Grejeneden

Man blir trött av att mopsa upp sig :)

Språket är intressant tycker jag (kan väl knappast ha undgått någon). För några år sedan var det bah och typ som användes flitigt som språklig utfyllnad av framför allt den yngre generationen. När jag tillhörde den yngre generationen var det va och liksom som retade gallfeber på människor med ett vårdat språkbruk. Och svordomar ska vi inte prata om. Svor man i skolan, eller hemma för den delen, fick man en sträng tillsägelse. Nuförtiden är det knappast någon som bryr sig. Det senaste man hör överallt är grejenéden, vilket troligen betyder grejen är den, och som inleder i princip varenda mening. Inte sällan börjar ramsan med ett asså eller ett jo men. Eller både och.
- Jomenassågrejenéden att vi skulle åka till stan...
Det låter baske mig inte riktigt klokt.

Inte riktigt klokt kan man säga om vänstergänget i Malmö som lät en massa barn hacka hål på en pinata som föreställde centerledaren Anni Löf. Hur lågt får man sjunka egentligen?

Utförsäkringarna. Expressen skriver om en man som förlorade sin lilla dotter i höstas. Det är väl det värsta som kan drabba en människa, att förlora ett barn. Nu är mannen upprörd och påstår att han plötsligt blev uppringd av Försäkringskassan som bara kort meddelade "Du är nu utförsäkrad". Alltså, frånsett hans djupa sorg som man bara kan känna djup respekt och förståelse för, tror jag faktiskt inte att det går till så. Efter att själv ha varit ett case hos kassan känner jag till turerna ganska väl. Man blir inte bara utförsäkrad helt plötsligt. Det kommer ett antal meddelanden och hålls ett otal kontakter innan man kommer dithän. Sen finns det givetvis rötägg även hos Försäkringskassan, men nu var det en kvällstidning (det är oftast de som skriver den här typen av artiklar) och då betvivlar jag starkt sanningshalten.
Mannen har fått tusentals gilla-markeringar på sin Facebooksida och många har delat med sig av hans historia och det hjälper honom säkert i sorgearbetet, men det är hans upplevelse av historien. Den är inte alltid liktydig med sanningen. Eller verkligheten.

Apropå verkligheten. Jag var på pressträff i förra veckan. Maj månad ska ägnas åt hundars dåliga munhälsa, var budskapet. Förutom att pressreleasen var ett språkligt lågvattenmärke, ifrågasatte jag en del fakta man kablade ut. Bland annat står att "hundratusentals svenska hundar lider av dålig munhälsa och får ingen vård". Och sen står det att "enligt studier är mer än åtta av tio hundar över tre års ålder drabbade". Vilka studier? Finns det vetenskapliga utvärderingar? Vem har gjort dessa i så fall? Och var? Ingen kunde riktigt svara på det, men efter några dagar fick jag reda på att "studier" var en undersökning som gjordes 1984! I övrigt hänvisar man till ett okänt antal veterinärer som "har en egen uppfattning" att det är så många som behöver vård.
Alltså, ska man bli tagen på allvar får man nog hålla sig till sanningen och inte bara gå på några antaganden. Det trista i kråksången är att journalister i allmänhet är lata, så dessa siffror hittar man nu i ett ganska stort antal tidningar. Sorgligt.

Den norske terroristen. Nej, jag tänker inte skriva något om honom eller om rättegången. Det finns tillräckligt i varenda blaska. DN försvarar sin rapportering med att man inte skriver annat än sådant som är relevant och av allmänt intresse. Vore intressant att veta hur de tänkte när de på ett helt uppslag skrev om terroristens mamma med bilder på hennes bostad. Relevant. Pyttsan.

I Expressen kan man i dag testa "Hur mycket Ernst är du?".
Alltså.
Allvarligt.

Ja, jag är fortfarande ruskigt förkyld.
Och ja, jag blir ovanligt sur då.