Nu ska hela rasket rivas

Adjö badrummet

Goodbye gästtoan

Alla som följt bloggen ett tag vet hur kämpigt vi hade det med badrumsrenoveringen. När allt sedan var klart kunde vi dra en lättnadens suck, det blev till slut (nästan) som vi tänkt oss. Det tog otroligt lång tid. Det var riktigt obehagligt mellan varven, i synnerhet som projektledaren Peter är en minst sagt labil person. Strax efter att badrummet var klart insåg vi att wc-stolen på gästtoaletten troligen snart skulle gå i småbitar, så då renoverade vi där också.

”Jaha” sa moster för ett tag sedan ”nu är ni väl ändå färdiga i lägenheten”. Jodå, det är bara ett nytt golv i hallen som ska in, annars kan vi gå här och trivas och inte behöva göra ett vitten.

Trodde vi ja.

I kväll har styrelsen kallat till extra årsstämma. Här ska stambytas.

Bevars.

Men vänta nu, kollade inte vi upp det där med stambyte innan vi köpte lägenheten?

Jovisst. Vi kollade, dubbelkollade och trippelkollade. Både med styrelsens utsedda representant och med mäklaren. Flera gånger.

”O nej, här blir inte tal om något stambyte på många, många år än” blev svaret.

Kan det verkligen vara möjligt, undrade vi misstänksamt. Huset är ändå byggt 1957.

”Jaa då, det finns inte på kartan att vi behöver stambyta. Stammarna är spolade, filmade och så otroligt välskötta.”

Vad gör man? Litar på den som sa’re?

Jovars. Men för säkerhets skulle ringde vi föreningens ordförande. Han var inte lätt att få tag på men när han väl svarade i telefonen hänvisade han till styrelsens kontaktperson vid försäljningar.

Ja men då så. Då kändes det ju säkert att investera några hundra tusen spänn.

När brevet om årsmötet och stambytet damp ner som en bomb i brevlådan begärde vi ett möte med styrelsen. Man vill liksom inte ta upp årsmötestid med sånt som bara berör en själv.

”Det är sex år sedan jag köpte lägenhet här och det har pratats om stambyte ända sedan dess” sa en av styrelseledamöterna lite halvsurt. Samma person som var ordförande då vi köpte lägenheten. Hm.

En annan ledamot sa att firman som ska få totalentreprenaden kommer inte att vilja ta ansvar för att koppla nya rör till ett badrum som någon annan gjort. Våtrumsintyg eller ej. Gjort enligt konstens alla regler, spelar ingen roll.

En tredje ledamot sa att vi kanske kan få viss kompensation för att allt nu måste göras om, men vi kan verkligen inte räkna med att få hela summan tillbaka.

”Ni får nog ställa in er på att allt måste rivas.”

I kväll ska årsmötet fatta beslut. En investering på sisådär 16 miljoner. Inte en enda kalkyl har vi fått. I princip ingen information alls faktiskt. Jo, att det kommer att bullra och damma som fa-an har vi fått veta. Att det kommer att sättas upp duschar i bodar på gatan har vi också fått veta. Känns inte så himla genomtänkt, särskilt som stambytet ska påbörjas i höst och avslutas nästa sommar. Mesta delen av arbetena kommer att utföras under årets kallaste period. Alla som är sugna på att springa ut i snöyran för att duscha eller gå på muggen räcker upp en hand. Vi kommer inte att kunna tvätta på ungefär nio månader har vi också fått veta. Och hur jag ska kunna arbeta i den miljön vete fåglarna.

Behöver jag säga att jag fick ont i magen?

Inte nog med alla pengar som vi härmed slängt i sjön. All tid vi lagt ner på ritningar, materialval, planering, inköp… Det kommer definitivt inte att bli lika snyggt som nu. Vi kommer inte att få behålla vare sig duschväggar, blandare, handfat eller wc-stolar. Allt ska bort.

Det är faktiskt inte riktigt klokt.

Inte ur en enda synvinkel är det riktigt klokt.

Behöver jag säga att jag har kontaktat en bostadsjurist?

Fortsättning följer…