Feminist javisst

 

Michelle Obama träffar saudier

Emellanåt är det väldigt inne att säga att man är feminist. Som vanligt gäller att det är vad man gör som räknas, inte vad man säger. Och det är skillnad på feminist och feminist. Jag tillhör inte gruppen rabiata radikalfeminister, om man nu ska dela in oss i grupper. Jag tror inte på tvång, kvotering eller att någon annan ska diktera villkoren vad som är korrekt feministiskt och inte. Självklart ska kvinnor ha samma lön om de utför samma arbete som män. Givetvis ska även det motsatta gälla. Och – min gamla käpphäst – om föräldrar skiljer sig är det barnens rätt till båda sina föräldrar som gäller. Inte att mamman, av gammal vana, alltid ska anses vara en bättre vårdnadshavare eller mer lämpad för barnen att umgås med. Eller mest lämpad att fatta alla beslut som rör barnen och deras framtid.

Att vara feminist är också att jag som kvinna själv kan bestämma vad jag vill göra med mitt liv, vad jag vill utbilda mig till, vem jag vill dela livet med – eller inte, och så vidare. Det gäller för övrigt alla människor och inte bara kvinnor. I Sverige har vi kommit långt, bra mycket längre än de flesta andra länder. Men ibland slår det faktiskt över. Som när vissa ”feminister” tycker att staten ska bestämma vem som ska ta ut föräldraledighet. Eller tycker att staten ska bestämma att alla kvinnor ska jobba heltid. Tänk om någon, kvinna eller man, VILL jobba deltid? Eller faktiskt VILL vara hemma med barnen tills de börjar i skolan? Fyyyyyy på dem. Enligt radikalfeministerna. Som kallar allt som underlättar för dem som hellre satsar på sina barn än på karriären för kvinnofälla.

Apropå hemma med barnen. På ett av Solnas diskussionsfora på nätet svallar nu känslorna ordentligt. Det pratas om krav på Nattis. En drös mammor påstår att de är tvingade av Arbetsförmedlingen att ta jobb som innebär nattarbete, annars blir de av med a-kassan. Det kan faktiskt inte vara sant. I alla fall inte om mamman är ensamstående. Men jag ska kolla upp det. Man vet aldrig vad AF hittar på för konstiga regler. Men.

Jag undrar då, om barnen ska vara på nattis när föräldrarna jobbar natt, var ska då barnen vara på dagen då föräldrarna sover efter sitt nattjobb?

Och ska alla dagis hålla dygnet-runt-öppet sju dagar i veckan för att någon enstaka förälder jobbar som nattsköterska två nätter i veckan? Eller jobbar skift och kommer hem kl. 22? Eller kl 01?

Någon av dem som framförde nattis-krav skrev att ”man måste ju se över sin pension också, det ger mer betalt att jobba nätter”. Förvisso. Men vad är viktigast? Pensionssparandet eller barnen?

Och jag undrar igen, varför sätter man barn till världen om man sedan tycker att någon annan ska ta hand om dem dygnet runt?

Jag känner massor av människor med skitnödiga arbetstider. Inte en enda av dem krävde att vi skattebetalare skulle ordna barnpassning utanför förskolans öppettider. Skilda föräldrar kunde få schema som passade varannan-veckas-tillvaron med barnen. Och de som inte hade tillgång till mormor/farfar/kusiner/bryllingar pusslade med andra småbarnsföräldrar, grannar eller goda vänner.

Men det är väl så, allt mer ska någon annan ta hand om och lösa nuförtiden.

Tack alla curlingföräldrar!

Apropå feminist. All heder åt Michelle Obama som inte helt och hållet köpte de stränga reglerna för kvinnors klädsel i Saudiarabien. Hon klädde sig mycket prydligt, som vanligt, och med respekt för det opassande i att visa en massa hud, men nedlät sig inte till att klä sig i helsvart och täcka både kroppen och huvudet. En liten men ack så viktig markering att i väst har kvinnor en egen vilja och egna rättigheter. Tuff dam det där.

Apropå Saudiarabien. De vill tydligen ansökan om att arrangera OS, men under förutsättning att alla kvinnliga sportgrenar förläggs till Bahrain. Kvinnor får ju inte idrotta offentligt, inte ens besöka idrottsevenemang. Alltså, vilket århundrade lever de i, egentligen?

Annat som fått känslorna att svalla är SVTs reporter som ställde obekväma (tyckte Hovet) frågor till kronprinsessan Victoria i samband med Förintelsens minnesceremoni. Hovet gick i taket och kallade frågorna ”respektlösa”. Jag tycker Jens Liljestrand i Expressen sammanfattar det hela på ett väldigt bra sätt. Det är faktiskt ingen som tycker att Victoria ska stå till svars för att hennes morfar var nazist, lika lite som hon kan dra några växlar på allt gott som Folke Bernadotte gjorde under kriget, men ens familjehistoria är vad som formar en människa. Och som man givetvis bör dra lärdom av.

Min mamma var vansinnig när tågen med tyskar rullade genom Sverige, medan vi kallade oss neutrala. ”Hade jag fått tag på en bössa skulle jag skjutit” sa hon, fortfarande jävligt arg flera årtionden senare. Såklart har såna berättelser format vem jag är och vad jag står för, även om jag med åren skaffar mig egna erfarenheter och åsikter. Men uppfostran har man ju med sig, vare sig man vill eller inte. Liksom sina förfäder. Och rätten att använda sin historia efter eget gottfinnande.

Exempelvis att välja en karriär.

Eller barn. Eller både och.

Att välja.

Och att stå på egna ben.

Stolt.

 

Silvia träffar saudier