Släpp och gå vidare

Allt är inte alltid rättvist. Detalj ur målning av Dimitrios Pezouvanis

Gårdagens bild har jag printat och tejpat fast på min bildskärm. ”Livet är för kort för att stressa upp sig över personer som inte ens förtjänar att vara ett problem i ditt liv.” Smaka på den en stund.

Hur illa man än blivit behandlad, hur ledsen man än är och hur tung än sorgen är att bära kommer man förr eller senare till en punkt där man känner att nu räcker det.

Det gäller såklart inte bara det som händer i relationer och i privatlivet. Människor som tjatar och går på även i andra sammanhang blir till slut en pina för hela sin omgivning.

Men släpp det där nu, säger omgivningen. Ibland för döva öron.

Inom rättsväsendet. Har ett ärende prövats i alla möjliga instanser får man till slut lägga ner, hur orättvist man än tycker att det är. Livet är inte rättvist. Släpp och gå vidare.

Uppehållstillstånd. Har ens ansökan prövats, överklagats och prövats igen hela vägen genom rättsapparaten får man vackert hacka i sig, även om man inte gillar att få ett nej. Men icke. Många väljer att bli det som medierna kallar ”papperslös”. Illegal invandrare är väl en mer korrekt benämning? Har man sina papper i ordning, sitt boende och sin försörjning tryggad är det inte särskilt svårt att få permanent uppehållstillstånd. Dessutom finns det massor av svenska tjejer som mot betalning ingår äktenskap för att hjälpa dem som inte har helt legitima skäl att bosätta sig här.

Slussen. Nu cirkulerar en film som råkar (?) ha kommit ut på nätet. Vet inte hur mycket man ska tro på det där med ”råkar”, känt reklamtrick för att få extra mycket uppmärksamhet utan att det kostar något är ju skvaller-knepet – pssst, det här får du ABSOLUT inte säga till någon, men… - ett säkert kort för den som vill sprida en ”hemlis”. Riskkapitalisten Christer Gardell står för finansieringen av filmen. Han bor i Nacka så det är möjligt han kommer att störa sig på en annan miljö om han händelsevis råkar komma till stan med Saltsjöbanan. Men det känns lite som att det är dags att sluta oja sig nu? Att man har fett med stålar (gäller även Benny Andersson) betyder inte alltid att man får sin vilja igenom. Jag tycker det är lite sunt att inte precis ALLT går att köpa för pengar. För en mer nyanserad bild kan jag rekommendera http://www.yimby.se/2014/03/ny-mytfilm-om-slussen_3478.html.

Och apropå Christer Gardell som ju också stack ut hakan och gnällde på Volvos ledning i början av februari. Aktiespararna var inte imponerade av hans argument och avfärdade det hela med att han mest var angelägen att det skulle vända uppåt i hans privata aktieportfölj. Kantänka det. Mycket vill ha mer, som min mamma brukade säga.

Nyheterna i går. Alla kanaler harvar på om skolan. Nu föreslås betyg från årskurs fyra. Vilda protester. Men de som gick i skolan när det inte gavs betyg förrän i åttan säger att det är bra. Inte så kul att bara ha ett år på sig att komma upp till godkänt. Och alla vill faktiskt ha mått på vad man kan? Varför finns det annars en massa quiz och tester i var och varannan tidning? Själv fick jag betyg i trean. Inte tog jag nån skada av det.

SVT hade i går ett inslag om en jättepopulär lärare. ALLA ville gå på hans lektioner. Han var rolig, bra på att lära ut, underhållande och hade höjt alla sina elever till oanade nivåer. Om han hade 10.000 mer i månaden än sina kolleger? Ingen aning, man sa inget om det så han var nog bara normalavlönad. Antagligen är han bara väldigt intresserad av sitt arbete. En skicklig yrkesman helt enkelt. Såna växer inte på trän, minsann.

Men det är dags att släppa det där tjatet om lärarlöner nu va?

På Försäkringskassans kommunikationsavdelning råder svågerpolitik i den högre skolan. En chef har attesterat och betalat ut lön till sin flickvän för en privat resa. Chefen kände till jävssituationen men gjorde ingenting. Han säger dessutom till Expressen att han är ”väldigt stolt över den chefskultur som finns … att vi litar på varandra och inte kör en kontrollregim à la Stalin”. Alltså, det finns faktiskt lägen mellan ”skit i allt” och ”Stalin”. Lite väl släpphänt där.

Och apropå myndigheter. Mitt inlägg i går renderade ett samtal från herr B. ”Tänker du gå vidare med det där eller?” som mer lät som en uppmaning än en fråga.

Mja, okej då. Så jag skrev ett par rader till arbetsmarknadsministerns pressekreterare med en länk till min blogg. Det tog baske mig inte mer än tio minuter så kom svaret:

”Tack för att du hör av dig och delar med dig av dina erfarenheter. Väldigt tråkigt att höra om det där strulet och mottagandet. Jag har skickat din berättelse vidare till Arbetsförmedlingens ledning.” Hoppla. För säkerhets skull har jag kopierat mobilsvar-meddelandet från den förvirrade handläggaren om det skulle uppstå fler oklarheter. Och nu släpper jag den storyn.

Kungaparet är på statsbesök i Lettland och kungen lär ha avbrutit sin hustru när hon berättade om hjälporganisationernas arbete för utsatta kvinnor. Så här lät det, enligt kvällspressen:

- Vi får inte glömma papporna. Vi är viktiga!

Silvia ler och ser att maken har avbrutit henne med glimten i ögat och svarar med samma glimt:

- Jag vet att ni är viktiga, säger Silvia.

Kungen som är avslappnad konstaterar:

- Det är bara mammorna hon pratar om hela tiden, men det är ju vi pappor som behöver stöd, skrattar kungen.

Jag poängterar att kanske även alla morföräldrar?

Kungen nickar ivrigt:

- Oh, ja! De behöver ännu mer stöd, de är det ännu mer synd om hela tiden. De har det så jobbigt, jobbigt.

Och jag som ett tag trodde att kungen höjde sin stämma för jämställdhet mellan män och kvinnor när det gäller vårdnad och umgänge med barnen. Nej, det trodde jag inte. Det hade varit alldeles för seriöst.

Och sen undrar jag varför tidningarna fortfarande, efter typ 40 år, fortsätter att kalla kungaparet för "kungen och Silvia". Skumt.

Nu ska jag återgå till att lyssna på vittnesmålen i den vårdnadstvist jag för närvarande jobbar med. Skrämmande tydligt att vissa vittnen blåljuger, men är man nära släkt med någon av de inblandade vittnar man inte under ed. Det betyder att man kan dra vilka valser som helst. Läskigt.