I brist på sysselsättning och i väntan på semester, gav jag mig in till Stora Staden i dag. Själva resan är en upplevelse i sig. Kanske inte just resandet, men att iaktta de resande är faktiskt ett rent nöje. Jag vet inte hur det är i så himla många andra länder, men jag tror det är typiskt svenskt att sätta sig längs väggarna och så långt ifrån medresenärerna som möjligt. Samma fenomen ser man i restauranger. Ingen sätter sig i mitten. I sydeuropa är det precis tvärtom. Där pratar folk med varandra. Dessutom hälsar de när de stöter på folk i hotellkorridorer, butiker och hissar. Man känner igen en landsman på långt håll. Eller landsmaninna. Alltså, vad är det för ett himla ord?
Så, sittande mol allena i en liten ruta om fyra säten kollar jag in övriga passagerare. Det får man egentligen inte göra, märker jag rätt snart. Skulle man råka möta någons blick blir man antingen ilsket stirrad på eller förnärmat fnyst åt samtidigt som blicken flyttas till någon plats i fjärran. Ibland kan jag bara inte låta bli att titta, tillåtet eller ej. Som kvinnan som mycket målmedvetet kliade sig igenom hela skallen och sedan kollade vad resultatet blev, genom att skrapa alla sina naglar. Jag vet. Skitäckligt. Hon slutade dock inte äckla sig där, utan kliade sig grundligt i båda öronen, ett i taget och gick därefter igenom vad som fastnade under naglarna. Två denna gång, ett finger för varje öra. När hon sedan började göra mungymnastik tänkte jag att snart åker väl tandtråden fram. Jag slutade titta. Och sen gick hon av så jag fick inte veta vilka kroppsdelar som stod på tur för en undersökning. Disgusting.
Inköp av baddräkt stod på programmet. Vedervärdig sysselsättning som verkligen inte blir roligare med åren. "Gå till Details, där är dom proffsiga" sa kusin Vitamin, så det gjorde jag. Vips plockade damen fram tre olika modeller. Alla satt som gjutna. Tre av tre möjliga, hur gick det till? Damen, nånstans runt 70 år gammal av utseendet att döma, hade en liten skylt på koftan "BH-expert".
- Jag behöver en ny BH också, hörde jag mig själv säga.
Och tänkte i nästa sekund att det var ju bra gjort av mig. Passa på när tillfälle ges, liksom. Damen kom tillbaka med ett par snygga behåar, jag tog på mig den ena och såg till min förvåning att det såg ut ungefär som om man stoppat två valpar, modell mindre, i en soppåse. Inte så himla snyggt, faktiskt. BH-expert - bah, tänkte jag.
Damen tittade just in bakom skynket, rynkade pannan och trängde sig in framför mig. Innan jag hunnit blinka tog hon ett grabbatag först om den ena och sedan om den andra tutten, ruskade till med ett säkert grepp och vips stod jag och stirrade på en ganska schysst hylla. Min egen.
- Så där ja, sa BH-experten.
- Ser man på, sa jag. Jag tar den.
På vägen hem blev jag utskälld för att jag satt på handikapplats. Inte helt lätt att se de små skyltarna och dessutom var vagnen nästan tom så tanten hade ungefär åttiosex andra säten att välja på. Men nehej då. "Kan du ta och flytta på dej, jag har besvär med min höft. Jag ska sitta här." Hjälp.
Fru Beckham har fött en dotter. Alltså, nåt mer suspekt i avelssammanhang har man väl sällan skådat. Först får hon tre söner i rast takt. Sen händer ingenting. Och när hon sedan sades vara gravid, visade det sig att det var en dotter. Nån som sett kvinnan gravid? Det luktar surrogat hela vägen över Atlanten. Faktiskt.
Arbetslösheten. Visst är det märkligt att en massa människor är arbetslösa och andra har hur många jobb som helst. Paolo Roberto till exempel. Boxare, kock, tränare, författare, programledare och jag-vet-inte-vad. Nu ska han bli reseledare också. Mama mia.
Berlusconi - det var längesen han var på tapeten. Nu har hans företag dömts till böter och han kan tvingas sälja sitt fotbollslag Milan. Fem miljarder kronor i böter, skriver Expressen. Har dom inte euro i Italien?
Samma tidning skriver "En första initial undersökning". Alltså, betyder inte initial typ först?
Och jag undrar fortfarande om det ligger något radioaktivt moln eller nåt över Värnamo. Nu är stan på tapeten igen med ruskigheter (en tvååring har blivit dödad av en rattfyllerist). Man ska tydligen passa sig där i krokarna.
Så fick då tidningarna en katastrof att vältra sig i. En sjuåring har blivit knivskuren till döds. Pojkens pappa sitter häktat, misstänkt för mordet. Förfärligt är bara förnamnet. Expressen intervjuar pojkens lekkamrater. Aftonbladet pratar med pojkens farbror. Alla har bilder på lägenhetens fönster där det sitter en nalle, på lekplatsen och på alla de man har pratat med. Finns det några kvällstidningsjournalister som sover gott om nätterna? Va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar