Ett flatpall i mataffären

Det här är inte heller vanlig dill.

Det här är en alldeles sann historia. Den utspelade sig i går på Hemköp i Solna Centrum. (Flatpall är makens favorituttryck för folk som är tomma-i-pallet, inte har alla hästar hemma, alla indianerna i kanoten eller har väldig otur när dom tänker. Ja, ni hajar.)

Kö i kassan. Framför mig står en halvtrött brutta i 24-årsåldern. Hon har köpt tre stora påsar äpplen som hon lagt på bandet. I handen har hon en kruka med kryddgrönt, jag ser inte vad det är för sort. Hon vispar med det gröna framför kassörskan och säger

-          - Har ni ingen vanlig dill?

-          - Va?

-          - Ja VANLIG. Har ni ingen VANLIG dill? (aningen irriterat)

-          - Hur menar du vanlig? (ängslig blick mot kön bakom tjejen).

-          - (Suck) Ja, dill (pekar på det gröna) fast utan den HÄR (pekar på krukan).

-          - Aha, du menar dill i knippa?

-          - JA! (ganska irriterat)

-          - Men det där är gräslök, säger kassörskan och pekar på det gröna. På plasten runt det gröna står det GRÄSLÖK med stora bokstäver.

Den halvtrötta bruttan tittar argt först på kassörskan och sedan ännu lite argare på det gröna hon håller i handen. Stirrar ilsket som om den dill hon hämtat plötsligt har förvandlats till gräslök. Vetefasen hur det gick till. Men hon är i alla fall oskyldig till att det är just gräslök hon står och håller i. Ser hon ut att tycka. Och för att verkligen understryka sin oskuld säger hon.

-         -  Jaha, men HAR ni vanlig dill eller?

Kassörskan, som tycks höra till den ovanliga skaran serviceminded personal (på ren svenska) ringer någon kollega ute i butiken. Det tar ett tag innan kollegan svarar och efter en kortare diskussion säger hon till den halvtrötta bruttan:

-          - Jo, han går och kollar.Varpå hon börjar scanna av varorna som tillhör kunden mellan flatpallet och mig.

-          - Aha, men asså jag har inte tid att ställa mig i kön en gång till! säger flatpallet surt.

-          - Hrrmm, nähä, men vi löser det.

Mannen framför mig betalar och samtidigt som kassörskan börjar scanna av mina varor, kommer kollegan till kassan och meddelar:

-          - Nej, ledsen men vi har inte dill i knippa.

-         -  NÄHÄ!? fräser flatpallet som nu har arbetat upp en hygglig ilska. MEN HAR NI DILL I KRUKA DÅRÅ?

Här skulle man ju kunna tänka sig att någon av de synnerligen illa behandlade butiksanställda skulle uppmana surmuppan att gå och titta själv i stället för att stå i kassan och orera. Men nehej då. Killen lomar snällt iväg och kommer strax tillbaka med en kruka dill.

-          - JAHA, va brarå. Ge hit! muttrar flatpallet och viftar med en tjugolapp.

När hon betalat lägger hon sig över mina nypackade matkassar och tar en plastpåse till sin dillkruka. Då kan jag inte hålla tyst längre. Hon har just krossat mitt paket med knäckebröd. Jag säger:

-         -  Har du inget vanligt hyfs alls?

Hon har antagligen aldrig hört ordet hyfs förut, och har hon det vet hon förmodligen inte vad det betyder, för hon bara stirrar på mig från ungefär tre centimeters håll och fnyser. Tur att hon inte var förkyld, hann jag tänka innan hon drog iväg med sina äppelpåsar och sin dill. 

I kruka, inte VANLIG dill.

Herregud.