Styvmorsviol - en väldigt svensk blomma |
Jo tack, semesterveckan var skön. Solig, lagom varm och
väldans avkopplande. Hängde jag med i nyhetsflödet? Nävars. Det var roligare
att bläddra i medhavda skvallertidningar och den-bästa-boken-jag-läst-på-länge
(Håkan Nesser ”Himmel över London”) och de gånger jag kopplade upp mig på nätet
(nej, utlovad ”wifi i lägenheten” existerade inte, i gammal god mañana-stil) blev det
mest facebook, quizkampen och andra nöjen.
Väl hemma plöjde jag igenom tidningshögen. Konstaterade
raskt att DN ägnat mycket stort utrymme åt att skriva om ”de papperslösa”.
Efter en stunds läsning insåg jag att jag måtte ha missat något högst
väsentligt. Eller har jag bara en väldigt omodern tilltro till det svenska
rättssystemet? Möjligt. Jag har till exempel aldrig fattat varför narkomaner
ska förses med gratis sprutor. Är det inte typ olagligt att knarka? Som ”nej
det där får du inte hålla på med, då kan du åka i finkan, men varsågod här får
du lite verktyg så du kan ägna dig åt det ändå”.
Jag tvivlar inte på att det finns massor av människor som
har det skitjobbigt. Att det finns människor som gör i princip vad som helst
för att slippa ifrån hemskheterna som pågår i deras hemländer. Det finns mycket
elände på jorden. Jag vet det. Jag vet också att det inte är så jättesvårt att
få uppehållstillstånd i Sverige. Tidskrävande – ja. Krångligt – möjligen. Men
till skillnad från många andra länder har vi en byråkrati som fungerar. Jag kan
alldeles för lite om de direktiv Migrationsverket har för att behandla
ansökningar om asyl och/eller uppehållstillstånd för att uttala mig om systemet
som sådant. Det enda jag vet är att asylärenden tar oacceptabelt lång tid att
handlägga. Självklart blir man som asylsökande upprörd om man efter flera år i
Sverige får beskedet att man ska utvisas. Det är inte rimligt. Det är inte ens
mänskligt.
Det borde gå att få en snabbare process.
Men.
Får man avslag på sin ansökan och avslaget kvarstår efter
överklagande i alla instanser, måste man väl till slut acceptera det? Hur
ogärna man än vill? Och hur fel man än tycker att beslutet är?
Jag kan ägna timmar åt att lista sånt jag inte tycker om. P-förbud,
skatter, hastighetsbegränsningar, momsregler, begravningskostnader… Men
nånstans måste man väl ändå finna sig i dem? De som inte gör det brukar
benämnas rättshaverister. Människor som vägrar acceptera lagen.
Kanske har jag fått begreppet ”papperslösa” om bakfoten?
Har man sina papper i ordning och kan visa att man har
försörjning och boende ordnat, brukar det gå relativt enkelt att få först ett
tidsbegränsat uppehållstillstånd och sedan, när man visat att man lärt sig
språket, skaffat sig en försörjning och ett ordnat liv, beviljas man permanent
uppehållstillstånd.
Möjligt att systemet är dåligt, men då är det väl systemet
man ska ändra på? Inte gynna dem som väljer att inte hålla sig till
regelverket? Eller, som DN skrev i går på ledarplats, ge de papperslösa
rösträtt; de lever ju ändå i det politiska systemet och borde ges möjlighet att
påverka det. Jo. Det stod så.
Då fattar inte jag vad vi över huvud taget ska ha Migrationsverket
till.
Läste också om människor som kände sig kränkta av att
polisen bad om legitimation. Det skrevs om att polisen ”jagade alla med
utländskt utseende” och blev ett himla liv. Jo, tidningsartiklarna förde
tankarna till judeförföljelserna på 1930- och 40-talen. Synnerligen obehagligt.
Exakt hur obehagligt kan jag säkert inte ens vara i närheten av att begripa.
Jag är ju helsvensk. Blond dessutom.
Å andra sidan kan jag ha viss förståelse för
tillvägagångssättet, hur otrevligt det än var. Polisen har trots allt blivit
tillsagd att leta rätt på människor som ska utvisas.
Ponera att ett rån har begåtts. Rånarna flyr i en blå
skåpbil. Polisen sätter snabbt upp vägspärrar och stoppar alla blå skåpbilar.
Inte alla bilar som passerar.
Jag menar, om det nu är illegala invandrare från
Afghanistan, Somalia och Iran man letar efter är det kanske inte så konstigt
att snuten inte ber mig visa körkortet?
Men jag håller med Leif GW Person, det var ett otroligt dumt
tilltag. Det borde finnas bättre sätt.
Jag har den djupaste empati för människor på flykt undan
krig, svält och elände. Och självklart borde vi, som är ett rikt land, ha
resurser att hjälpa människor i nöd. Jag kan också tycka att människor borde ha
rätt att själva välja var i världen man vill bo, arbeta och bilda familj.
Varför ska det bara gälla inom EU?
Men ändå. Om man nu prövats enligt alla konstens regler och
bedöms inte ha rätt att stanna i Sverige, ska man då ändå kunna kräva utbildning,
sjukvård och allt annat som skattebetalarna står för?
Näe, jag fattar baske mig inte.
Men jag kanske är rasist?
Utan att ha en aning om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar