Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

onsdag 10 februari 2016

Ansvar





Ibland blir man bara SÅ trött. Förutom trött på vädret som gör att man tror man är statist i Utvandrarna eller Sjunde inseglet, blir jag så illa trött på alla som skyller ifrån sig. Deltagarna i Lyxfällan som alla blir lika chockade när de inser hur stora skulder de har. Och skyller på än det ena, än det andra. Och tycks tro att skulderna bara ska trollas bort i ett nafs. Befogad fråga är ju; vem betalar skulderna när folk beviljas skuldsanering? Till exempel.

Eller folk vars hundar är ohyfsade, eller barn som är söndercurlade, eller bildörren som bara ”råkade” smälla till bilen bredvid. Eller vad fasen som helst som man inte har någon lust att stå för att man har gjort. Eller inte gjort. Vet inte vilket som är värst.

Men alltså, alla kan göra tabbar. Eller hur? Slarva, ha otur eller nåt annat. Som stans klantigaste rörmokare som råkade ställa till vattenskadan i vårt matrum. Kan säkert hända den även den bäste en dålig dag. Hade man kunnat svälja om Klimatrör (som skickade hit rörisen) hade sagt ”sorry, det blev inte så bra men vi ska fixa det”. Men det gjorde man inte. Man sa över huvud taget ingenting under alla de veckor reparationsarbetena pågick. Timmar av skrivande, ringande, passande av hantverkare. Timmar och dagar av packande, uppackande och städande. Inte ens när hela rummet var återställt hörde Klimatrör av sig. Till slut härsknade jag till och skrev ett brev. Ja jag erkänner, det var ett ganska ampert brev. Efter några veckor kom ett svar. Från en jurist. Minsann. Man tyckte det var så allvarligt läge att man anlitade Länsförsäkringars jurist. Som sa att det inte var Kimatrörs fel att deras röris förstört vårt matrum. Det var ventilens fel. Jaha? Vilket betyder vadå? Ventilen gick liksom inte sönder av sig själv. Dessutom var det inte rörisens jobb att skruva på elementet över huvud taget. Han skulle växla två rör i badrummet. Punkt.

Nåväl. Den som tror att jag sa ”jaså” och la ner där, tror fel. Jag tycker nämligen att man får stå för sina tabbar. Dessutom tycker jag inte att det är rimligt att det ska kosta oss både tid, arbete och pengar när nån annan har ställt till det. Så jag anmälde ärendet till ARN, Allmänna Reklamationsnämnden. Det var den 2 september förra året.

Hur gick det med den anmälan?
Det vet vi inte än.
Klimatrör har anlitat samma jurist på Länsförsäkringar som har krånglat och konstrat från första början. När han inte fick ARN att avvisa min anmälan (en och en halv månad efter att de fick ta del av den), författade han ett långt svar som i princip gick ut på att jag försöker mig på ett försäkringsbedrägeri. Inte blev jag mer välvilligt inställd till vare sig Länsförsäkringar eller Klimatrör efter det, men jag svarade mycket korrekt och sågade juristens påståenden jämsmed fotknölarna. Det var den 20 oktober.

ARN lider väl inte av Migrationsverkets arbetsbelastning, men kvarnarna mal ganska långsamt ändå. I början av december ville de att Länsförsäkringar skulle komplettera sin skrivelse. Det enda ARN är intresserade av att veta är hur stor självrisk Klimatrörs försäkring har. Den frågan skickade de den 4 december. Länsförsäkringar fick tid på sig ända till den 25/12 för att svara. Generöst tycker jag, med tanke på att det borde gå ganska snabbt för ett försäkringsbolag att ta reda på vilka självrisker deras kunder har. Tydligen inte.

Länsförsäkringar kom inte med något svar på juldagen, men den 7 januari begärde de anstånd igen. Nu till den 25 januari! ARN beviljade anståndet men skrev att ”ytterligare anstånd kan inte påräknas”. F-n tro’t.

Och mycket riktigt.
Den 21 januari, fyra dagar innan de ska svara hur stor självrisken är, begär Länsförsäkringar ytterligare anstånd. Man behöver tid till den 5 februari. Det får man. Trots tidigare besked att man inte kan påräknas ytterligare anstånd.

Den 3 februari begär man ännu mer anstånd för nu har tydligen någon blivit sjuk. Vem det är som är sjuk framgår inte av ansökan. Det står bara ”på grund av sjukdom”. Det kan ju vara vem som helst som är sjuk. Vår granne har varit lite snorig på sistone. Det borde funka att ange som skäl när man inte vill ta ansvar. Eller? Och nu har man fått ännu mer tid på sig och ARN meddelar igen (för tredje gången) att några fler anstånd ”kan inte påräknas”. Nu måste Länsförsäkringar svara senast den 19 februari.

Är det bara jag som tycker det är märkligt att ett försäkringsbolag behöver två och en halv månader på sig för att kolla upp sina egna försäkringsvillkor?

Och är det bara jag som är väldigt trött på alla bilder i tidningarna på en gråtande Anna Book?

"Sudda, sudda, sudda..."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.