Intresseklubben

Åter till veckorna i USA. Jag har ju tidigare lovordat hjärtligheten, omtanken och allt det som är som det var här hemma för sisådär fyrtio år sedan. När pappa lyfte på hatten när han hälsade på grannarna. När man höll upp dörren för varandra. När man småpratade i kön till snabbköpskassan eller i väntkuren vid busshållplatsen. Någon sa, innan vi åkte, att det där är bara yta. Och – alla frågar hela tiden hur man mår, som om de brydde sig.

Yta eller ej, men nog kändes det äkta. Och amerikaner delar gärna med sig av små anekdoter ur sina egna liv för att stunden senare intresserat lyssna på vad man har att kontra med.

Oh, how interesting. Kan de säga och övertyga åtminstone mig om att de menar det. Och inte sjutton skulle någon i Stockholms tunnelbana frivilligt gå fram och fråga en som ser vilsen ut om han eller hon behöver hjälp. Sånt hände i New York. Mer än en gång.

Eller när två överförfriskade herrar började slåss på stora gatan i Austin på nyårsnatten. Det tog baske mig inte ens en minut förrän förbipasserande rusade dit och skilde bråkstakarna åt. Skulle aldrig hända i den här stan. Eller är jag grinig nu? Jag bara tänker på alla som råkar illa ut på ett eller annat vis och som vittnar om att ingen kommer till undsättning. Och bara en sån sak att man delar ut pris till den som verkligen går mot strömmen och vågar hjälpa till. Galet.

Alla taxichaufförer vi åkt med (eller mest Über faktiskt) och som berättat om sig själva och nyfiket frågat om oss, om Sverige, om skatter (kommer alltid på tal när man nämner Sverige…) eller vad vi tycker om Austin. Och inte en enda gång har någon kommenterat mitt svar ”jag är frilansjournalist” med ett ”JAHA?! Och kan du leva på det?”. Den kommentaren kommer i princip undantagslöst här hemma. Vad svarar man på det?

”Nej alltså det går ju inte. Fattar inte varför jag jobbar med det här år ut och år in. När jag inte kan försörja mig. Men onsdagar och torsdagar sitter jag utanför ICA med en pappmugg och varannan lördag fnaskar jag på Sheraton.” Eller vad?

För att inte tala om dem som sitter med sina telefoner vid middagsbordet och inte lyssnar ens med ett halvt öra på de samtal som eventuellt förekommer kring bordet. Om inte alla är lika upptagna av Instagram, Facebook, Twitter eller vad det nu är som är så himlans intressant att man inte ens kan äta middag utan ett öga på telefonen. Inte ens i tio minuter. Skrämmande.

Något som rönte stort intresse i går, i alla fall i Norrköping, var kungens namnsdag. Det var Karl i går och allmän flaggdag. Utanför polisstationen hade ingen flagga hissats, varpå en rad misslynta medborgare ringde och påpekade det olämpliga i att förbise denna viktiga dag. Till slut såg polisen sig tvungen att gå ut på sin hemsida och meddela att man av säkerhetsskäl valt att inte hissa någon flagga över huvud taget. Det blåste nämligen för mycket. 

Kungens namnsdag. 

Intresseklubben antecknar.

Fula fiskar

Att folk och företag alltmer försöker sko sig på andra blir mer och mer uppenbart. Och jag blir heligt förbannad varenda gång jag stöter på fenomenet. Just nu är det medieföretagen som är de fulaste fiskarna. I alla fall i den lilla världen där jag befinner mig.

Som frilansare går mycket tid åt att sälja in en idé till en tidning. Det gäller att berätta tillräckligt mycket för att idén ska låta intressant, men inte så mycket att de kan sno idén och lägga jobbet på någon annan, exempelvis någon fastanställd. Det går åt mycket tid till detta ”sälj” och kanske får jag napp på två av tio förslag. Oftast vill tidningarna köpa både bild och text. Är materialet bra kan jag arbeta om det lite och sälja in till flera tidningar; andra bilder, annan vinkel osv. Det är jag som äger texten och bestämmer var den ska publiceras. Detsamma gäller bilder. Tidningen – eller vem det nu är som köper – betalar för rättigheterna att använda mina alster på det sätt vi kommer överens om.

Men nu blir det andra bullar.

Aller förlag (Allers, Allas, Året Runt m fl stora tidningar) har skickat ut avtal (vilket är helt fel benämning) till alla frilansar där jag uppmanas att skriva under. ”Avtalet” innebär att det jag säljer får användas fritt inom hela koncernen, i vilket land som helst och hur många gånger som helst. Dessutom även i reklamsammanhang, på Facebook och över huvud taget där förlaget tycker att de kan använda det jag producerat. Fulavtal, kallar Journalistförbundet det och kallade omedelbart till förhandling. Samt uppmanade alla medlemmar att inte skriva på. Av alla mejl som nu cirkulerar bland medlemmarna framgår klart och tydligt att förlaget utövar ren utpressning. Skriver man inte på – och ger upp alla rättigheter till sina egna grejer – blir det ingen affär.

”9 av de 10 mest lösnummersålda tidningarna i handeln kommer från Aller media.” skriver Aller på sin hemsida. Allerkoncernen har verksamhet i Danmark, Sverige, Norge och Finland med ca 120 tidskrifter och publikationer.

Nu har även Bonnier gått ut med samma fuling, men tagit det hela ett steg längre. Säljer man till någon titel inom Bonnier ger man förlaget ensamrätt. Man får alltså inte använda sin egen text eller sina egna bilder om man en gång tagit betalt för material man sålt. Och det ska gälla även retroaktivt, dvs om jag sålde en artikel för fem år sedan kan texten och/eller bilderna dyka upp varsomhelst inom Bonnier. Och i vilket sammanhang som helst. Bonnier finns i 15 länder och har 350 varumärken och företag.

Egmont går ännu ett snäpp längre genom att kräva att journalister och fotografer ska skicka in allt material som företaget köpt, för att säkerställa (nåja) att frilansaren inte säljer något material vidare. Egmont finns i 30 länder och gör - förutom tidningar - spel, film, böcker och olika digitala medier.

Ponera att det gäller bilder från något gratisätarevenemang och en fotograf tar bilder på en massa kändisar. Säljer bilderna till Amelia som sedan skänker dem vidare (då behöver de inte betala några 10% för vidareförsäljning nämligen) till nån reklamkampanj i Danmark. Kändisen blir galen och stämmer tidningen. Som hänvisar stämningen vidare till fotografen. Som ju har undertecknat ett avtal och godkänt att Bonnier använder bilderna hursomhelst. Med ensamrätt.

Journalistförbundets jurister har gått i taket eftersom ”avtalen” strider mot upphovsrättslagen. Vilket inte tycks bekymra förlagen ett enda vitten. Och material får de säkert ändå. Det är inte alla frilansar som är lika noga med vart de säljer vare sig texter eller bilder. Så blir det som det blir med både språket och bildkvaliteten. Men det går säkert att sälja tidningar ändå. Ingenting är ju så himla noga nuförtiden.

Och några stridsåtgärder eller centrala förhandlingar är det inte tal om från Journalistförbundets sida. Sånt ägnar man sig inte åt när det gäller egenföretagare.

Som om det inte var motigt nog ändå.

Jag går och bakar en kaka i stället.

Obegripligt

När man inte ids ägna sig åt nationalekonomi eller stora världsproblem, kan man reta sig på olika saker i den lilla världen. TV-reklam till exempel. Är det bara jag som stör mig på Telenor? Familjen som är i fjällen och föräldrarna får ungarna att uppföra sig som trimmade robotar mot löfte att de ska få mer surf. Alltså, får man hota barn på det viset? Trodde det förbjöds i samma veva som man förbjöd barnaga. Ja jag vet, man kanske ska se det som humor. Sorry, jag ser ingen komik där.

Inte fattar jag varför man köper Frank Andersson som reklampelare för vad-det-nu-är-för-spelbolag. För det första kan han inte lära sig sina repliker och för det andra hör man inte vad han säger. Och då spelar det kanske ingen roll att han inte kan replikerna. Kom jag just på.

I går kom nyheten att man ska kräva språktest av utländska läkare. Nåt snille på Socialstyrelsen har plötsligt kommit på att kommunikationen mellan patient och läkare kan försvåras om läkaren inte pratar svenska. Alltså. Gomorron.

Det finns ett företag som heter Bisnode som säljer adressuppgifter. Om jag var kund där skulle jag omgående kräva pengarna tillbaka. Fick just ett utskick från SPP (adresskälla Bisnode) där man angett telefonnumret till sommarstugan som ”privat mobilnummer”. Men det kanske finns mobilabonnemang som börjar på 0176? Och nu börjar jag fatta varför vi har typ tvåhundraåttio missade samtal varje gång vi kommer upp till stugan. Telefonsäljare har inte fattat det där med NIX.

Men alltså kan Expressen vara så himla rara och sluta visa närbilder på Glenns mage som putar ut som två fotbollar när han hostar. Vi har sett den nu. Sponsra karln med en bukoperation i stället!

Samma tidning uppger att rugbyvärlden är i chock. En av Australiens stora spelare har ertappats med att ha sex med en hund. Jo, sjuka människor finns överallt. Och då kan jag inte låta bli att tänka på den tyska läkaren/forskaren som under ett seminarium ansåg att det inte var bevisat att hundar faktiskt for illa av att folk hade sex med dem. Men karlarna var det ganska synd om. Läkaren/forskaren har kommit upp sig i världen och pratar inte så mycket om sina åsikter längre. Tack och lov.

Och Jihde utropas som hjälte idag. ”Det som inte får ske, hände.” och man undrar såklart om någon dött mitt under direktsändning. Man får se suddiga bilder på en springande Jihde. Men det var visst bara meteorologens mikrofon som hade pajat. Man kan göra en nyhet av vad-fasen-som-helst. Uppenbarligen.

Aftonbladet skriver om ”skräckviruset” och jag undrar om det kanske är det jag har drabbats av. Inne på fjärde förkylningsveckan och det låter ännu mer synd om mig när jag säger att jag har varit förkyld hela det här året. Eller hur. Nej men det är visst något som en mygga sprider i Karibien och Latinamerika. Men svenskar får inte boka om sina resor till drabbade länder. Kan tänka att det inte finns någon reseförsäkring som täcker ombokning heller. Reseförsäkringar är bara skit. När vi missade anslutningen i Chicago blev vi visserligen ombokade till en annan flight dagen efter, utan kostnad. Men varken reseförsäkringen i vår hemförsäkring eller reseförsäkringen som ingår när man köper rese med sitt Master Card täcker extra kostnader för övernattning mm. Och den supersura SAS-damen på plats upplyste oss om att SAS minsann inte betalar något hotell, det var ju inte SAS fel att det tog 3,5 timmar genom passkontrollen.

Aftonbladet skriver om en veterinär som anmälts för vanvård av en undulat. Veterinären trodde pippin hade fått löss och gav den ”en sprutinjektion i låret” och ett par veckor senare dog den åttaåriga fågeln av biverkningar efter sprutan, enligt ägaren. Hur gamla blir undulater? Och har de lår?

Dagens konstiga:

Ambulansdrönare

Gravidoutfit

Rondelltabbe

Spontanspringa

Skärpning

Jo men det är väl dags att börja gnälla lite igen.

Efter några veckor over there är man så glad och nöjd och utvilad så man vill liksom inte låta energin gå åt till att knorra över vare sig det ena eller andra. Tills man konfronteras med sina landsmän. Alltså. Vad lider svensken av? Egentligen? Det där vanliga, hyggliga, medmänskliga som man stöter på i andra länder (i synnerhet i USA) tycks helt och hållet ha försvunnit från Svenne Banans medvetande. Man knuffas och skuffas och armbågar sig fram. Är sur, otrevlig och näst intill empatistörd så tankarna närmast går till de gamla gubbarna på balkongen i Mupparna. Inte hjälper det att man är trevlig själv heller. Råkar man hålla upp dörren, ge bort en parkeringsbiljett eller låta någon gå före i kön blir man betraktad som mentalt störd. Av blickarna man får känns det så.

Inte ens i mångmiljonstaden New York möts man av någon snorkighet. Aningen stressigare och hetsigare tempo än i laid back Austin, men artigheten finns där. Och medmänskligheten. Skärpning Svensson!

Men jag tänker inte gnälla på Kommunal. Det gör alla andra. Märkligt att folk är så himla förvånade. Den där kulturen såg jag redan i slutet av 70-talet då jag lockades att gå med i Handels. ”Opolitiskt”, sas det. Och sen inledde man medlemsmötena med att sjunga Internationalen. Inte kunde man gå ur heller. Man fick straffa sig ur, ge fasen i att betala medlemsavgiften och sedan finna sig i att bli ”utesluten på grund av bristande betalning”. Inte gjorde ombuden nåt annat än gnällde sinsemellan, fikade för medlemmarnas pengar och gick ut och åt en och annan middag. Det mesta på betald arbetstid, dessutom.

Nyss hemkommen fick man ta itu med räkningshögen. Insåg då att på försäkringsbolaget Trygg Hansa kan man inte räkna. Vi tecknade försäkring när vi köpte bil i somras. Halva priset första halvåret, löd erbjudandet. Vad man inte berättade var att den rabatten skulle man ta igen genom att ta dubbelt betalt andra halvåret. Eller vad sägs om ”Årspremie 7843 kronor, Att betala 5229 kronor” för kommande sex månader. Att prata med Kundtjänst funkar inte heller. Där får man de mest märkliga svar som t ex att ”Ordinarie pris för helår är 10458 kronor” eller att man ”missat att dra av samlingsrabatt 5%”. Men. Ett ägarbyte bara så kan vi välja ett försäkringsbolag där man kan räkna.

Det känns bra att gnälla över sådana I-landsproblem, i stället för att tänka på att det är kris hos polisen framförallt i Stockholm med alla ”gatubarn” från Marocko som man inte klarar av att skicka tillbaka. Eller kaoset som nu uppdagas på diverse boenden för ensamkommande flyktingbarn. Eller kaoset över huvud taget i samhället på grund av att våra beslutsfattare inte haft förmåga/ork/intelligens nog att inse att det givetvis kommer att bli ännu större integrationsproblem med det kraftigt ökade antalet asylsökande. Det är lika anmärkningsvärt som att politiker och andra förvånat konstaterar att det är lärarbrist. Man vet hur många barn som föds varje år. Borde inte kräva ett supersnille för att räkna ut hur många som kommer att börja skolan sex år senare.

Och hur många mord har begåtts innan ens årets första månad är slut? Jag tror inte ett ögonblick på GW när han påstår att den grova brottsligheten minskar.

Och Thomas Brolin sågas i Expressen för att han kom till Idrottsgalan klädd i ”mjukis t-shirt”. Är inte alla t-shirt ”mjukis”?

Och några ord som stack ut i dagens tidningsläsning:

Sexbunkerläkare

Modemåste

Supersmoothie

Rullstolssvärdsman

Köttfusk

I’ll be back.