Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

tisdag 23 oktober 2012

Gnälldags

Godkänd räksmörgås

Har man mycket att göra blir det ganska lite tid över för gnäll.
Det är ju det jag alltid har sagt, gnällspikar har för lite att göra...
Men nu har det ju varit både helg och semester så Häxan Surtant har gått på högvarv.

Wienerkonditoriet.
Detta ståtliga kondis (ja, man sa så när jag var liten) som vi ibland gick till. Min mamma hade utsökt smak och stil och skulle det fikas på stan skulle det inte fikas på något hak. Det skulle fikas storstilat. Sturekatten, NKs tesalong eller Wienerkonditoriet.
Numera har det sistnämnda ett antal filialer. En av dem ligger i Bromma Blocks. Det enda som är sig likt sedan 60-talet är logotypen.
- TVÅ LATTE FÄRDIGA! skriker den piercade bruden bakom disken.
Man ska inte tro att de bär ut kaffet till bordet man blivit ombedd att sätta sig vid medan de gör i ordning kaffet. Inte om man är fler än en. Personalen klarar inte att gå med mer än en kopp i taget.
Någon annan förklaring kan vi faktiskt inte komma på.
Slår till på varsin räksmörgås.
Det är en liten grej vi har. Ungefär som champagnen den 7:e varje månad.
Fika "på stan" infaller oftast vid lunchdags. Då blir det räkmacka.
Rastar vi under långa bilresor blir det räkmacka.
Vi vet var de bästa finns. Vi vet också var vi definitivt INTE ska äta räkmacka.
Numera vet vi också att vi definitivt inte ska äta räkmacka på Wienerkonditoriet.
Räkorna var smaklösa, brödet tjockt och torrt, äggen blöta och kladdiga och den vita, geléaktiga geggan som skulle föreställa majonnäs ger mig fortfarande kräkkänslor.
Jag delgav huvudkontoret mina synpunkter i mejlform.
De erbjöd oss varsin gratis räksmörgås nästa gång vi går dit.
Jag skojar inte.
De sa så.
Vem vill ha en till oätlig macka?
Nej tack, inte ens om den är gratis.
Hjälp.

Kaffet blev vi väldigt bortskämda med i Rom.
Italienarna vet hur man svänger ihop en prefekt cappuccino. Överallt vet de det.
Underbart.

I dag skriver tidningarna att man ska införa terapi hos tandläkaren. Man kan tydligen tänka bort hål i tänderna. Tillåt mig tvivla.

Sankta Maria från Miljöpartiet ska bli sportkommentator. Ja, hon pratar precis som de manhaftiga damerna på TV4 sporten så där lär hon smälta in finfint.

Läser en hemsk, hemsk historia om en mamma som dödat sitt lilla gossebarn. Hon led av en svår förlossningspsykos och vårdas nu på Karsuddens sjukhus. Det mycket märkliga är att kvinnan är läkare. Hennes make är också läkare. Kanske inser man inte själv hur sjuk man är, men borde inte maken ha reagerat på hennes djupa depression?

C, KD och S tycker att man ska ta skattemedel för att dela ut till ungdomar som bosparar. Även om tanken är god tror jag inte det gör någon skillnad. Unga människor har inte fått lära sig att spara. Inte till någonting. Om veckopengen är slut innan nästa veckopeng kommer, sticker mamma eller pappa till dem lite extrastålar.
Om studiebidraget inte räcker till en ny iPhone, en dunjacka och några utlandsresor är det inte helgjobb som gäller. Man ropar bara på pappa Plånbok. Skilsmässobarnen spelar dessutom ut föräldrarna mot varandra och kan casha in dubbla extrastålar.
När de sedan ska flytta hemifrån har de inga sparpengar. Ja, förutom de unga vars föräldrar satt in hela barnbidraget på ett sparkonto.
Och de som till äventyrs råkar ha stålar på banken, har förmodligen satt undan alla julklapps- och födelsedagspengar vilket i och för sig är klokt, men ska vi andra skattebetalare fylla på såna sparkonto med våra stålar?

Varför måste man bygga så himla svindyra lägenheter? Var priserna lägre skulle ungdomar ha råd.
I Sollentuna har man hållit nere kostnaderna i sina nybyggen genom att slopa i princip alla tillval. Alla lägenheter har samma inredning i köket, samma kakel i badrummet och samma golv överallt. Väggarna får de boende tapetsera själva och vill man ändra något får man göra det själv när man flyttat in.
Genialt.
Att köpa inredning till hundra lägenheter på ett bräde ger bra rabatter.
Dessutom blir det noll administration. Hur många timmars jobb är det att hålla reda på hundra lägenheter och alla personliga tillval? Oändliga. Och de timmarna utgörs väl knappast av ideellt arbete...

Varsel.
Allt fler svenska företag säger upp folk.
Det är illa.
Men det är några saker jag har väldigt svårt att begripa.
En massa folk som har jobb håller på att jobba ihjäl sig. Det är många timmars övertid och ständig tillgänglighet som tär. Om facket gjorde det som ligger i deras uppdrag att göra, dvs höll koll på övertiden och satte stopp för ofoget skulle det bli stålar över att anställa fler.
Om tio pers jobbar 50 timmar i veckan blir det 500 timmar.
Vi har 40 timmars arbetsvecka.
Det är alltså jobb för 12,5 anställda.
Enkel matematik.
Och om sedan alla statliga verk kunde anställa egen personal i stället för att anlita svindyra, utländska konsulter, skulle vi säkerligen kunna halvera arbetslösheten.
Men varför göra något enkelt när man kan krångla till det?

T-banerånaren som muddrade en stupfull man som låg på spåret, fick sin dom i dag. 1 år och 6 månader i fängelse och sedan utvisning. Problemet är bara att man inte vet vart man ska utvisa honom. Han har inga papper, ingenting som bevisar vem han är eller var han kommer ifrån.

Köldrekord i Pajala i natt.
Minus 16,2 grader.
Och det är bara den 23 oktober.
Usch.

Aftonbladet har ett gigantiskt avslöjande att komma med i dag;
"Unikt test - müsli är en sockerbomb!".
Men alltså, det var väl ingen nyhet?
Va?

Dags för lunch.
Det blir inte räksmörgås.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.