Allvarlig risk för benbrott på både två- och fyrbenta |
Kan inte riktigt släppa tanken på Ekots korre som i
direktsändning inte tyckte att journalisterna på Charlie Hebdo var oskyldiga
offer. Den lama förklaringen som Ekot sedan levererade luktar efterkonstruktion
lång väg. Hursomhelst.
En av DNs kolumnister skriver idag om yttrandefrihet, satir
och respekt för oliktänkande under rubriken Jag
är inte Charlie. Han uttrycker i princip det jag sagt hela tiden. Folk får
uttrycka sig hur de vill, det är det som är demokrati och yttrandefrihet, men måste
man vara elak och kränka andra bara för att man kan? Och lite intressant är det
att så många säger Je suis Charlie,
utan att egentligen tänka på vad det innebär. Hur många uppskattade tidningens
käftsmällar åt alla håll? Majoriteten av svenskar verkar tycka att det är väl inte så farligt, när man
smädar en muslimsk religiös företeelse. Samma majoritet går i taket när man
exempelvis uttrycker sig kränkande om kungen, Jesus eller svensk midsommar.
Eller om miljöpartiet. Det är roligt att hångarva så länge det inte skämtas om
de egna heliga korna, tydligen.
Men alltså MP. Som alla vet är en övervägande majoritet av
alla nyhetsjournalister miljöpartister. Det är därför granskningen av just MP
är så himla lam. Och så fort någon börjar gräva i vad de nytillträdda
ministrarna håller på med, då blir anhängarna som galna. Man tycks vara van vid
silkesvantar och att kunna få göra som man vill. Det kanske man kan få, så
länge man inte är minister. Då har man vissa krav på sig, miljöpartist eller
ej.
Så Uvell som rotat en del i vad Mehmet Kaplan haft för sig,
fick rejält på pälsen av hans sakkunniga, som genast tog tillfället i akt och
anklagade Uvell för att vara rasist. Gammalt trick när man inte har något annat
att komma med. Råkat ut för det själv några gånger genom livet faktiskt.
Asberusad man som jag tackade nej till att dansa med och fick mig en
råutskällning: ”Dumma j-la blondin, nobba
bara för att jag är svart!”. Nej, det hör faktiskt inte hit, men jag
föredrar att dansa med killar som kan stå upprätt. Och då menar jag benen.
Vore ju klädsamt om något granskande magasin på tv kunde
kolla upp vad Kaplan pysslat med under sina resor till Turkiet. Kommunikatören
Uvell får inte ut de uppgifter hon begärt med hänvisning till ”rikets säkerhet”. Alltså, om en minister
reser på tjänsteuppdrag, dvs på betalt uppdrag av oss väljare, är det väl
rimligt att ministern ifråga berättar vad han/hon gör och med vem? Eller?
Och nej, jag tänker inte använda ordet hen. Utomordentligt fånigt påhitt.
Haft en del mejlkorrespondens med företrädare för några
hemelektronikföretag de gångna veckorna. Det är alltid lika intressant att se
hur de svarar på mer eller mindre invecklade frågor. Och så här långt kan jag
väl konstatera att Elgigantens kommunikationsansvariga skulle behöva lite
mediaträning. Bara lite basic sådär, skulle inte skada. Anfall är bästa försvar, är ingen bra strategi vare sig i kontakter
med kunder eller media. Media Markt klarar sig betydligt bättre, i alla fall i
butikerna. Från centralt håll vet jag faktiskt inte. De kör nämligen med en
helt annan taktik; Tiga är guld. Inte
heller särskilt framgångsrikt.
Morgonkaffet hamnade sånär i vrångstrupen när jag såg
förstasidan i DN STHLM. Inte för att Göteborg påstås ha bättre missbruksvård,
utan mer för personerna på bilden som tycktes illustrera den sämre
Stockholmsvården. Vad har Benny Andersson och Staffan Scheja med den att göra?
Ingenting. Visade det sig. Det är bara tidningen som har misslyckats med
layouten.
Utöver att läsa tidningen kunde jag även denna morgon
studera folk som med mycket stort besvär tog sig till busstorget. Trots det
ihärdiga regnandet, minusgraderna och stormen har Solna stad inte fått tummen
ur med några sandbilar. Ja, alltså biltrafiken har man säkrat men alla som går
och cyklar gör det numera med fara för livhanken. Eller åtminstone med stor
risk för benbrott. Bedrövligt.
Hur många benbrott ska Solna stad göra sig skyldig till, kan man undra. |
Lyllos de som kan flytta till varmare breddgrader de här
värsta månaderna på året. Och jag förstår varför Madeleine inte får med sig
maken på idén att bosätta sig i Stockholm. Men jag kan tycka att han borde
kunna uttrycka sig bättre än så här. Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar