Välkommen!
En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.
torsdag 22 september 2011
Liv och död
"Döda pojkar hölls hemma från skolan" skrev DN i går.
Alltså, vad är det för fel på rubriksättarna?
Mamman till de båda döda pojkarna har nu erkänt att hon bragt dem om livet. Det är fruktansvärt. Särskilt som det tydligen funnits en hel drös varningssignaler som ingen snappat upp.
Socialtjänsten i Sigtuna borde göra en rejäl översyn av både sin personal och sina rutiner. Under ett år har skola, polis och anhöriga anmält 178 fall där barn misstänktes fara illa. Inte en enda anmälan utreddes. Man får hoppas att de skäms å det grundligaste. Och gör något radikalt åt saken. Nu.
USA genomförde tidigare i dag den planerade avrättningen av Troy Davis, dömd för mord.
Barbarer, säger jag bara. Dödsstraff hör fanimej inte hemma i en civiliserad värld.
Svensken som i Bangkok åtalats för grovt narkotikabrott dömdes till döden i dag, men domen omvandlades omedelbart till livstids fängelse. Mannen sa först att han bara ville lära sig att tillverka knark, inte sälja den (yeah right) men har nu presenterat en annan förklaring; han försökte framställa tvål. Vilken säljsuccé. Tvål tillverkad av metamfetamin.
Jag kan riktigt se annonskampanjen "Bli pigg med vår duschtvål".
Hjälp.
Inser just att jag än en gång missar bokmässan. Trist. Men nästa år, då!
Tänker jag för femtonde gången eller nåt.
Men jag vet inte. Kikki Danielssons memoarer gör Expressen stort nummer av. Han man inte matats med hennes liv löpande? I en ganska strid ström dessutom. Typ.
Eller manifestationen för Dawit Isaak. Risken när alla medier tjatar om en enda person är att de som inte är närmast berörda tappar intresset. Det är bedrövligt att en svensk medborgare kan sitta fängslad i åratal i ett annat land, men Isaak är knappast ensam om det bittra ödet? Eller?
Eller att det i år är fokus på tysk litteratur. Kalla mig fördomsfull, men just tyska författare känns inte så himla tilltalande. Det räckte med att se intervjuerna med Herta Müller (Nobelpristagare 2009). Tråkig är bara förnamnet. Böll och Grass får mig inte heller att hoppa högt. Nina Hagen är ju en frisk fläkt, men håller inte hon på med nåt som liknar musik? Fast det gör visst Kikki Danielsson också. "Skomakare bliv vid din läst" verkar inte vara så inne längre.
Mansgrisarna förnekar sig inte. Assange, Strauss-Khan och Berlusconi är riktiga praktexemplar. Gemensam nämnare verkar vara att kn-a runt lite som man vill, hursomhelst och med vemsomhelst oavsett vad den andra parten tycker om saken. Ett nej är ett nej, oavsett vem som frågar. Haja.
Möjligen är begreppet "våldtäktsman" ungefär lika feltolkat som "alkoholist"?
Att hon sa nej och han körde på ändå räknas liksom inte. En våldtäktsman är ju en sjuk person som står och lurar i en mörk park. Precis som när folk med grava alkoholproblem vägrar inse att de är alkoholister. En alkis är ju en hemlös krake som tigger ihop stålar till dricka.
Inget kan vara mer fel.
I båda fallen.
Den franska presidenthustrun är höggravid och saknar att inte kunna röka och kröka som hon vill. Se där, ytterligare ett bevis för att man kanske inte ska sätta barn till världen när man passerat medelåldern...
Det är bättre att skaffa hund när man träffar sin partner sent i livet.
Man kanske skulle ta och köpa sig en hund?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggintresserade
Om mig
- Lena Heimlén
- Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar