Japan - en kärleksförklaring. Part II

Man kanske skulle knyppla ett japanskt staket i sommar?

Jadå. Det finns mer att säga om Japan i allmänhet och Kyoto [kjå:tå] i synnerhet.

När man nu hunnit smälta intrycken lite, känner jag att vi faktiskt skulle behöva bli lite mer japanska. Av flera skäl. Just det där med omtanken om sin nästa. Hänsyn. Ord som tycks ha fallit i koma i Sverige. Åtminstone hos en stor majoritet.

Maskhållning är på gott och ont. Man visar sällan ilska öppet. Skrattar man, håller man för munnen och begränsar sig till ett fnissande. Hörde inte ett enda gapflabb. Man kan kalla det lågmäld, eller behärskad. Några stora känslostormar skyltar man inte med. Antagligen även det av hänsyn till sina medmänniskor. Man måste ju inte ösa sina innersta känslor över alla i sin omgivning. Exempelvis genom att PRATA SKITHÖGT om allt och inget, vare sig det är i mobiltelefon eller irl. Två tjejer i lilla hissen häromdagen. Pratade med varandra. På sisådär två decimeters avstånd. JÄTTEHÖGT. Nästa gång det händer ska maken och jag göra detsamma. Blir kul att se reaktionerna. Om det ens blir några...

Valfläsket här hemma är under upptrappning. Ingen hejd på alla miljarder som ska satsas på än det ena, än det andra. Inte ska allt finansieras med skattehöjningar heller, i alla fall inte sossarnas miljardsatsningar. Hur allt ska pröjsas vete fåglarna. Och är det bara jag som blir fysiskt illamående av att höra Magdalena Andersson? Har hittills inte sett ett enda nyhetsinslag med henne där hon inte ägnar större delen av sitt babblande åt att kasta skit på a) Anders Borg b) alliansen c) Fredrik Reinfeldt. Men det är väl så man gör när man inte har något eget vettigt att komma med. Pratar illa om konkurrenterna för att få bort fokus från sina egna brister.

Javisst ja. EU-valet. Måste gå till bibblan och poströsta. Gjorde SVTs test, det var spännande. Även om jag inte riktigt förstod några av frågorna. Vill jag att makten överförs från män till kvinnor i parlamentet? Alltså. Ja, kanske det. Om kvinnorna får platserna på grund av kompetens och inte kvotering. Och vill jag att Sverige ska få exportera snus till andra EU-länder? Couldn't care less. Liksom.

Men - mer om Japan då'rå.

Glass? Nudlar? Japansk auto-mat.

Man betalar ingen dricks. Inte någonstans. Helt suveränt, även om det är tricksigt att lära sig känna igen alla mynt. I Japan har man kvar ALLA valörer på mynt, även de som inte är värda nästan nånting och som man inte kan använda i biljettautomater, drickaautomater eller så. Förresten finns det dricka-automater nästan överallt. Man behöver inte gå törstig länge i den stan. Dessutom finns även automater för både glass och nudlar så man behöver inte gå hungrig särskilt länge heller. Och närbutiker som 7-eleven och Lawson serverera både kaffe och varma smårätter, förutom smaskiga bakverk och sushi.

Man betalar inte personen som bär upp ens väskor på rummet – det ingår i jobbet han får betalt för att utföra. Man betalar inte portieren när han ringer efter en taxi och man dricksar inte taxichauffören, trots att han får ta i som en tok när han knökar in alla väskorna i bagaget. Man jämnar inte av uppåt på krogen, hur nöjd man än är med maten. Och så vidare. Man betalar helt enkelt för det man köper. God service – det där ”lilla extra” som vi vant oss vid att bli överraskade av – ingår i prislappen.

Stolthet.

I Japan är man stolt över det man åstadkommer. Man utför sitt arbete med största noggrannhet och man tar sitt yrke på allvar. Oavsett om man packar varor, torkar ledstänger, asfalterar eller är advokat; alla ser nyttan med just sitt ansvarsområde och att det är viktigt för att helheten ska funka. Underbart. Och väldigt människovärdigt.

Tiggeri är förbjudet. Men sälja egna cd-skivor är helt okej. Och att vara stolt över det man skapat.

Toaletter. Har man en fullständigt opålitlig mage som min, är det en utmaning att resa. Oavsett om det gäller att ta bussen in till stan här hemma, eller flyga över halva jordklotet. I Kyoto finns toaletter typ överallt. Köpcentra, varuhus och restauranger såklart, men på varenda t-banestation, i servicebutiker osv finns rena, snygga toaletter. Inte är det någon som muttrar ”det är bara för våra gäster” eller kräver betalning heller. Det är ren och skär omtanke om medmänniskorna.

Japansk toalett. Inte så vanlig nuförtiden. Tack och lov.

Där kom det igen. 

Omtanken. 

Undrar SÅ vart den tog vägen?

Dog den nån gång på 80-talet? I samma veva som Det Stora Egot föddes?

Va?