Rolig och lärorik bok (från 1970) |
Hittade svärfars betygsbok i går. Han började skolan 1930.
Det var andra tider då. Väldigt mycket andra tider. Överst på varje sida anges
hur väl eleven uppfört sig. Ordning A, Flit A.
Därefter kom andra ämnen. Någon som kan upplysa mig om vad
”Arbetsövningar” var för något?
Man fick betyg från första klass.
Man fick efter avslutad skolgång också veta hur många som
fått de olika betygen, så man hade en chans att se om man var medelmåttig,
bättre eller sämre än de andra i klassen. Sånt pysslar man inte med idag va?
Alla ska ju vara lika och alla ska ha beröm och uppmuntran och få veta att alla
duger. Tacka f-n för att ungarna inte har motivation att anstränga sig på
Pisa-proven. ”Vi fick bara en pizza” säger en av ungdomarna som är en ur den
stora massa som inte ansträngt sig. Provet hade ju ingen inverkan på betyget.
Och så hojtar politikerna om att man inte vill ha några
betyg.
Vore kanske idé att snacka med ungdomarna? Hade provet
påverkat betyget hade man ansträngt sig. En pizza kan man köpa själv. Av
veckopengen man får för att man städar sitt rum. Eller gör läxorna.
En mamma sa att hennes barn fick välja mellan bio och café
som belöning för lästa läxor.
Frågor på det?
I svärfars betygsbok antecknades också antal timmars närvaro
och frånvaro. Läraren skulle också fylla i orsaken till frånvaro: sjukdom,
smittosam sjukdom i hemmet eller grannskapet, brist på kläder eller skodon,
naturhinder, annat giltigt förfall eller utan giltigt förfall.
På den tiden dög det inte med ett ”pallar’nte” för att
slippa gå till plugget.
Inte var det några föräldrar som gjorde läxorna åt ungarna
heller.
FY vad gammal jag låter, märker jag.
Men visst. Det är svårt att balansera mellan beröm och
tillrättavisningar. En del barn behöver mer vägledning än andra för att komma
på rätt köl. Andra börjar stortjuta bara mamma rynkar pannan och en del ungar
måste ha kilovis med beröm och uppmuntran för att fatta. När jag blev med hund
i början av 1970-talet fick jag en jätterolig bok med goda råd och bland annat
”man kan inte slösa nog med beröm på dem”. Och då ska man veta att på den tiden
gick man dressyrkurs med
unghundarna. Hos någon gammal militär. Det var ryck och slit och PLATS och SITT och där stod jag – en tonåring med en jätteovanlig rashund som
kallades golden retriever bland en massa schäfrar, boxerhundar och möjligen
någon dobermann.
Man kan inte slösa nog
med beröm, tänkte jag. Och kom trea på det avslutande lydnadsprovet.
Lite som med män faktiskt. Man kan inte slösa nog med beröm.
- - Jag har plockat ur diskmaskinen! säger han
stolt.
- - Ååå vad du är duktig (som om inte jag gör det
tolv gånger i veckan), svarar hon.
- - Jag kan gå på bolaget och köpa en flaska vin,
erbjuder han sig flott.
- - Toppen, tack! svarar hon som har kånkat fyra
astunga matkassar två trappor upp.
- - Men då dammsuger jag innan gästerna kommer. Han
igen.
- - Jättebussigt, vad du är DUKTIG, ler hon lite
ansträngt efter att ha handlat, lagat mat, dammat, bakat, manglat linneduken,
brutit servetter och gjort ett konstfullt blomsterarrangemang.
Ibland glömmer hon det där med berömmet, då upprepar han
vilken bragd han nyss utfört – gått ut med soppåsen, rensat kattlådan, satt på
kaffe. Då fräser hon ja-men-så-bra-då,
vad vill du ha nu? En fucking medalj eller?
Big mistake.
Huge!
För att citera Julia Roberts i Pretty Woman.
Något helt annat.
Fotbolls-VM. Många berömvärda insatser.
Jodå, jag tittar ibland.
Brasilien – Mexiko var en bedrövlig match.
Spanien – Chile bjöd på kvick och rolig fotboll, från
chilenarnas sida.
Domarna tycks inte ha riktig koll, vilket man lite lättare
kan se när man inte håller på något av lagen som lirar.
Publiken ser från tv-soffan ut att vara glad, positiv och
pigg på att synas i bild.
Men.
Läser idag att fyra länder anmälts till FIFA för att deras
supportrar skriker fula ramsor till en del spelare. Det är utpräglad homofobi
och rasism som blomstrar för fullt på läktarna. Alltså. Hur insnöad får man
vara?
Hur kan man över huvud taget komma på tanken att i kör
skrika att någon är bög? Som om det hade något med fotbollen att göra. Som om
någon annan över huvud taget skulle ha med det att göra.
Och dessutom. Homofober har ofta problem med sin egen
sexuella identitet. Det är väl därför de skriker så högt.
Inskränkta människor är en ynkedom.
Y-N-K-E-D-O-M
Inte ens Viktor d.ä. är så inskränkt, trots sin höga ålder.
Och trots att han är lärd att homosexualitet är en mentalsjukdom och straffbart
dessutom.
Han säger ”de får väl vara bögar hur mycket de vill, bara de
inte håller på med sex å sånt”. Det visar i alla fall på ett visst mått av tolerans.
Han hade antagligen också stora A i Uppförande.
Nä, om man skulle ta och samla ihop fleecetröjor, raggsockor
och regnställ och ge sig ut i spenaten då’rå.
Enda trösten med skitvädret är att jag slipper klippa
gräsmattan idag.
Jippi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar