Word!

Det var nästan så han saknade ord i morse.

”Äh, TALA!” kan maken utbrista ibland. Uttrycket är en kvarleva från sjuttiotalet tror jag och betyder ungefär detsamma som Exakt!, Verkligen, Skämta’rueller eller något liknande. I engelskspråkiga länder hör och ser man ibland kommentaren Word, som väl också är ett instämmande med emfas. Typ Det var bra sagt! Det är roligt med ord. Och språk.

Ibland får man klia sig i huvudet mer än vanligt. Som när man ska översätta en forskningsrapport till begriplig svenska. Och övertyga forskaren om att det inte är så klokt att använda begrepp som fenomenologisk och hermeneutisk och longitudinellt. Detsamma gäller för ord som huruvida, forskridit och aktivitetseffekter. Det sistnämnda fattar man åtminstone vad det betyder, men det blir inget bra i en text som ska läsas av många (förhoppningsvis). Inte så att jag på något sätt underskattar människors fattningsförmåga, men det är en väldig skillnad på språk och språk.

Fast egentligen fattar jag inte varför man måste använda ett högtravande språk. Annat än för att bevisa för sin omvärld att man kan svåra ord och är lite förmer än gemene man. För många år sedan envisades jag med att skriva ”vanlig” svenska i stället för en massa dravel i protokoll. Det var liksom inte regeringskansliet jag arbetade på. Det tog några år, men allteftersom gamla sekreterare byttes ut, blev också språket på företaget mer lättbegripligt. Det kan vara svårt att lära gamla hundar sitta.

Apropå regeringskansliet. Jag jobbar ju ibland ideellt för en eller annan förening. Ganska intressant att notera hur dåliga folk i allmänhet är på att hålla koll på hur föreningar ska skötas. Jo då, det finns ganska många regler för föreningsverksamhet. Oavsett om man är en liten tomtägarförening eller bostadsrättsförening eller hundklubb. Ordning och reda är sällan populärt. Den som verkligen vill ha ordning och reda blir överröstad, nerröstad och till slut bortröstad eftersom han eller hon är en så himla jobbig person. Med just argumentet ”det är väl inte regeringskansliet heller” eller ”men det är ju bara en liten förening”. Patetiskt.

Apropå ord. Striden mellan frilansjournalister och de stora medieföretagen går vidare. Personer med gott minne har rotat fram en debattartikel från 2007 skriven av Carl-Johan Bonnier där han ondgör sig över svensk lagstiftning som han ansåg var alldeles för svag när det gällde att värna upphovsrätten. Fast då gällde det piratkopiering och upphovsrätten på internet. Som ju är en helt annan sak än att Bonnier nu kräver äganderätt till allt frilansmaterial man köper. Utan att betala något extra. Han kallade Sverige för ett ”efterblivet paradis” och upprördes över de ”nättrakasserier som drabbar dem som vill stärka skyddet för upphovsrätten”. Fast det var då det. Innan hans egen koncern kom på hur billigt och bra det blir när man fråntar författare och fotografer deras upphovsrätt.

Stockholmspolisen ska inrätta en specialstyrka mot huligangängen och rasisterna som drog igång vad som närmast kan beskrivas som medborgargarde mot de nordafrikanska ungdomar som sätter skräck i folk i Stockholms innerstad. Det är väl bra i och för sig, man ska fanimej inte kunna ta lagen i egna händer, men vore det inte klokt att ta itu med roten till problemen? Som sägs vara männen som uppehåller sig illegalt i framför allt Stockholm och Göteborg och försörjer sig på diverse kriminella handlingar.

Spännande händelser idag. Där primärvalen i USAs delstater ligger i lä. (Och visst var det lite komiskt att se the Donald nästan tappa talförmågan?)

Kristin Kaspersen visar det smartaste sättet att skala vitlök (Vardagspuls kl 13.00)

Aftonbladet säljer bästa övningarna för snyggare mansbröst.

Och Linda Bengtzing kollapsade efter för mycket träning och fel kost, med mineral- och fettbrist rom resultat. Hon berättar om det i tidningen Wellness, som på omslaget har en mycket mager Linda och puffen ”BRÄNN FETT SNABBT!”.

Frågor på det?