger dem en plats i regeringen.
Det är ju det jag säger. 
Sandlåda.

Dagens ord:
tilltvålningsimpulser
hook-up-kultur
renhetsfanatism
mensaktivism
seriesvajpande
rabarbersvaj (Zlatan flexar kulpåsen)
Och så Persbrandt som beskrivs som en ”erotisk julgranskula”.

Och ska man önska något inför framtiden, språkmässigt alltså, så är det väl att folk ska hitta ett annat ord för magiskt. Allting är maaaagiskt. Fortfarande. 
Bostäder, utsikt, mat, kläder, folk… ALLT. Till och med LÖPNING är f—k-ng magiskt.
Det är tjatigt.
Säger jag.
T-J-A-T-I-G-T!


torsdag 29 november 2018

Inte så farligt

Det där var väl inte så farligt...
”Jag saknar dina elaka inlägg” sa fru B häromdan. Det var ju skoj att höra i och för sig. Men tidningarna är så fulla av skit och elakheter och elände så det känns som att det skulle bli för mycket om jag gnällde över sakernas tillstånd också.

Å andra sidan kan man ju haka upp sig på småsaker i stället. Inte förundras över att våra politiker beter sig som trumpna 3-åringar och/eller prepubertala 12-åringar. Hade det inte varit bra att ha en plan innan man gick till val? Så att alla hade vetat vad man egentligenröstade på. Alla hade ju mer eller mindre en aning om vartåt det barkade. Men, verkligheten verkar inte vara så viktig för dem som sitter i toppen. Nästan mest förvånad är jag över att jag nickat instämmande när Sjöstedt uttalat sig. Två gånger, till och med. Vi har verkligen inte samma ideologiska syn på världen, men gårdagens ”Annie Lööf låter väldigt bestämd – tills hon ändrar sig” var huvudet på spiken.

Men, jag sa redan dagen efter valet att Lööf är så sugen på att sitta i regeringen och har säkert ett bra recept för att tillaga sin högersko (som hon lovat äta upp) och Björklund vill gärna sluta sin karriär med en ministerpost. Jag förväntade mig att båda skulle välja makten och härligheten, oavsett vem de skulle tvingas dela kudde med.

En annan skön juvel är snubben som varit med i både Biggest looser och Let’s dance och som nu är häktad för bedrägerier i mångmiljonklassen. Han har arrangerat hälsoresor, tagit betalt och stoppat pengarna i egna fickor enligt åtalet. Några resor har ingen sett till. Skitstövel. Säger jag om han blir dömd.

Eva Rydberg är arg på den svenska åldersfixeringen och att tjejer pumpar upp läpparna så de ser ut som Kalle Anka. Kan bara instämma. Lägger man också till de gigantiska lösögonfransarna som är inne i vissa iq-befriade kretsar, tangerar det faktiskt lyteskomik. Kan bara inte komma på vad den där figuren i Star Wars heter. Nån häst-åsna-kanin-typ med jättelång trut.

Dagens äckligaste bild i Expressen föreställer Elena Shilenkova som inte har klippt sina naglar på fyra år. GAH!

”Fotbollsprofilen” som åtalas för att ha våldtagit en gäst. Hans fru verkar ha maximal otur när hon väljer män. En klassisk pucko-magnet? Exmaken var inte heller nån stjärna på att hålla sig mellan skaklarna. 

Föräldrar är på tapeten i olika sammanhang. 
Först var det morsan som krävde att hennes barn skulle serveras vegansk mat i skolan. Morsan kunde inte jobba, hon var tvungen att vara hemma och fixa matlådor till ungarna. Alltså, vad var det som tog så himla lång tid? Står hon och tittar på bönorna medan de kokar, eller vad?
Sedan var det upproret i förskolan som bestämde att småknoddarna skulle lussa utan publik och det blev ett himla liv. Men alltså, om nu pedagogerna på förskolan, som ju faktiskt är utbildade för att ta hand om barnen på bästa sätt, bedömer att 3-åringar inte mår så bra av att tvingas stå utklädda i konstiga kläder och sjunga sånger som de inte begriper inför en massa folk som ska filma och fota och vinka och dessutom är skitstressade – borde man inte lyssna på sakkunskapen då? Från brunt håll försökte man få det till att det berodde på att vi håller på att låta islamister ta över landet. Men Lucia är väl inte ett religiöst påfund? 
I dagarna skrivs det också om en mamma vars ”hjärta gick sönder” när 4-åringen inte blev bjuden på kalas. Livet är orättvist, tänkte jag med en suck. Tills jag läste att ”alla andra barn” hade blivit bjudna, utom just 4-åringen som har en lättare funktionsnedsättning. Då gick mitt hjärta också sönder lite grann. Antingen har man kalas för alla (på gatan/ i klassen/ på gården…), eller så bjuder man de närmaste 3-4 kompisarna. Mobbing grundläggs tidigt och den som utsätts bär det med sig resten av livet. Det är som med cancer; ju tidigare det upptäcks, desto större chans att botas.

”Det var väl inte så farligt” är en lika korkad som vanligt förekommande kommentar när barn berättar om något de upplevt. Eller om de ramlar och slår sig. Såja, upp å hoppa. Bit ihop. Håll huvudet högt. Inte lipa! Och man har för evigt präntat in i de små liven att vad de känner är helt ovidkommande.

Det märkliga är att när man pratar med mobbare i vuxen ålder, säger nästan alla att de inte fattade att de gjorde någon illa. DET GJORDE NI VISST! Har man lust att skrika, men har lärt sig behärskning. Det är ju just själva kicken för mobbare, när den som mobbas blöder, gråter och/eller flyr. Och mobbarens fan-club fnissar inställsamt. 

Apropå uttrycka sig arsligt. S-kvinnan i Vänersborg om tyckte att de kvinnor som är rädda att bli våldtagna, egentligen ägnar sig åt önsketänkande för att ”de inte fått sig något på länge”. Det är tydligen inte bara i SSU man har otur när man öppnar truten. Eller nåt. Hon kanske trodde att alla tänker som hon?

17-åringen som avrättade en person på en pizzeria i januari döms till 3 års sluten ungdomsvård. Är det inte dags att börja betrakta unga vuxna som just unga vuxna? En vuxen hade dömts till 16 år – livstids fängelse, antagligen. Över huvud taget känns det som att hela rättsapparaten håller på att haverera. Det grova våldet ökar, våldtäkter blir allt råare och vanligare och varken polis, åklagare eller domstolar hinner med. Lika lite som lagstiftningen. Dags att ta ett rejält grepp och anpassa lagboken efter verkligheten?

Och som alltid hittar man märkliga rubriker i tidningarna.
Knivdödad kvinna hittad i garage – kan ha styckats”. Men alltså, om man hittade en död kvinna delad i bitar, kan hon ha ramlat isär alldeles av sig själv då? Undrar man lite makabert.

Ser man på. Jag hittade ju en hel del att oja mig över.
Man kan allt bara man anstränger sig tillräckligt, som min salig mor brukade säga.



tisdag 4 september 2018

Vem tar vem?


Visst var det ett tv-program för en massa år sedan som hette ”Vem tar vem?”? Det känns lite så när man läser de ändlösa artiklarna i pressen om valet, eller ser de ändlösa debatterna i tv.

Stefan kräver att få veta vilka som ska gå ihop och bilda regering, om inte S blir störst. Själv tänker han minsann inte avslöja några planer i förskott. Mest komiskt, eller tragiskt, är det när Stefan kräver att mittenpartierna ska vara lojala med honom, helst även M, och låta honom bli statsminister. Allt för att hålla SD utanför. Lojaliteten är ett måste, tycker Stefan. Men bara om han får bli statsminister. Han tänker minsann inte lägga två strån i kors för att hålla SD utanför om Ulf vill bli statsminister. Då är det inte så noga med lojaliteten.

Inte hajar jag logiken heller. Först slänger S en massa skit på både L och C och sedan kräver han deras stöd för att få sitta kvar på sin stol. Hur sugen är man på att stödja någon som mobbas? Liksom. Å andra sidan verkar Annie så himla sugen på att sitta i regeringen så man vet aldrig åt vilket håll hon vänder kappan. Annars är kappvändning inget hon har ägnat sig så mycket åt, får man säga till hennes fördel. Utom när det gällde de ensamkommande afghanerna. Då var det ett helt rättsvidrigt förslag. Som hon stödde.

Men alltså det där med ”ensamkommande”. Nu är det diskussioner om hur man ska göra med anhöriginvandring. Där tycks man vara särdeles oenig (också). Men är det egentligen en så stor fråga? Om man tagit sig till Sverige för att man inte har en enda släkting kvar i hemlandet, hur kan man då prata om att deras anhöriga kan bli ett problem? Som om en hel släkt plötsligt skulle dyka upp så fort personen ifråga har fått uppehållstillstånd.

Och Malmö stad betalar ut tiotusentals kronor i bidrag till en islamistisk rörelse. Ansvarig S-politiker säger att de inte kan kolla upp allt som sökande skriver på nätet, särskilt svårt är det ju när de skriver på turkiska. Å andra sidan lyckades ju Göteborg ta reda på ganska mycket om den här organisationen och vägrade ge dem både lokal och bidrag. Någon som nu går jättebra i Malmö. Men talespersonen säger att de inte har några särskilt avvikande åsikter, vare sig om judar eller HBTQ-personer. Reporter frågar vad de gör om en medlem säger sig vara homosexuell.
– Vi skulle inte kasta ut honom, säger Idris Yildiz. Nej, bättre att han får vara kvar så kan vi övertyga honom att inte vara homosexuell. 

Apropå kontrollera. Aftonbladet har kartlagt hur våra ministrar sköter sina uppdrag i EU. Det pågår ju en hel del i parlamentet som det är bra om Sverige är med och påverkar. Näringsminister Mikael Damberg har 65 % frånvaro (han har skolkat från 11 av 17 möten). Annika Strandhäll, Tomas Eneroth och Helene Hellemark Knutsson har missat drygt hälften av alla möten. Så det kanske inte är så konstigt att vi blir överkörda av Bryssel lite då och då.

Camilla Henemark tar time-out efter att ha skämt ut sig på någon tv-sänd firmafest. ”Prata svenska” skrek hon rakt ut när Anna Anka stod på scen. Kanske fel forum, men när Anka är på tv kan man faktiskt behöva slå på textningsfunktionen. Om man skulle vilja höra vad hon säger. Varför man nu skulle vilja det. Egentligen.

Apropå time-out. Bästa nyheten idag: ”Anna Book lämnar rampljuset” (Expressen).
Herrejävlar! Är det verkligen möjligt? Kommer hon inte att få grav abstinens då? Ungefär som Zlatan? Är det för gott? Troligen. Annars hade väl tidningen skrivit ”time-out” eller nåt? Hon har till och med tackat nej till att göra en reality-serie om sitt liv. (Har vi inte redan sett den?) Det händer så mycket underbart i hennes liv som hon inte vill missa, säger hon. (Sonens kriminalitet var väl inte så himla underbart?)

Men, säg den glädje som varar beständigt… I slutet av artikeln får man veta att she will be back. Anna Terminator. Liksom.



måndag 3 september 2018

Valspurt


Någon mer än jag som är spyfärdig på valet? Inte nog med alla plakat som förfular hela stan, i snart sagt varenda tv-kanal ska det duelleras och debatteras och ältas och skällas och jagvetintevad. Spyr. Gör jag snart.

Sen kan jag inte låta bli att reflektera över några konstigheter. S har en massa ”jag vill” och ”jag vill inte” på sina plakat. Jag undrar (än en gång) vem eller vilka som tycker det motsatta? Är det någon enda människa som vill att plånboken ska avgöra vem som får vård, att man inte ska kunna leva på sin pension eller att de som kan jobba inte ska göra det? Och jag undrar dessutom hur många ”miljardärer” som ska bekosta allt som V lovar? ”Solna ska inte vara för bara dom rika” tycker V. Vem vill det?

Och sen allt skit som kastas. Folk är förundrade över hur mycket hat det finns på fotbollsläktarna. Djurgården – Hammarby i går där klackarna skriker ”horunge” och diverse könsord åt varandra och kastar bengaler. Vad hände med ”Heja NN friskt humör, det är det som susen gör!”? Liksom. Kan man inte bara heja på egna laget? Utan att slänga skit på motståndarna? Samma inom politiken. Kan man inte tala om HUR man tänker göra för att få igenom sina löften? I stället för att använda sin budget till att svartmåla andra?

Valfläsket börjar osa katt, tycker jag. När inte ens Magdalena Andersson kan räkna blir man aaaaaningen misstänksam mot alla löften som haglar över väljarkåren. Lite spännande också när man diskuterar de olika partiernas politik med andra (i vilket fikarum pratas det inte politik?). Argument för SD (fast det är få som säger det högt) som är helt i linje med Brexit- och Trump-kampanjerna. Fokus på en enda fråga, vilket samlar missnöjda gubbs. Att inte kvinnorna attraheras är lätt att förstå; tillbaka till 30-talet liksom. Eller de positiva omdömen som Jonas får för att han pratar som vanligt folk (precis som Trump) men man missar vad V faktiskt vill (skippa allt privat ägande, all makt till staten, höja skatten för alla osv). Eller alla som sympatiserar med KD för att ”Ebba är snyggast”; tillbaka till 30-talet där också.

Nä, man får göra TTs valkompass. Den förklarar lite närmare för- och nackdelar vid varje fråga så man hajar vad som menas (kvällstidningarnas är i princip obegripliga).

Eller så gör man som Leif GW. Röstar på samma parti som man alltid har gjort. För att man inte orkar sätta sig in i vad partiet vill nuförtiden? Och går på hur det var för 50 år sedan?

Läser man den senaste undersökningen från Yougov fattar man också att ekonomi inte verkar vara en prioriterad fråga detta val:
Hälften av svenskarna tror på en sämre boendeekonomi och en lägre disponibel inkomst om Socialdemokraterna får sitta kvar vid makten. Endast en tiondel tror på förbättrad ekonomi. Lika stor andel upplever också att de fått en sämre ekonomi under den gångna mandatperioden.

Såg förresten att det är Alfhild idag. Det är ett kvinnonamn va? Finns det någon under 100 som heter så? Rensade man inte bland namnsdagarna för några år sedan? Längre fram är det Åslög, Magnhild, Orvar och Tryggve. Mja, kanske de kommer igen. Jag känner till en Tryggve. Han var en basset hound…

Men alltså. Anna Book. Först var hon för fet och opererades och opererades igen och grät. Sen trashade hon hemmet och fick hjälp i tv och grät. Sen grät hon för att hemmet inte blev som hon hoppats. Sen opererade hon armarna i TV och grät. Sen bantade hon i tv och blekte tänderna så inihelvete och var först lite glad. Sen grät hon igen. Och nu har hon blivit lite tjockare för hon tyckte att hon blev för smal. Inte ett ord om de hysteriskt vita tänderna. Alltså. Finns det NÅGON enda människa som vill läsa en enda stavelse till om henne? Eller se ett enda tv-program till med henne? Va? Nästan lika uttjatat som valrörelsen, men den pågår inte lika länge. Tack och lov.




Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.