Gammal är äldst

 

Mask från Partykungen

Det är kanske inte så ofta man reflekterar över sin ålder eller vilken betydelse det har. I alla fall inte när man blir äldre. I unga år var det ju åldersgränser som skulle uppnås för att få påbörja nästa fas i livet.

Inte har jag haft några ålderskriser heller, vare sig 30, 40 eller 50 kändes som ett nerköp. Bara som tillfällen att festa och fira. Nu däremot, när det går mot 60 (ja det är några år kvar men ändå) blir man allt oftare påmind om att nu jädrar är man gammal. Har passerat bäst-före-datum med god marginal, har framtiden bakom sig, backspegeln är större än vindrutan och så vidare.

Ibland blir man grymt påmind om detta faktum. Som när en ung kvinna skriver – om ”man i sextioårsåldern” och val av litteratur – ”jag föreställer mig att äldre män gillar krigshistoria och träiga, politiska deckare”. WTF! Som om man plötsligt skulle ge upp sin musikstil och bara gilla dansband eller stråkkvartetter när man uppnår medelåldern. Sluta dricka bärs och övergå till sherry. Åka busscharter. Spela bingolotto. Eller vad det är folk i 60-årsåldern förväntas göra. Hmmmpfhh!

I helgen besöktes Flygvapenmuseum i Linköping. Intressant och väl värt ett besök för alla som gillar flyg och flyghistoria. För att spegla tidsandan har man byggt upp interiörer från hem från olika årtionden. Det var skoj och vi utbrast ”nä men å, en sån där hade mormor” eller ”oj, här är ju vårt kök när vi var små” och så vidare. När jag steg in i 1980-talet gick två brudar från Lund framför mig. Alla som vet hur man pratar i Lund med omnejd (som om man egentligen inte vill prata skånska utan försöker härma rikssvenska, ungefär) kan nu höra hur de lät.

-          - Asså du, så här inredde våra föräldrar när de flyttade hemifrån! (Deras föräldrar!? Hur unga var de när de fick barn, liksom. Tänkte jag innan jag började räkna efter…)

-          - Men, snälla! Hur tänkte dom där? (Med ett högt fnitter.)

-          - Kolla GARDINERNA! (Jaha, såna var skitsvåra att sy. Särskilt att få till fluffet.)

-          - Och LAMPAN då! Vilket MONSTER!

-          - Ja men vet du, det finns säkert folk som har det så här hemma FORTFARANDE! (Sagt med ett förvånat ansiktsuttryck och kippande andetag.)

Rummet som utlöste diskussionen

 Som sagt. Ibland blir man påmind om hur himla gammal man är.

Apropå gamla gubbar. Ett gäng företagsledare skrev på DN Debatt i förra veckan att de inte alls gillade alla negativa människor som inte gillar att Sverige säljer vapen till diktaturen Saudiarabien. Uppfyllda av sin egen förträfflighet och sin absoluta övertro på sig själva och sina varumärken, skrev de att bara de får sälja sina prylar till landet så kommer kvinnoförtrycket, diktaturen och stenålderstänket vara som bortblåst.

H&M gick ut samma dag och förklarade att bolaget inte alls står bakom artikeln. Det är huvudägaren Stefan Persson som privatperson som skrivit under. Kanske borde framgått av debattartikeln då? Att det är Perssons högst privata intresse att Sverige fortsätter leverera vapen.

Hjälp.

Och ibland undrar man om alla Sveriges makthavare drabbats av grav hybris. Stefan Löfven har ju lovat att Sverige ska ha Europas lägsta arbetslöshet år 2020. Hittills har varken han eller någon annan i regeringen förklarat hur detta ska gå till. Precis som i alla andra frågor har de inga lösningar. I alla fall inga som någon känner till.

Alla som är i Fas 3, dvs 35.000 pers som är långtidsarbetslösa, ska plötsligt få jobb. Var, hur och av vem? Hade det funnits riktiga jobb för dem hade de väl varit anställda nu?

Ungdomar ska inte vara arbetslösa i mer än 90 dagar. Samma sak där. Om det finns jobb för dem skulle de väl jobba? Om de ville?

Och nyanlända ska ha jobb inom två år. Förutsatt att de kan språket då, får man anta? Och har ett yrke med sig i bagaget när de kommer hit? För det krävs väl en superhjärna för att klara att lära sig både ett yrke och ett nytt språk på bara två år? Och dessutom hinna skaffa sig ett jobb under tiden.

Det enda konkreta som hittills presenterat för att minska arbetslösheten är att det ska bli mer förmånligt att vara sjukskriven. Och dessutom hur länge som helst. Simsalabim så trollade man bort några ”utförsäkrade” som hittills räknats som arbetslösa.

Ett av de största problemen är att i Landet Lagom, där Jante och Luther härskar, ska ju alla tjäna lika mycket. Och vi har jämförelsevis höga ingångslöner. Såklart då att ett sjukhus hellre anställer en sjuksköterska med flera års erfarenhet och med marginellt högre lön än en nybakad. För att ta ett exempel. Bättre att låta gamla trotjänare jobba övertid än att ta in blåbär som ska ha ungefär samma villkor. Gäller i alla branscher.

Och jag är fortfarande förundrad över att vi i vår relativt stora vänkrets inte har en enda arbetslös, varken ungdom, invandrare eller 55+ som ju klassas som ”utsatta” och icke önskade på arbetsmarknaden.

Apropå ungdomar. Ruskigt med trippelmordet i Uddevalla där tre unga människor mördades i helgen. Fruktansvärt, framför allt för deras familjer.

Och ändå, när jag läser rapporterna i tidningarna, kan jag inte låta bli att höja lite förvånat på ögonbrynen. Flickvännen till en av de mördade säger ”Han var världens snällaste människa som ställde upp för alla när det behövdes. Han var en glädjespridare som fick alla att må bra.”.

Snubben var just frigiven efter ett fem månader långt fängelsestraff för grov misshandel. Han är tidigare dömd för narkotikabrott, vapenbrott och hot mot tjänsteman.

Glädjespridare va’re.