Fula fiskar

Kollade i går på två tv-program som för mig var helt nya. Trolljägarna och Stalkers. Alltså. Hur galna människor finns det egentligen? De här som bara vräker ur sig rasism och hat helt ohämmat. Mot helt okända människor som inte råkar vara blonda och blåögda. Fullständigt helsjukt. Värsta historien berättade kvinnan som med sin lilla dotter åkte tåg och en äldre kvinna intill satt och ondgjorde sig över att ”såna där” över huvud taget fick åka i samma tågvagn. Bland annat. Kvinnans medresenär gjorde inga försök att stoppa otidigheterna. Ingen annan i vagnen heller. Jag vet att människor i ett tidigt stadium av demens kan bete sig ungefär så där, men då borde väl hennes make ha tagit med henne till restaurangvagnen? Eller bytt samtalsämne? Eller nånting vettigt? Bett om ursäkt. Vad fasen som helst, bara inte suttit och tigit!

Och stalkarna sen. Som Svenska Akademien har bestämt att det heter på svenska. En snubbe som blev dissad efter ett kort förhållande och därefter år ut och år in trakasserar kvinnan och hennes 12-årige son. Samt hela vänkretsen och grabbens kompisar. Och trots att han gång på gång döms för både det ena och det andra fortsätter han. Galen är bara förnamnet. Men alltså, en liten skum grej bara, varför accepterar man vänförfrågningar på Facebook från folk man inte känner? Stalkaren använde sig av olika alias och sonen accepterade vänförfrågningarna så snubben kunde fortsätta sina trakasserier. Men det är mycket man inte hajar när det gäller ungdomar och sociala medier. ”Vän” betyder antagligen något helt annat för yngre generationer än för min.

Men, som en vän sa för många år sedan, man ska inte fästa sig vid någon för det gör för ont när det tar slut. Och det gör det på ett eller annat sätt. Folk dör. Och folk lurar, bedrar och sviker en. Man kan inte lita på någon annan än sig själv. Sa han. Så trist och ensamt han måtte ha det. Men det gäller att välja sina vänner med omsorg. Det har man ju fått klart för sig genom åren.

Löfven insåg till slut det omöjliga i att fortsätta leverera krigsmateriel till Saudiarabien. Visserligen säger han nu att det var bestämt för längesen och har absolut inget att göra med att hans utrikesminister har blivit offentligt utskämd inför hela världen. Inte heller har den massiva kritik mot hans inställning att avtalet ska omförhandlas spelat någon roll. Men visst, hade inte spelat någon roll hur han hade gjort. Han hade ändå svikit några av sina vallöften. Nu valde han att stöta sig med näringslivstopparna och undvika ytterligare en regeringskris.

Jovisst. Det hade varit enklare att ha klart för sig INNAN valet hur samregerandet skulle se ut. I alla fall i de viktigaste frågorna.

Men Wallström tycker att man ska fortsätta handelsutbytet. Hon tror att om vi säljer andra grejer till dem så kommer de att börja leva efter svenska demokratiska principer, medborgerliga fri- och rättigheter, jämställdhet och yttrandefrihet inräknade. Hur mycket hybris lider kvinnan av? Va?

Och så avslöjar Aftonbladet att vänsterpartiet skickar svenska biståndspengar till de proryska separatisterna som krigar i Ukraina. Fula fiskar.

DN skriver idag att hundratals katter och hundar avlivas varje år, trots att de är fullt friska. Ja men det är ju det jag sagt hela tiden. Varför ”adoptera” så kallade gathundar från Irland och Spanien som man inte har en aning om vilken bakgrund eller sjukdomar de har? Bättre då att kolla med länsstyrelsen om omplaceringar av djur vars ägare dött, är sjuka eller sitter i fängelse och inte kan ta hand om sin katt eller hund.

Nya svenska ord idag:

Madrassolycka

Hunkjojkare

Matchfixing

Sexdiss

Tygshowsfiasko

Bränntakt

Valpdrama

Kan man ju fundera på hur man ska kunna använda.

Eller inte.

Dagen efter

- Hej, jag ringer från Stockholms El-blablanånting.
- Ja hej… (fy f-n, en till som ska få en att byta elbolag).
- Ni städar hos oss.
- Eh, nää.
- Eller, nej det är ju det ni inte gjort. Det är därför jag ringer.
- VA?
- ……. vem pratar jag med? Är det inte ni som ska städa?
- Nehej du. Jag är helt säker på att vi inte städar hos andra. Vi tycker inte ens om att städa hos oss själva.

Här inträdde en ganska lång tystnad.
Följd av ett nervöst skratt.
Då upprepade jag mitt uttalande med eftertryck. – Vi städar VERKLIGEN INTE hos andra (åtminstone inte mot betalning, som jag antog att detta rörde sig om).

Skrattet som kom var nu inte nervöst, mer glatt och överraskat. Som den skrattar som vet att den har begått ett rejält misstag. Kvinnan som ringde var taggad. Förbannad. Klart som korvspad att hon blev snopen när hon inte fick skälla ut den som svarade. Det lustiga var att hon hade inte slagit fel nummer.
Hon hade fått vårt telefonnummer av sin chef.
Jag vet inte vem hennes chef är, men jag försäkrade mig om att det inte var en person jag har något otalt med.
Vi fick oss ett gott skratt båda två. Och en trevlig pratstund.
Hon undrade vad jag jobbar med, när jag nu inte städar åt andra.
Jag skriver, svarade jag, har du nåt bra scoop?
Hon skrattade och sa att jag ju kunde skriva om vårt samtal.
Så nu gjorde jag det.

Avsevärt mycket roligare än det jag först tänkt skriva om. Det som fick mig att sova så dåligt att jag nästan känner mig bakis.
Att ett parti med rötterna i nynazismen får platser i Sveriges Riksdag.
Tacka extremvänstern för det. Med vuvuzelor och megafoner har de tystat valtalarna, så ingen vet egentligen vad partiet vill (göra 12-åringar straffmyndiga och lägga ner EU t ex). Mer än att de vill ”stoppa invandringen”.

Vi kan också tacka skåningarna. Drygt tio procent röstade på SD.
Var Roskildefreden egentligen en seger för Sverige?
Kan man elakt fundera på.
Jag vet – 90 procent av skåningarna röstade INTE på dem.
Men ändå.
Det är därifrån de flesta sverigedemokrater kommer. Varför då?

I natt satt de i en källarlokal och sjöng kampsånger. Upp med dem i ljuset.
Där spricker de, som andra troll.

Hoppas att kvinnan från El-blablanånting fick tag på den dåliga städfirman.
Men jag är glad att hon ringde fel. Jag fick mig ett gott skratt.
Och nåt annat att tänka på en stund.