Ordens makt

Flygkraschen i Ryssland. Alltid lika chockerande med flygkrascher. De drabbar många människor och ställer till förödelse även på marken där de kraschar. Jag är inget fan av ishockey, men följer med i nyheterna och vet att spelarna är mångas hjältar. Jag vet att Stefan Liv var omtyckt. Men att han var SÅ stor att hela svenska folket sörjer (Expressen) kände jag faktiskt inte till. Och lite undrande måste jag erkänna att jag är över att Reinfeldt skickat ut ett pressmeddelande med anledning av hans död. Har statsministern nån mall för vilka han ska sörja offentligt, eller bestämmer han det själv? Jag tänker på andra stora stjärnor som går ur tiden och vars anhöriga inte får statsministerns kondoleanser. Bara en reflektion.
R.I.P. Stefan Liv. Mina tankar går till hans fru och deras små barn.

Nätet fascinerar. Numera kan man kollektivt sörja, gilla, dissa och skratta åt allt som händer och sker. Kan det vara så att vi i vår avkristnade tillvaro behöver andra ritualer? Samlas och tända ljus är en fin tradition och ett ganska nytt påfund. Jag tycker bättre om det än t ex kommentarer som "Jävla shit oxå....vila i ro". Men jag är å andra sidan lite gammalmodig.

Hett diskussionsämne på ett och annat nätforum är kvinnors underliv. Och då snackar vi inte snuskforum utan familjeforum, mammabloggar och liknande.
Det är inne att operera sig och "idealet är att se ut som en liten flicka". Säger vem, liksom? Alltså, ursäkta mig men osar det inte lite peddo här? Är det något som ett gäng nervösa grabbar har satt igång som motvikt kring allt snack om snoppstorlekens betydelse eller ej? Räcker det inte att kvinnor riskerar livet för att få större rattar, fetare läppar, slätare panna, fastare rumpa och plattare mage? Nu räcker det. Faktiskt.

SAABs vd säger "vi är inte döda ännu". Pja, så länge som den dödskampen har pågått borde väl SAAB vara mumie snart. Eller?

Tema Dum och Dummare.
Den svensk som sitter och väntar på sin dödsdom i ett thailändskt fängelse säger att han bara ville lära sig hur man tillverkar metamfetamin. Han ville "bara veta hur man gör". Ingenting annat. Så tokigt att hans knarkfabrik upptäcktes då. Nu slipper han i alla fall dö nyfiken.

Bostadsköpare måtte vara ett lättlurat släkte. Eller så är det bara mäklarna som tror det.
Kollade lägenhet i veckan. Avskalat stajlad som vanligt. Men här var det så himla uppenbart. Det luktade gammal människa långt ut i trapphuset. De inlånade leksakerna, elipsmatbordet och ikea-tavlorna hjälpte inte. De slitna plastgolven, de spruckna tapeterna, det urgamla kylskåpet och de tomma garderoberna talade sitt tydliga språk. Det hjälpte inte ens med några nypolerade limefrukter på köksbänken. Vi gick inte på det. Tydligen ingen annan heller.
Mäklarna får nog ta till andra knep nu när marknaden svajar.
Ärlighet, kanske?
Nä jag bara skojar.

Lokaltidningen ringde. De vill göra en uppföljning av reportaget om Tuletorget. Kunde jag möjligen sammankalla grannarna? Kunde jag möjligen ställa upp på en intervju? Och kunde jag dessutom möjligen vara snäll och kopiera lite informationsmaterial?
Skulle'nte tro det.
Men, betala ett fett arvode så kan jag skriva artikeln själv. Fast så går det visst inte till.
Förra gången samlade jag 25 grannar. Vi stod i 2-gradig kyla och frös i väntan på reporter och fotograf som aldrig dök upp.
Och nej, jag vill inte vara med på bild en gång till.
Jag kanske framställs som en surtant.
Och sånt kan man ju inte gå med på.

Men reporten fick fart på fastighetsägaren, vilket är mer än både företagarna och hyresgästföreningen lyckats med. Här kryllar av kavajer och dokumentportföljer i dag. Troligen skiträdda att alla ska få veta att det fortfarande inte hänt nåt på torget.
Här ser ut som en gammal östtysk betongförort.
För att uttrycka sig milt.