Fula fiskar

Att folk och företag alltmer försöker sko sig på andra blir mer och mer uppenbart. Och jag blir heligt förbannad varenda gång jag stöter på fenomenet. Just nu är det medieföretagen som är de fulaste fiskarna. I alla fall i den lilla världen där jag befinner mig.

Som frilansare går mycket tid åt att sälja in en idé till en tidning. Det gäller att berätta tillräckligt mycket för att idén ska låta intressant, men inte så mycket att de kan sno idén och lägga jobbet på någon annan, exempelvis någon fastanställd. Det går åt mycket tid till detta ”sälj” och kanske får jag napp på två av tio förslag. Oftast vill tidningarna köpa både bild och text. Är materialet bra kan jag arbeta om det lite och sälja in till flera tidningar; andra bilder, annan vinkel osv. Det är jag som äger texten och bestämmer var den ska publiceras. Detsamma gäller bilder. Tidningen – eller vem det nu är som köper – betalar för rättigheterna att använda mina alster på det sätt vi kommer överens om.

Men nu blir det andra bullar.

Aller förlag (Allers, Allas, Året Runt m fl stora tidningar) har skickat ut avtal (vilket är helt fel benämning) till alla frilansar där jag uppmanas att skriva under. ”Avtalet” innebär att det jag säljer får användas fritt inom hela koncernen, i vilket land som helst och hur många gånger som helst. Dessutom även i reklamsammanhang, på Facebook och över huvud taget där förlaget tycker att de kan använda det jag producerat. Fulavtal, kallar Journalistförbundet det och kallade omedelbart till förhandling. Samt uppmanade alla medlemmar att inte skriva på. Av alla mejl som nu cirkulerar bland medlemmarna framgår klart och tydligt att förlaget utövar ren utpressning. Skriver man inte på – och ger upp alla rättigheter till sina egna grejer – blir det ingen affär.

”9 av de 10 mest lösnummersålda tidningarna i handeln kommer från Aller media.” skriver Aller på sin hemsida. Allerkoncernen har verksamhet i Danmark, Sverige, Norge och Finland med ca 120 tidskrifter och publikationer.

Nu har även Bonnier gått ut med samma fuling, men tagit det hela ett steg längre. Säljer man till någon titel inom Bonnier ger man förlaget ensamrätt. Man får alltså inte använda sin egen text eller sina egna bilder om man en gång tagit betalt för material man sålt. Och det ska gälla även retroaktivt, dvs om jag sålde en artikel för fem år sedan kan texten och/eller bilderna dyka upp varsomhelst inom Bonnier. Och i vilket sammanhang som helst. Bonnier finns i 15 länder och har 350 varumärken och företag.

Egmont går ännu ett snäpp längre genom att kräva att journalister och fotografer ska skicka in allt material som företaget köpt, för att säkerställa (nåja) att frilansaren inte säljer något material vidare. Egmont finns i 30 länder och gör - förutom tidningar - spel, film, böcker och olika digitala medier.

Ponera att det gäller bilder från något gratisätarevenemang och en fotograf tar bilder på en massa kändisar. Säljer bilderna till Amelia som sedan skänker dem vidare (då behöver de inte betala några 10% för vidareförsäljning nämligen) till nån reklamkampanj i Danmark. Kändisen blir galen och stämmer tidningen. Som hänvisar stämningen vidare till fotografen. Som ju har undertecknat ett avtal och godkänt att Bonnier använder bilderna hursomhelst. Med ensamrätt.

Journalistförbundets jurister har gått i taket eftersom ”avtalen” strider mot upphovsrättslagen. Vilket inte tycks bekymra förlagen ett enda vitten. Och material får de säkert ändå. Det är inte alla frilansar som är lika noga med vart de säljer vare sig texter eller bilder. Så blir det som det blir med både språket och bildkvaliteten. Men det går säkert att sälja tidningar ändå. Ingenting är ju så himla noga nuförtiden.

Och några stridsåtgärder eller centrala förhandlingar är det inte tal om från Journalistförbundets sida. Sånt ägnar man sig inte åt när det gäller egenföretagare.

Som om det inte var motigt nog ändå.

Jag går och bakar en kaka i stället.