Lika för alla?

Ett av kungens fritidshus

Är det någon som inbillar sig att alla människors lika värde är sant? Det enda som kommer att drabba oss alla är att vi någon gång kommer att dö, men mellan födseln och döden är skillnaderna ganska stora, framför allt mellan låg och hög. Systemet med de fyra stånden är avskaffat i Sverige sedan länge, men i praktiken lever det kvar på många sätt. Det här med monarkin, till exempel. En liten klick människor som varken får rösta eller välja religion och dessutom kan begå brott utan att straffas eller lagföras. Strider inte det mot FNs barnkonvention förresten? Att barn inte får välja sin egen väg i livet utan redan från födseln fråntas en massa mänskliga rättigheter (och skyldigheter)? 

Och jag tänker på hur det är i coronatider. Vi är lyckligt lottade i Sverige som fortfarande kan gå och handla, ta oss till jobbet, ta en fika på stan och så vidare. Man kunde ju önska att fler uppskattade den friheten och tog ansvar för sina shopping-, fika- och pratstunder. För att inte tala om alla som envisas med att jogga i klunga. Förvisso utomhus, men även där gäller väl 1,5 – 2 meters avstånd till sina medmänniskor? Tänker på hur folk har det i andra länder. Instängda i sina bostäder med tillstånd att gå ut en gång om dagen, på sin höjd, för att uträtta ärenden. Alla butiker är stängda, utom mataffärer och apotek. Frihet under ansvar, är den svenska modellen. Man kan bara hoppas att den är den rätta.

Det är väl den svenska modellen som fick Zlatan att ta ett privatplan hit från Italien. För att ta ett exempel på att det inte är lika för alla. Ronaldo som lever rullan på Madeira, dit han for under förespegling att han skulle ta hand om sin sjuka mamma. A tjena.

Eller som de kungliga här hemma. Överallt hör man att folk inte ska resa runt hur som helst. Och folk ska baske mig inte fara ut till sina fritidshus. (Vilket jag själv sket högaktningsfullt i, jag erkänner. Så stäm mig.  Jag befinner mig fortfarande i min hemregion.) ”Det är ingen mänsklig rättighet att vara i sin fritidsstuga” sa Catharina Bråkenhielm (S), kommunstyrelsens ordförande på Orust. Trots att hon tillhör adeln tycks hennes uttalande inte ha bitit på vårt kungapar. De flydde till sin sommarstuga i Flen för ett par månader sedan (Stenhammars slott) dit även kungens syster prinsessan Birgitta tagit sin tillflykt. Ni vet, hon som i början av mars klagade över att hon satt fast inom sina fyra väggar i sin bostad på Mallorca och hade jättetråkigt, enligt en intervju i Expressen. I samma intervju sa hon att hon var ”redo att hålla sig isolerad så länge de spanska myndigheterna håller fast vid sin uppmaning” (att stanna inne). Intervjun publicerades den 17 mars.

 Den 9 maj är Birgitta åter föremål för uppmärksamhet i Expressen. Nu säger hon att hon känner sig hemlös! Hon har nämligen ”djupt bekymrad över att inte veta när hon kan återvända till Mallorca” skriver tidningen. Men? Alltså. Var inte hon satt i karantän, typ? Tydligen inte, för nu sägs det att hon hann ta sig till Sverige innan Spanien utlyste nationellt nödläge och begränsade rätten att röra sig ute. Den 9 maj (eller antagligen någon eller några dagar tidigare) säger hon att hon har bott hos brorsan ”i över en och en halv månad”.

Det känns som att så här beter sig bara människor som är väldigt vana att få som de vill. Men jag kan ha fel. 

Kungens sommarstuga då? Stenhammars slott tillhör svenska staten enligt ett testamente från 1903 och kungen arrenderar stället sedan 1965. Av bilderna att döma lär de inte få problem med att hålla 2 meters avstånd till varandra där inne. Inte heller lär de springa på några stolliga joggare på hundpromenaderna. Sen fattar jag inte varför Drottningholms slott inte dög att sitta i karantän i. Har ICA Brommaplan inte särskilda öppettider för folk i riskgrupper?

Hursomhelst så blev det för trångt och trist hos brorsan så Birgitta drog vidare till München, Tyskland där hon nu bor hos sin yngste son, hans fru och deras 11-årige son.

I rest my case. 

Men jag tänkte häromdagen att det är väl en himla tur att den här pandemin inte slog till i slutet av oktober när man har hela trista november framför sig. Nu blir dagarna ljusare, vädret varmare (så småningom i alla fall, här snöade det i går…) och det finns massor att göra ute i friska luften. Eller på nätet. Man kan till och med spela spel över Skype. 

Man får lära sig lite mindfulness nu när man inte kan planera ett skit och allt man planerade för i år är inställt eller avbokat. Som besök hos familj, släkt och vänner och utlandsresor till exempel. För oss vanliga medelsvenssons, vill säga…