Oväder

 

Foto: HP Arkiv

”Den svenska sommaren är underbar. Förra året var den på en tisdag.” Detta och liknande glada tillrop dyker upp på Facebook med jämna mellanrum. ”Juni månad är inställd pga tekniska problem. Vi sänder februarivädret i repris tills vidare. Mvh skitväder.se” är en annan text som fladdrar förbi.

Jovisst. Sommaren kommer att bli kort i år. Maj var kall och innehöll ett par dagars snöande, april var som värsta vintermånaden och juni bjöd inte på vare sig varma morgnar eller kvällar. Den 28:e hade vi fem plusgrader på kvällen.

Och jodå, man kan inte göra något åt vädret och det lönar sig inte att klaga, men om jag gillade fleecetröjor och stugsockor på semestern skulle jag åka till Island. Eller nåt. Men Frankrike levererade. Vi hann inte mer än hem förrän vi började kolla hus att hyra i Bordeaux… Man får ju lov att reka innan pensionen är ett faktum så man vet vart man ska ta vägen.

Annars känns väl sommaren som en repris på de senaste åren, i alla fall nyhetsmässigt. Almedalsveckan har föregåtts av diskussioner om vilka organisationer som ska tillåtas torgföra sina åsikter och inte. Knepigt läge när yttrandefriheten innebär att folk med extrema och icke-demokratiska och ibland rent verklighetsfrånvända värderingar ges samma rätt som vanliga hederliga, men lite intressant att diskussionerna är som mest högljudda när det gäller extremer åt höger, sällan extremer åt vänster. Religionsfriheten ställer också till det, vilket inte minst blir tydligt när Säpo informerar om hur många fanatiker man har att hålla koll på.

Apropå religion förresten. Besökte en uppdragsgivare i Rinkeby. Har tidigare inte känts särskilt obehagligt, men de senaste månaderna märks en definitiv skillnad. De enda kvinnorna man ser är de som är på väg till eller från sjukhuset. I övrigt syns bara män. Och märks. Sist blev jag spottad efter. Vid två tillfällen. Och filmad av en snubbe som satt i en parkerad bil. Gästparkeringen var bitvis täckt av krossat glas, jag plockade bort alla avslagna flaskhalsar som var utplacerade i de lediga rutorna. Och låste bildörrarna fort som fasen innan jag åkte därifrån. Jag är inte särskilt skraj av mig, särskilt inte mitt på blanka dagen, men de här besöken i förorten är ingenting jag ser fram emot.

”Uppsnacket” inför kronprinsessan Victorias 40-årsdag har pågått ett tag. Expressen skriver idag att hon i en intervju har sagt att hon har haft väldigt mycket ångest och prestationskrav vilket gav ätstörningar och andra problem. Och jag tänker, varför utsätter man sig för detta? Varför vill man utsätta sina barn för samma sak? Varför inte bara säga ”det räcker nu, låt folk välja president i stället och lägg ner de här stenåldersfasonerna”. Om inte annat så av ren och skär omtanke om de små liv som nu inte får välja sin egen framtid, som inte får välja religion och som inte har rösträtt. Victoria är en alldeles utmärkt representant för Sverige, avgjort mycket mer lämpad än far sin, men vad är det för dumheter att ärva sitt ämbete? Och dessutom att svenska folket ska försörja hela släkten, utan att ens få redovisat vad pengarna används till.

Men det är ju såååå trevligt med traditioner. Jovars, bara de inte övergår till tvångsmässig slentrian så kan jag väl instämma. Tradition verkar det också vara med kvällstidningsspråket. ”Ska” är ett välanvänt ord. Dock inte väl använt. ”ska ha fotograferat”, ”ska ha dolt sin sjukdom”, ”ska ha opererat” och så vidare. Allt för att slippa stå för det man skriver. Använder man ”ska ha” i stället för att påstå något kan man ju alltid skylla på en skyddad källa om någon ifrågasätter sanningshalten.

Tradition är det också med Anna Book som bantar, gråter och är lycklig om vartannat. Bästa nyheten förra veckan var att Rikard Olsson får sparken från SVT. Det var fanimej på tiden. Honom är det tröttaste man är på, för att travestera en gammal Hasseåtage- sketch.

Tråkigaste nyheten förra veckan var att Mikael Nyqvist har dött. Sorgligt när man inte hinner allt man planerat i livet. Fuck cancer. Däremot har jag svårt att instämma i den vid dödsfall obligatoriska hyllningskören. Jag gillar inte hans skådespeleri med de ständigt fladdrande ögonlocken och hans polypgrötiga, sluddriga tal. Men så får man kanske inte säga om någon nyligen hädangången? Nu gjorde jag det i alla fall. Sorgligt för hans nära och kära, det blir särskilt tomt när någon inte får leva färdigt, liksom.

Och Jan Björklund kör en gammal repris på språktest för att bli svensk medborgare. Jag fattar fortfarande inte varför man tog bort det kravet? Om man inte kan språket, hur ska man då kunna bli en del av sitt nya hemland? Och lära sig sina skyldigheter och rättigheter?

Therese Johaug, tågstopp, Zlatans skada, Linda Lindorff, grilltips och drinkrecept står mig upp i halsen. Illa, illa – jag mår illa, tralala.

Apropå språk, några alldeles vanliga glosor i (kvälls-)pressen:

-       sexofredats

-       superbil

-       superräntor

-       bluffgeneration

-       superfarligt

-       smygkyss

-       drömöar

Och nu dundrar både skyfall och åska utanför fönstret.

Åter till google och sökorden ”Frankrike, hyra hus, egen pool”.

Suck.