Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

fredag 20 februari 2015

Vem tar vem?


Lars Vilks olagliga träkonstruktioner i naturreservatet Kullaberg. De kallas "konstprojekt".

Det har varit lite mycket ett tag. Kul såklart, men man hinner varken med att kolla nyheter eller att blogga. Eller ens reflektera så mycket över omvärlden, annat än helt flyktigt.

Det har inte undgått mig att Lars Vilks utsatts för ännu ett mordförsök. Helt sjukt att någon ska behöva leva med ständigt personskydd (hur mycket kostar det per år, nån som vet?) för ett gäng teckningar. Å andra sidan, jag vidhåller med en druckens envishet; varför måste man smäda andras tro och åsikter bara för att man får? Jag tycker det är respektlöst. Men jag tillhör inte den allvetande kultureliten.

Apropå yttrandefrihet. Aftonbladet (tror jag det var) kör ett upprop för att tanten som slår en nazist i skallen med en handväska ska bli staty i Växjö. Kommunen har tidigare ställt sig positiv men har nu ångrat sig. Och som stan är alliansstyrd anar givetvis AB bruna ugglor i mossen och protesterar vilt. Men alltså, och nu säger jag det igen, jag sympatiserar verkligen INTE med deras rasistiska åsikter. Men om vi nu har yttrandefrihet och rätt för alla att demonstrera sina övertygelser, är det då mer okej att slå en nazist i skallen än till exempel en muslim? Eller en miljöpartist? Och inte för att jag vill dra några paralleller mellan det ena och det andra – en handväska är vanligtvis inte lika dödlig som ett automatvapen, men principen – varför är det mer okej att slå en politisk provokatör än en som kallar sina hån för konst? Enligt medierna.

Och ja, medierna fick väl nåt att bita i när det blev känt att Anders Borg har ihop det med Dominika Peczynski. Det var väl hon som startade en dejtingsajt för folk som ville vara otrogna? Jomenvisst, man måste ju testa de produkter man säljer…

Måns Möller, min favoritkomiker, skojade till det på Instagram i går och skrev att Army of lovers gör comeback. Vilken kvartett. Fast Camilla tycker att det tjatats färdigt om hennes affär med kungen. Kan man förstå, men allt man säger och skriver nuförtiden sparas typ forever. Som Julia Roberts säger i Notting Hill.


Kombon S+MP fortsätter på den inslagna vägen att inte göra ett skit. Det måtte vara den mest handlingsförlamade regeringen i mannaminne. I går kom ett utspel på DN Debatt som på dagens ledarsida sammanfattas som ”Nu vill vi bara säga att vi snart kommer att säga vad vi ska säga.”. Jo, när regeringen uttalar sig känner jag mig som Sunes lillebror Håkan i kyrkan. Allt man hör är ”bla-bla-bla-bla-blaaa”.

Apropå kombo, prinsessan Madeleine blev liksom inte mer poppis genom sitt val av make. Det kanske är en hyvens kille, men det är inget som framgår i media. Nu när hon har honom att luta sig emot – och dessutom har plockat en massa vuxenpoäng – borde hon väl kunna ge några intervjuer när hon stiger ner till de vanliga dödligas nivå någon enstaka gång? Om hon tycker det är så jobbigt att uppfylla de plikter hon påtvingats genom att födas, kan hon bara säga tack å hej leverpastej. Men då försvinner ju alla privilegier också. Och det är kanske inte så skoj.

Jodå, det är så trevligt med gamla traditioner (?) och kungen är en så bra dörröppnare (?) och Estelle är så himla söt. Ja det är hon. Men hon uppfostras faktiskt i strid med FNs barnkonvention. Var är hennes fria vilja, liksom?

Ja just det, läste en sammanställning över vad kungafamiljen jobbat med under året. Verkar inte så himla betungande och timlönen är hyfsad. Inte för att jag skulle vilja byta med dem, inte ens för en dag, men för att vara en skattefinansierad verksamhet får vi ganska lite för pengarna. ”Madde” svarade på sju (7) frågor under förra året, varav några lät: ”Ja, ja” och ”God jul” och ”We meet again”. Uttömmande och kultiverat.
En äkta prinsessa
Har Let’s dance börjat än? Det skrivs så himla mycket hit och dit och är massa glittriga urringningar i pressen och viktras och nakenchocker och gamla skandaler som vevas i evighet, amen. Och alla spekulationer om vilka som ska bli ett par i år. Jo, det brukar ju sluta bra. Inte.

Melodifestivalen har i alla fall börjat. Om jag tittar? Inte så länge jag kan försvara mig. Hört några låtar? Jodå. De bästa kommer att ges ut på en singel snart…

Sergels torg i Stockholm förvandlas nattetid till ett gigantiskt sovrum för kulturberikande EU-migranter (man får viss inte säga "tiggare" längre). Detsamma gäller viadukter, gångtunnlar, offentliga toaletter och vindskydd i mitt närområde. Och nej, jag tänker inte skriva vad jag anser om det. Men jag har inte hört en enda människa säga att detta är okej på något enda sätt.


Slutgnällt för idag.
Mer jobb väntar. Ett trist case har tagit alltför mycket tid och energi i anspråk, utan att ge några intäkter och utan att ge något som helst resultat. Frustrerande.
Men i kväll blir det andra bullar. Champions of Rock i Globen.
Kommer jag att vara hes i morgon?
Högst troligt.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.