Aldrig densamma mer

”Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag och något alldeles oväntat sker. Världen förändrar sig varje dag men ibland blir den aldrig densamma mer.” Orden, som är Alf Henrikssons, är bland de flitigast använda i dödsannonser. Att de är flitigt använda kan bero på att de stämmer. Så är det när man förlorar någon. Världen blir aldrig densamma mer.

Det värmer att vara saknad i bloggen. Tystnaden har inte berott på någon bloggtorka. Det har bara känts ganska meningslöst att oja sig över felstavningar, Melodifestivalen och myglande politiker. När man förlorar någon som står en nära ändras perspektiven. Tiden hejdar sig ett slag. Sedan noterar man, med viss förvåning, att världen runt omkring snurrar på som vanligt. Och det känns konstigt. Det vet varenda människa som drabbats av sorg. Så märkligt att solen går upp i alla fall. Människor springer till tunnelbanan trots allt. Dagisbarnen skrattar. Hur kan det vara så? När världen aldrig blir densamma mer?

Orken, inspirationen och kreativiteten räcker bara till det mest nödvändiga. Äta, sova och hålla sig vid liv. Inte äta, sova, dö som i filmen. Äta, sova och arbeta. Man har ju uppdragsgivare som har rätt att få det de betalar för. Texter som ska skrivas. Bilder som ska levereras. Disciplin.

Man lär sig mycket om sig själv när man går igenom sina livskriser. Hur otroligt lite sympati man känner för en som gnäller över glanslöst hår. Eller för en som gnäller över extrakilon. Eller över att stålarna inte räcker till en iPhone 5.

- Men sluta blondera håret med sån där j-la hårfärg från H&M! har man lust att skrika.

Rätt ut har man lust att skrika.

Eller

- Men sluta äta en j-la massa skräpmat! Och sitt inte i din j-la soffa och häcka, rör på dig! har man också lust att skrika.

Man har en väldig lust att skrika. Svära också. Det är väl ett sundhetstecken kanske. Vissa reaktioner är kanske inte lika sunda. Som att man får lust att slå bagaren på käften när han säger ”Ha en fortsatt trevlig dag!” precis som han alltid brukar säga när man lämnar bageriet. Han kan ju inte veta att tiden har hejdat sig ett slag. Min tid. Hans tid är precis som vanligt. Tills han drabbas av Sorgen. Det gör alla förr eller senare.

När man förlorar en familjemedlem börjar man tänka på relationer människor emellan. Man inser att tiden man har här på jorden är begränsad och att allting har man bara till låns. Det blir väldigt tydligt att man inte ska ta någonting för givet. Jobb, bostad, hälsa, vänner, familj… Det gäller att njuta av det man har. Välja bort sådant som man inte mår bra av. Och framför allt, att göra sådant man verkligen vill göra så fort man har möjlighet.

Man tänker sig kanske att människor får en tankeställare av livskriser. Så är det säkert för de flesta. Man blir omskakad. Ruskad. Ifrågasätter. Så otroligt förvånad man blir då, av människor som inte lär sig ett enda dugg. Det är väl det kriserna och motgångarna är till för? Att ta lärdom som det heter, bli en klokare människa. Förvånat noterar man hur fel man kan ha, hur en del aldrig tycks lära sig någonting av livet. Hur vissa avfärdar sorgen med en axelryckning, skickar en blomma och sedan raskt återgår till sin jakt på status, pengar och prylar. Men jag kanske bara är avundsjuk? Det verkar så enkelt att enbart fokusera på det materiella, slippa känna, slippa besväras av empati.

Slippa vara – äkta.

Nej, jag är inte avundsjuk på känslokylan. Om man inte kan gråta, kan man säkert inte skratta hjärtligt heller. Bara konstlat flabba när man själv tycker att det passar.

Det värmer gott att jag är saknad här i bloggen. Jag är snart tillbaka i gammal god surtant-stil. För trots att världen aldrig blir densamma mer, finns det saker som aldrig tycks förändras.

Silvio Berlusconi och hans anhängare till exempel.

Stefan Löfven som inte verkar veta skillnaden mellan vilja och vela.

Kungaparet som är mer än lovligt verklighetsfrånvänt. Varför anmälde inte drottningen SvD, DN och SVT som också publicerade det otroligt plumpa så kallade konstverket?

Och vården. Än en gång har jag upplevt hur illa den fungerar. Och hur väl den faktiskt också kan fungera. Men bara när livet håller på att ta slut.

Myglare.

Skattefifflare.

Jo, jag känner att jag är på gång.

Snart.