Staten och kapitalet

Lindström har skön humor

Nej då, jag har inte blivit punkare eller något sånt. Jag har bara funderat ett tag nu över hur staten, statliga myndigheter och statligt ägda företag beter sig mot den lilla människan.

Ta det här med Vattenfall till exempel. Elmarknaden sägs vara avreglerad. Man kan välja varifrån man vill köpa sin el. Jodå tack så mycket det kan vi. Däremot kan vi inte välja bort Vattenfall. De ser till att den el jag väljer kommer dit den ska. Den senaste fakturan var på 1 751 kronor och 40 öre för februari och mars månad. Det är en ganska rejäl prishöjning om man jämför med samma period förra året. Då slutade kalaset på 861 spänn. Abonnemanget kostar samma, liksom överföringen. Det som har tillkommit är ”energiskatt”. Den skatten kostar mer per kWh än själva överföringen. Den kostar dessutom mer än själva elen! OCH – ovanpå energiskatten läggs 25 % moms. Klassiskt S-trick. Lägg skatt på skatt på skatt på skatt…

Helst beskattar man sånt som folk inte kan välja bort. Det är väl bara en tidsfråga innan fastighetsskatten återinförs. Och gåvoskatten och arvsskatten. Inkomstskatten har man ju redan höjt, men det vill ju Anderssonskan inte erkänna. O nej, S har inte alls höjt inkomstskatten. De har ”bara” sänkt brytgränsen för när folk ska betala statlig skatt.

Potejto potato, säger jag bara.

Summan av kardemumman är att folk har fått mindre i plånkan de senaste åren. Fråga vilken brandman, polis eller sjuksköterska som helst.

En annan sak som förvånar mig högeligen är sjöräddningen. Gör just nu ett jobb som fått mig att grotta en del i hur det funkar. Sjöräddningssällskapet gör ungefär 80 % av all sjöräddning i Sverige. Utan att få en enda spänn av staten. All deras verksamhet bekostas av medlemsavgifter, gåvor och donationer! Samtidigt som de jobbar på uppdrag av statliga Sjöfartsverket!

Ungefär som med Tullens hundar. De är alla gåvor från olika organisationer.

Undrar bara, hur fasen kan statliga myndigheter förlita sig på ideella insatser? I synnerhet när det gäller livräddande verksamheter. Helt sjukt faktiskt. De drygt 2 000 sjöräddarna ska vara på plats inom 15 minuter och har ständig jour. Snacka om hjältar!

Men den märkligaste soppan just nu måste väl ändå vara Svenska Akademien. Snille och smak. Pyttsan. Ledamöterna faller från sina höga hästar, den ena efter den andra. Det är debattartiklar i snart sagt varenda tidning där herrarna och damerna, som alla har tystnadsplikt, ondgör sig över allt och inget. Det verkar pågå någon slags tävling i vem som kan kasta mest skit omkring sig. Senast i raden av lipsillar är Horace Engdahl (alltså, i den engelskspråkiga delen av världen måtte hans förnamn orsaka ganska många skrattsalvor, eller åtminstone några höjda ögonbryn). I går var det Sture Allén, idag ”mr whore-ass” J som höjer sina egon till skyarna. Sen undrar jag varför Expressen alltid ringer till Leif GW Persson numera. Han verkar ha övertagit Anders Björks roll som allvetande skräphög; uttalar sig om allt och alla.

Och när det stormar som värst kallar man in akademiens högste beskyddare, kungen själv. Var det någon mer än jag som undrade varför han såg så jätteglad ut i går kväll när han intervjuades? Att han svamlade floskler och inte visste riktigt vad han skulle svara var inte så konstigt, men det breda leendet. Warum? Liksom.

I den lilla världen är jag just nu mest förbannad på miljöpartiet. Alltså. Vi köpte ny bil för några år sedan. Det var en ”miljödiesel”, skattebefriad eftersom den var ”snällare” mot miljön än de flesta andra bilar. Nu, ett par år senare, är vi plötsligt värsta miljöbovarna! Och bilen har rasat i värde på bara ett par veckor, så det är ingen idé att försöka byta den till en som just nu räknas som miljövänlig. Man vet dessutom inte hur länge det dröjer innan både elbilar och gasbilar klassas som jättefarliga. Hur påverkas miljön när batterierna från alla elbilar ska tas om hand? Vill man se det från den komiska sidan kan man lyssna på vilken miljöpartist som helst. MP-kvinnan i gårdagens nyhetssändning som sa att det antagligen beror på vädret att luften i Stockholm är bättre än på många år. Måste leta reda på Ströyers nidbild av miljöpartister. Den var rolig. Nakna människor som skuttar omkring i gröngräset och är lyckliga. 

Men mest komiska/patetiska/löjeväckande just nu är väl ändå alla politiker som är kränkta över motståndarnas propagandafilmer, trots att de själva och deras anhängare (Svenskt Näringsliv, LO osv) är lika goda kålsupare. Några ”vuxna i politiken” tror jag inte vi kan räkna med i årets valrörelse. Debatten kan till och med sjunka till Trump-nivå om det vill sig illa.

Hemska tanke!

Skrämmande

Det finns mycket här i världen som är skrämmande. Just nu pågår rättegången mot terroristen på Drottninggatan. Bilderna på hans flinande nuna sitter på näthinnan och stör. Jag är en i grunden fridsam person, men är det någon jag önskar livslånga och svåra plågor så är det den där dåren.

Expressen skriver att pappan till 11-åriga Ebba som var ett av offren för den fega attacken, överväger att stämma staten. Eller möjligen kommunen, beroende på vem man kommer fram till bär ansvaret för att betonglejonen längs gatan inte förmådde hindra lastbilens framfart. Är det någon pappan bör stämma så är det väl Migrationsverket? Eller polisen? Eller vem det nu är som ska ansvara för att människor som fått avslag på sina asylansökningar lämnar landet. Säpo säger att det finns tusentals radikaliserade människor som håller sig undan myndigheterna. Och bara väntar på att utsätta oss andra för död och lidande. Bara för att vi inte har den rätta tron. Har inte politiker och andra beslutsfattare begripit nu att det krävs rejält förändrade rutiner, så vet jag inte vad som skulle kunna väcka dem.

Kollar ibland på Border security Australia. Där gör man processen kort med dem som vill in i landet. Har de ett kriminellt förflutet, oklara skäl för sin visum-ansökan, oklara papper eller vad det nu kan vara som inte följer regelverket så sätts de på nästa plan tillbaka till hemlandet. Jag hajar att inte alla ärenden går att avgöra lika geschwindt, men en hel del skulle säkert kunna avgöras relativt omgående om man bara ville. Dessutom, alla dessa som ”går under jorden” och som benämns ”papperslösa” – nånstans får man väl bestämma sig om det ska vara fritt fram för alla som vill vara i Sverige, eller inte. Detta ingenmansland som människor riskerar att fastna i, för att sedan några år senare dyka upp i rullorna igen, gynnar ingen. Allra minst de som lever i skuggan av samhället.

Men det här med terrordådet. Peter Kadhammar på Aftonbladet skrev en krönika om hur människor på plats gick omkring och filmade och fotograferade förödelsen, till och med lyfte på de filtar som lagts över dödade människor, kroppsdelar osv. I mina öron ett HELT SJUKT beteende. Vilken normalt funtad människa gör så? Liksom? Jag fattar om man grips av panik i det läget och kanske inte agerar logiskt, hjälper skadade etc. Men FOTOGRAFERA!?

Men.

Jag tänker att en bidragande orsak till det här störda och sjuka, eviga fotandet av katastrofer (Drottninggatan är väl det grövsta exemplet, men det finns massor av berättelser om folk som kör i snigelfart förbi trafikolyckor eller stannar till och tar bilder). Dels är det säkert sensationslystnad – man får en massa klick om man kan visa upp någon sensation på Instagram och Facebook, skit samma vari sensationen består. Och dels – det här är rätt viktigt – är en bidragande orsak pressens, framför allt kvällspressens, ständiga jakt på bilder och på-plats-historier. Hur ofta ser man inte ”Är du på plats? Vet du mer? Har du bilder?” på kvällspressens nätupplagor? Typ hela tiden.

Jag mailade till Peter Kadhammar och efterlyste en gnutta självkritik. Jag skrev att det här hyenaliknande beteendet möjligen kan kopplas till pressens ständiga uppmaningar om bilder och snabb information om hemska händelser. Det gäller ju att vara först på ut med senaste nytt. Fort ska det gå. Och nyheter som tar sig igenom mediebruset ska det vara. Jo då, hr Kadhammar svarade.

Så här:

Hej, tack för brev. Om du följer AB så vet du att varken vi eller andra seriösa medier har för vana att visa närbilder på lik eller brottsoffer.

Det är sant. Han skrev så. Varken mer eller mindre.

Noll självkritik. Noll självinsikt. Noll ansvarskänsla.

Svaret gjorde mig faktiskt rädd.

På riktigt.

Svenska kränkt-toppen

Alltså. Nu får väl ändå svenska folket ta och kamma till sig lite, va?
Hur mycket finns det att bli kränkt av? Egentligen?

Först var det alla som drog rassekortet när H&M visade en färgad kille (får man säga det förresten? Är inte alla färgade? Utom albinos då. Får man säga albino?) i en tröja med texten Coolest monkey in the jungle. Eller nåt sånt. Föräldrarna till den lille killen var däremot inte kränkta alls. Men i Sydafrika blev det kravaller och varuhusen fick stänga. Kan tycka att det luktar överreaktion ända hit.

I svallvågorna av den kränkningen blev det sedan Lindex som fick sig en släng av sleven. En mamma blev oerhört upprörd av tröjan med texten ”Too cool for school” och menade att tröjan förstärker kulturen bland killar att inte bry sig och att tröjtexten bidrar till pojkars dåliga resultat i skolan. Alltså. På riktigt? Mamman säger att ”pojkar måste få tillåtas att vara mer komplexa som människor än vad de traditionella könsrollerna säger”. Nej. Jag har inte citerat henne fel. 

Om Alexander Skarsgård känner sig kränkt vet jag inte, men det vilar en ”svår förbannelse” över honom enligt Expressen. Han har fått kämpa mot snyggstämpeln, sägs det. I decennier, dessutom, har han fått ”kämpa lite extra” bara för att han är så himla snygg. Tusse då. Stackars han.

Kan man tänka sig att den artikeln kränker folk som inte är lika hunkiga som Skarsgård? Eller lyllos alla som aldrig har behövt kämpa lite extra för att de ser alldeles för bra ut?

Hur man än gör finns det någon som blir kränkt. Tydligen.

Till exempel bruden som köpte ett par stövlar på nätet för 99 spänn, inklusive frakt, och kom på efter några månader att hon hade blivit medlem i nån shoppingklubb som drog 399 kronor från hennes konto varje månad och satte in på hennes shoppingkonto på sajten. Det står i tidningen att hon är ”van nätshoppare”. Borde hon då inte haja att ett par schyssta läderstövlar omöjligt kan kosta 99 spänn? Dumhuve. Läsa villkoren innan man godkänner dem brukar vara en fungerande strategi.

Socialminister Annika Strandhäll är ”väldigt upprörd” för att KPA har sänkt pensionerna för 150 000 människor. Det verkar vara så regeringen arbetar (nåja). Löfven brukar också bli ”väldigt upprörd”, ibland darrar han till och med på rösten när han gormar om att hemskheter som händer är ”oacceptabelt” och ”ska inte få förekomma” och så vidare. Men komma med något konkret eller göra något åt den dåliga integrationen, gängkrigen och det ökande våldet det kan han inte. Något att bli kränkt över, kanske?

Andra braskande nyheter idag:
Ola-Conny i chock (första-nyhet på Aftonbladet.se)

Så slipper du kalla vita fingrar.

Petter Northug har publicerat en fyllevideo på sin chef.

Höggravid Madde handlade blöjor och städprylar i mataffären.

Och Expressens största scoop: Björn Skifs avslöjar varför han nästan alltid har en Torshammare runt halsen.

Nä, om man skulle ta och försöka leta reda på något att bli kränkt över.

Och känna sig lite lagom trendig sådär.

Gratisåkare

Har åkt tåg i helgen. I Bålsta såg jag tre tiggare stiga på. De höll sig väldigt nära dörrarna ända tills tåget gick, som om de beredde sig på att hoppa av om tågvärden skulle upptäcka dem. Det gjorde inte tågvärden. Dock dök han upp några minuter senare varvid två av tiggarna smet upp i första klass-avdelningen. Den tredje hann inte och tågvärden var inte dummare än att han fattade var som pågick. ”No, no not travel without ticket! THIS IS SWEDEN” sa han. Som om man kan åka gratis i andra länder. Eller vad? Hursomhelst. Smitarna fick finna sig i att stå övervakade av två SJ-snubbar till Enköping där de ”blev avslängda”, som kvällspressen skulle uttryckt sig. Man kan anta att det var dit de skulle. Möjligen hoppar de på nästa tåg för att komma vidare en station till. Vad vet jag.

Det var ju ändå gratisåkande i den lägre skalan. Även om det såklart inte kan gå för sig att planka. Tänk om alla skulle vilja åka gratis? Tänkte hon präktigt.

Gratisåkande i den högre skalan tycker jag det är när politiker, denna gång en moderat i Göteborg, (Vad är det med kommunpolitiker i Göteborg? Lär de sig aldrig?) som åkt på ett gäng semesterresor utan att ta ut semester. Att hon plockat ut bonuspoängen för att käka på tåget, eller vad hon nu har gjort, kan jag tycka är mindre allvarligt. Men vet inte alla att man ska ta semester när man är ledig? ”AVGÅ” skriker S-politikern som enligt kommunens revisorer är ”det värsta de har varit med om” när det gäller extra lediga dagar i samband med tjänsteresor. Den som är utan skuld kastar första stenen, heter det ju. Avgå alla?

I den lilla världen där jag befinner mig är det just nu två saker på temat Gratisåkare som upptar mitt förvånade tillstånd.

Det STORA företaget som inte hade en tanke på att betala för beställning av bilder. Kravspecifikationen var ganska lång vad gällde ljussättning, bakgrund och personens klädsel, ansiktsuttryck och kroppshållning. Fort som fan skulle det levereras bilder också. Betalning? Jo men jag skulle ju få några tidningar när de kommer i tryck sedan, med min bild på omslaget. Undrar vad banken skulle säga om jag kom med dem och försökte betala bolånen…

Den andra gratisåkaren är ett stort förlag som under mer än fem års tid haft en av mina artiklar på en hemsida. Ansvarig utgivare/chefredaktör tycker att det borde jag ju fatta att ”det ingår i dealen” att om man säljer ett jobb till en tidning så får hela förlaget använda både text och bilder hursomhelst och varsomhelst. Dessutom hur länge som helst. Nähädu lille gubben. Dealen var ”publicering vid ett tillfälle i tryckt media”, precis som det står på min faktura. Tycker att jag är ganska tydlig där. Dessutom borde herr ansvarig utgivare känna till att man inte får använda bilder som man över huvud taget aldrig betalat för. Det kallas stöld. Senaste mailet från snubben ifråga lyder:

Vi har redan tagit bort din artikel från webben.

Hoppas att vi kan stanna därvid och att du kan släppa dina ersättningskrav.

Det sägs att om man skrattar ett gapskratt varje dag, kommer man att leva i 7,4 år längre än folk som inte gapflabbar. De där meningarna kommer att förlänga mitt liv avsevärt.

Jag skrattar fortfarande.

Och sedan tänker jag: hur kommer det sig att vissa uppdrag anses vara värda absolut noll? Jag menar, ingen människa skulle väl komma på att be om jobb från en fastighetsmäklare eller advokat och tro att de ska göra jobbet gratis? Eller hantverkare? Rörmokare, elektriker, plattsättare… är det någon av dem som någon enda gång mött förvånade ansikten när de skickat faktura?

Jag kanske ska testa nästa gång?

Tack snälla trädfällaren för att du tog ner de där fem tallarna! Så bra det blev. Jag ska berätta för alla jag känner att det är du som har gjort jobbet. Ska vi säga så?

Skulle’nte tro det.

Julgnäll

Nä men det är väl hög tid att gnälla lite igen då?

Som motvikt till allt julmys, pyssel, glöggande och pepparkaksbakande. Läste någonstans att man blir lycklig av att julpynta tidigt. Märkligt då att vi har så många deprimerade människor. Jag menar, ALLA under 45 års ålder plockar in tomtar och julgranar före Lucia. Varför vänta med julgrejerna till jul, liksom. Och med den allmänna yra av valfrihet som råder så kan man kanske fira jul lite när man vill.

Läste någon annanstans att det inte alls är elcykeln (med MPs premie) som är årets julklapp, det är presentkortet. Alla köper presentkort till alla. Så jag tänker, varför köpa till andra över huvud taget? Är det inte enklare att man köper det man vill ha till sig själv? Om man nu ändå inte gillar att få julklappar. Jag köper till mig, du köper till dig, så slipper man allt trassel och trängsel.

Hittade några nya ord i pressen idag:

Pensionsblåsning. Det är en ”välkänd tv-profil” som har ägnat sig åt slikt. Vad det nu är för något.

Kaloribovar. Är det ätbara saker som snor kalorier från en? Ser inte ut så, på bilderna av avokado och friterade bananskivor. Orkade inte kolla vidare.

P-priser. Nån random snubbe som ”rasar” mot parkeringsavgifterna.

Nakenmiss. Neee, jag skojar bara.

Men apropå ”välkänd tv-profil”. I effekterna av #metoo-kampanjen är det väldigt många kända profiler inom både media och politiken som det tisslas och tasslas om. Inte särskilt svårt att ta reda på vilka de är; Kulturprofilen hittade jag ganska omgående med hjälp av google bildsök och några rader från DNs artikel. Hur känd var han liksom? Never heard of. Och jag funderar lite på varför man har namngett både Martin Timell och Lasse Kronér men inte snubbarna på Aftonbladet? Och stå-upp-komikern. De är väl lika misstänkta och anklagade och polisanmälda? Kan det ha med partifärg att göra? Så illa kan det väl inte vara? Va?

Och apropå kändisar. Kollade bilderna från årets Nobelfest. Alla var så inihelvete imponerade av kulturministerns klänning. Jo då, den var – originell. Smart att passa på att göra politik av Sveriges bäst bevakade tillställning. Men alltså, den var ju skitful! Och stackars de herrar som satt på varsin sida om henne.

Politikerna slåss om att plocka poäng på olika infall. Nu säger Strandhäll att ”väntetiden i vården ska kortas till tre dagar”. Snacka om noll koll på verkligheten. Hur hade hon tänkt lösa det, i läkare- och sjuksköterskebristens tidevarv? Jo, snilleblixt! ”Medicinsk bedömning ska kunna göras av andra än läkare.” Alltså. På riktigt? Visserligen har jag ställt rätt diagnos på både mig själv och mina anhöriga innan man fått tag på någon doktor, men det är inget jag skulle vilja ägna mig åt om det gäller värre saker än ringorm, urinvägsinfektion, borrelia, tromboflebit och bältros. För att ta några exempel.

Och så kivas de om en bortre gräns för sjukskrivningar igen. Men alltså. Jag fattar inte. Om man inte har kunnat bota en person på 2,5 år så kanske personen ifråga lider av en obotlig sjukdom? Och då är det inte sjukskrivning utan sjukpension som gäller. Och som det var förut så gick det ju att tänja på den där gränsen om det t ex rörde sig om svår cancersjukdom. Men S gillar ju att prata om att folk blir ”utslängda” och ”ättestupa” och jagvetintevad.

Till sist. Den här Nils som har valsat runt i media de senaste veckorna. Han som plötsligt blev hemlös, den stackaren. Programledarna i TV4 föll i gråt och historien vevades runt i både gamla och nya medier. Arme Nils får bara 4500 kronor i pension. Och kan inte betala hyran. Så då blev han vräkt. Eller nåt.

Men alltså. Han påstås ha jobbat ”ett helt liv”. Möjligt. Men om han har betalat skatt på sitt hela livs arbete framgår inte. Dessutom valde han själv att gå i pension vid 61 års ålder, utan att ha kollat det orangea kuvertet. OCH – något som inte heller framkommit särskilt tydligt – han har blivit erbjuden hjälp med både bostad och försörjning men då måste han sluta plocka ut pension fram till dess han fyller 65. Men det vill han inte. Vad har han jobbat med? Och var? Varför pensionerade han sig när det inte kan ha varit en överraskning hur stor eller liten pensionen skulle bli? Och varför vägrar han ta emot hjälp från kommunen?

Vart har alla grävande journalister tagit vägen? Varför ställde ingen några relevanta frågor till Nils? Det är faktiskt inte möjligt att ha jobbat vitt ”ett helt liv” och bara få 4500 kronor i pension. Inte ens om man pensionerar sig i förtid.

Tomte.

Dags att baka lite mer pepparkakor.

Inser jag.