Att tänka stort

Bra ställe för stora och små tankar

Nu är det slut på friden. Jag är på hugget igen. Ibland måste man ta en paus, fundera över stort och smått och kanske inte prata så mycket. Eller skriva. För det är ju som någon klok man, eller kvinna – jag minns inte, sa en gång: när man pratar får man ju bara höra sånt som man redan vet, om man lyssnar lär man sig något nytt. Å andra sidan (jag ääääälskar att hitta motsatsen till något jag läser, ser och hör) kan man lära sig något nytt om både sig själv och sin omgivning när man pratar. Eller skriver. Eller tänker.

Nåväl.

Det blev lite för mycket under våren och försommaren för att jag skulle orka reta upp mig. Eller tänka på något annat än det som pågick just för tillfället. Men nu har vi reparerat det mesta som hantverkarna ställde till (ja, förutom att kakla om badrummet), bråkat klart med Trygg Hansa om ersättningen och köpt ny mulltoa, diskmaskin och bil. Så nu kan jag återgå till det sedvanliga muttrandet. Innan jag tar itu med att kräva Klimatrör på ersättning för vattenskadan som unge herr rörmokarklanten ställde till.

Den sedvanliga nyhetstorkan infann sig traditionsenligt runt midsommar och semestervikarierna slår knut på sig för att krama fram en spalt om just ingenting. Senast i går höjde jag ögonbrynen när jag i nån kvällstidnings nätupplaga klickade på rubriken ”Därför hölls hans sjukdom hemlig”. Alltså, jag fattar inte att jag fortfarande någonstans lite enfaldigt tror att jag ska få svar. Innehållet löd: Robert Broberg led av en ovanlig form av parkinson och ville inte att någon utanför den innersta kretsen skulle få reda på det. Punkt. Man kan möjligen imponeras av att någon över huvud taget kan klämma fram flera hundra tecken om det genom att säga exakt samma sak med lite olika formuleringar.

Eller som Aftonbladet-rubriken ”Det här får du INTE göra på balkongen” som sedan serverar slutsatserna att man får väsnas, supa, grilla, röka och sola naken på balkongen så länge det inte stör grannarna. Och allt är subjektivt. Jaha?

Eller nyheten om att ”Knarkkungen greps – i bara mässingen”. Det gjorde han inte alls. Det syns tydligt på bilderna att han hade jalingarna på sig. Bara mässingen means naken. Varför heter det mässingen förresten? Det måste jag googla.

Några nya uttryck som jag sett, också dem i kvällstidningarnas nätupplagor (jag VÄGRAR betala för skräpet man får i pappersupplagorna) är:

·      Seriebajsare. Japp, det stod så. Handlade om någon som gick omkring och bajsade på golvet på olika ställen. Finns det även massbajsare? Undrar man. Eller inte.

·      Rullstolsbluff. Någon som låtsades vara förlamad och avslöjades. Tror jag. ”Flash är för gammalt” sa min dator när jag klickade på filmsnutten. Det är nog jag också…

·      Gentlemannarånare om Clark Olofsson. Yeah right.

·      Superkolhydrater som är detsamma som powermat. Så nu vet man det.

·      Saxofuckingfonen. Orkade jag ens bry mig tillräckligt mycket för att fatta? Nä.

Sen undrar jag över hur svårt det kan vara att skilja på de och dem. Och på sin och hans/hennes. Allra svårast verkar det vara att skilja på var och vart. Stön.

Tidningarna sätter också stackars vikarier (får man anta, för vilken fast anställd murvel skulle acceptera sån skit?) på att leta fram statistik över alla möjliga märkliga saker. Betalar man lite extra kan man få veta vilka par som tjänar mest i olika kommuner, vid vilken ålder ungdomar flyttar hemifrån i olika EU-länder och hur länge olika slags mat håller sig i frysen. Man dammar av gamla husmorstips, bantningstips och kakrecept samt recenserar snapsvisor och badplatser.

Och det var väl tur att Greklandskrisen löstes (nåja) innan Sverige stängde för semester på riktigt. Å andra sidan finns det hur många kändisar som helst som anser sig kunna göra knivskarpa nationalekonomiska analyser. Suck. Varför kom inga liknande förtrytsamma fördömanden när USA höll på att krascha hela världsekonomin? Den finanskrisen vågade ingen ge sig på att analysera. Men grekerna ska man håna och hudflänga. Ja visst, de har levt över sina tillgångar och att skattefuska är en nationalsport men varför har EU lånat ut pengar när man redan från början kände till det ekonomiska läget? Om jag lånar ut tiotusen till en uteliggare är det knappast någon som skäller på uteliggaren när han/hon inte betalar tillbaka. Jag får typ skylla mig själv som inte kollar upp betalningsförmågan… Har Tsipras kollat om Apple vill köpa ön Ios, förresten? Moahaha.

Nåja. Det enda vettiga jag läst i nån tidning på flera dar är att det är helt galet att trycka i sig en massa kosttillskott om man inte tränar på elitnivå eller av olika skäl inte kan äta en varierad kost. Jag säger bara: vavarejasa?