Allvarliga saker

Nämen stackars, stackars kungen. Nu jagar de honom igen.
Kan man höra en och annan sann rojalist yttra.
Jo, det har varit mycket om kungen & co på sista tiden och jag kan tycka att om han är otrogen är det främst en sak mellan honom och hans fru och "den andra kvinnan". Sen att pressen gillar en smaskig historia är en annan femma. Är man offentlig person så är man.
Artiklarna i Dagens Nyheter är en helt annan sak. De handlar om kungahuset som institution och alla miljoner det kostar oss.
Alltså. Jag fattar inte. När företag i vård, skola och omsorg gör några spänn i vinst på sin verksamhet blir det ett himla liv. Men när kungahuset får miljoner och åter miljoner utan att behöva redovisa en enda spänn, då är det plötsligt okej. Enligt vissa i alla fall.
Jag gillar också traditioner, men att julpynta Drottninggatan och Stureplanssvampen med skattepengar är liksom inte samma sak om att hålla monarkin igång.
Och bara en sån sak som att Madeleine måste be pappa om lov för att förlova sig och att sedan pappa måste be regeringen om lov. Alltså. Vi skriver år 2012. Mossigt är bara förnamnet.
En president kostar lika mycket, argumenterar rojalisterna.
Mycket möjligt, men då behöver man inte försörja en hel släkt. Dessutom kan man byta ut presidenten om han/hon börjar slira lite i uppdraget... Victoria for president, säger jag bara. Hon har min röst. Utan tvekan. Det är skalle på den kvinnan och dessutom är hon tränad för uppdraget.
Kungen är dörröppnare, argumenterar rojalisterna.
Mycket möjligt, men det har väl gått hyfsat bra för Finland, Tyskland, Frankrike... Utan kung.
Man kan diskutera detta i oändlighet och jag har inget personligt agg mot varken kungen eller hans familj. Men visst vore det rimligt att de redovisade hur de använder våra pengar precis som all annan skattefinansierad verksamhet. Jag skulle dessutom vilja veta vilken annan verksamhet som fått sina anslag höjda med nästan 50 procent de senaste åren.

Apropå stålar. Solna kommun är i mångt och mycket en bra stad. Vi har flest studentbostäder i länet, företagarna gillar oss och byggandet går för högtryck. Men nu har man väl ändå fått spader? Minska bidragen till ungdomsidrotten!? När stillasittandet ökar bland barn och unga (startar redan då föräldrarna fäster en skateboard på lillebrorsans vagn så storebrorsan slipper gå bredvid) liksom fetman, så borde väl ändå satsning på ungdomsidrott vara högprioriterat! Va!
Skriv på här: http://solnaforum.se/ungdomsidrotten/

Nu är det en "känd skådespelare" som häktats misstänkt för hot och misshandel av sin fru. För- och nackdelar med sociala medier, men det tar ungefär fyra minuter att få fram vem den "kände skådespelaren" är. Man kan starkt misstänka att det är journalisterna själva som lägger ut informationen på Flashback och andra forum där ingen har koll på vad som skrivs.

Laila Bagge la ut en bild på sig själv med en rejäl blåtira och nu är hon förbannad på alla som spekulerar i om maken är orsak till bläckan. Varför lägger man ut en bild av sig själv med en blåtira? Flatpall. Säger jag bara.

Kvinnan som misstänktes ha dödat sin sambo ("med en filékniv" - varför är det så himla viktigt?) har dömts till 15 års fängelse. Expressen skriver att "han dödades i sömnen" men det står inte vem av de inblandade det var som sov. Kvinnan själv säger att hon dödade mannen i nödvärn. En av dem bör då ha haft våldsamma mardrömmar. Eller? Nä jag vet, man ska inte driva gäck med så allvarliga saker som mord.

TT rapporterar att det är stora skillnader i hur snabbt man får vård när man drabbas av cancer. Ovissheten och väntan är det värsta när man fått sin diagnos, eller när man fått en trolig diagnos. Men med vissa cancerformer är det svårare att fastställa status och komma fram till lämplig(a) behandling(ar) än med andra. Tarmcancer har man eller så har man det inte. Där kan man köra igång inom en vecka. Levercancer är mer komplicerat. Och prostatacancer är det inte lika bråttom med eftersom den växer extremt långsamt. Men så ingående orkar aldrig tidningarna beskriva problemen. De skrämmer bara skiten ut folk med att publicera kartor över var man får snabbast vård. Och är det alltid så himla bra att det går jättesnabbt? Patienten kanske behöver ett par veckor på sig för att smälta beskedet?

Just prostatacancer har varit på tapeten i flera tidningar, kanske som en reaktion på Rosa-bandet-kampanjen som pågått under hela oktober. Några läkare skrev i DN för en tid sedan om svindyra läkemedel som inte alla får. Det finns antagligen en förklaring till det. Nya läkemedel är svindyra. När sedan kopiorna kommer, sjunker priserna. Enkel marknadsekonomi.
Nya läkemedel har också en massa otrevliga biverkningar som man inte helt och fullt har kartlagt. Dessutom är det ofta så att det bara är en liten ynka procent av alla sjuka som faktiskt blir hjälpta av medicinen. Ska man då utsätta alla drabbade för en rad biverkningar? Till en mycket stor kostnad för samhället? Med liten chans att rädda en mycket liten del av de drabbade?
Är det verkligen väl använda landstingsmiljoner?
Jag vet, är man svårt sjuk griper man efter halmstrån. Det är därför någon annan än den sjuke måste göra avvägningarna vilka behandlingar som är lämpliga och möjliga.

Drygt 40 personer har dött i USA på grund av ovädret Sandy. Översvämningar, omkullvräkta träd, raserade hus, bränder... Det är väl nästan ett mirakel att inte fler än 40 har fått sätta livet till? Hur mycket de materiella skadorna kommer att kosta vet man väl inte än. Stackars dem som måste resa dit just nu av ett eller annat skäl. Frivilligt skulle jag inte åka, det är en sak som är säker.

Begagnat-handeln ökar, skriver Aftonbladet, och rapporterar att jämtlänningarna är de som handlar mest. Det baserar AB på att jämtarna har flest annonser på Blocket per person. Borde inte det betyda att de är mest angelägna att bli av med prylarna? Inte att de nödvändigtvis vill köpa dem?

I den lilla världen där jag befinner mig, ägnar vi numera kvällarna åt att kolla tv-serien Bron. Missade den när den sändes och har nu en månads gratistittande via Netflix. Spännande och välgjort, om än med väldigt dystra och kala miljöer. Men det är några saker som stör mig.
Varför måste svenska kriminalserier alltid visa en massa blod? I engelska dito får man tänka själv. Här räcker det inte med att prata om att en människa är styckad, man måste visa det i närbild. Flera gånger dessutom, så man verkligen inte ska missa att en människa har blivit styckad.
Det andra är det ständiga rökandet. Nu är det visserligen en massa danskar med och de röker ju hela tiden överallt även i verkligheten. Men här röker i princip alla. Ideligen. Och de som inte röker snusar i stället. Är serien möjligen fetsponsrad av Swedish Match?
Kan någon ha missat att rökande kvinnor förkortar sitt liv med elva år? I genomsnitt.
Man hinner göra mycket på elva år.

Jisses, så allvarlig jag blev i dag då.
Ut i solskenet med mig! Det borde muntra upp.