Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

måndag 25 februari 2019

Det där egot

På en gångbana nära dig...

Jag som hoppades att den seglivade 80-talstrenden med fullt fokus på Mig Själv snart skulle bli omodern får inse att jag hoppats för mycket. Numera är det inte bara spandaxklädda herrar på racercyklar eller telefonpladdrande lattemorsor eller yrkeschaufförer i långtradare med släp som är fullkomligt ovetande om att det finns en omvärld. Trenden har spritt sig till gamla tanter och farbröder! (Ja alltså, äldre än jag själv då.)

Utöver alla som prompt måste stanna precis innanför dörren och leta (som fan) efter handlalappen, så alla bakomvarande tvingas vänta på att få gå in i affären, finns en växande skara ”jag-kan-väl-gå-före-i-kassan”-pensionärer. Då det tycks vara ett växande fenomen måste jag såklart gnälla. Som idag. Det var inte så himla långa köer till kassorna. Inte var det några storhandlare som köade heller. Det hindrade inte två tanter i 80-årsåldern att slinka förbi kön medan den ena med ett snett leende höll upp en påse och en tjugolapp. Som att man skulle fatta att man bara skulle släppa fram dem. Jag tittade förvånat (jag är rätt bra på att se uppfordrande förvånad ut) och tanten sa 
”jag ska bara betala det här”. 
Jaha, sa jag, fortfarande med höjda ögonbryn. 
”Ja – e-hm – ska med bussen. Den går bara en gång i halvtimmen” som om det var något jag var ytterst ansvarig för. 
Vad är det för buss? slank det ur mig. ”Eh….eh….hem…..”
Eller hur.
Du är bara jävligt kaffesugen ditt gamla skrälle. Tänkte jag.
Tanterna fick väldigt bråttom iväg, slängde tjugolappen på den förvånade och irriterade kassören och pinnade iväg illa kvickt.
Inte blev jag särskilt överraskad när jag såg dem hemma på gatan heller.
”Bussen går bara en gång i halvtimmen.”
Pyttsan.

Apropå ego. Bruttan som hindrade ett flygplan från att lyfta, i tron att det ombord fanns en ung afghan som skulle utvisas. Hon har nu fått ett otroligt lindrigt straff – 3000 spänn i böter! Tilltaget kostade ungefär en kvarts miljon kronor. Och den medelålders mannen som hon fick med sig av planet (som utvisats efter avtjänat straff för misshandel av fru och barn) skickades hem en månad senare. Vad som hände med ynglingen som hon trodde hon skulle rädda vet jag inte.
Alltså. Jag är för feg (eller uppfostrad i ordning och reda) för att ägna mig åt civil olydnad, men jag fattar folk som gör det. Så funkar det i en demokrati. Men – bryter man mot en lag för att man tycker den är fel, då får man också ta konsekvenserna. Utan att lipa och ha sig. Det ingår liksom i konceptet.

Kriget i Syrien är på väg mot sitt slut, sägs det. De ”svenskar” som farit dit och misshandlat och halshuggit och torterat människor, men som överlevt och nu sitter tillfångatagna vill ”komma hem” säger de. De har inte alls ägnat sig åt det deras ledare påstått, eller det som visats i otaliga hemska filmsnuttar, säger de. De har verkligen försökt komma därifrån. I åratal. Det har varit som en sekt de inte kunnat lämna. Och nu sitter de och ångrar att de reste. Bu-hu bu-hu. Man får innerligt hoppas att Löfven som omväxling står vid sitt ord. De här miffona inte ska släppas in i Sverige igen. Men vem vet, det kanske går att dra ihop en sittstrejk nånstans på söder och få regeringen att ändra sig.

Och vad håller svenska Kina-ambassadören på med då? Har hon tappat det fullständigt? Jo men jaa. Det räckte med att kolla bilder på twitter.

Och stackars kungen då. Vars turistattraktioner gick minus förra året. Men hallå, det gjorde i princip vartenda turistmål. Fråga vilken djurpark eller museum som helst. Men stackars kungens (eller är de verkligen hans, förresten?) alla slott visar på minus 5,8 miljoner kronor 2018. Å andra sidan gick de drygt 5 miljoner plus året innan, så han kanske inte är alldeles bankrutt. Tur att den skattefinansierade verksamheten går som tåget då'rå.

Och Theresa May har tuffat till frisyren. Om det hjälper henne att få stöd för Brexit-avtalet återstår att se. Det pratas om ”skjuta upp” och ha en ny omröstning och en massa annat svammel. Alltså, var inte utträdesdatumet hugget i sten? Typ. Trodde jag. Att efter att man lämnat in sin ansökan om utträde så fanns ingen återvändo? Har jag missat något?

Men på riktigt det värsta jag läst på länge var den ryska mamman som lämnade sin 3-åring ensam hemma i en vecka för att dra iväg och festa med polarna. Stängde av vattnet och låste dörren och drog. Mormorn hittade den lilla flickan död när hon skulle dit och lämna en födelsedagspresent. Då var mamman fortfarande bortrest. 3-åringen hade svultit ihjäl. 
Den artikeln fick mig faktiskt att börja lipa. 
På riktigt.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.