Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

tisdag 1 juli 2014

Jul, jul strålande jul.



Strålande, värmande sol skulle behövas nu.

Nej jag har inte fått spader (värmeslag skulle det inte kunna vara, jag är fortfarande i Sverige). Och visst, om sex månader är julen överstökad men det var ett mejl om Strålskyddsstiftelsen som gjorde att julstämningen infann sig.
Stiftelsen, som alls icke har någon koppling till statliga Strålskyddsinstitutet eller något annat officiellt uppdrag, har skickat ut skrämselpropaganda till skolor och förskolor. Trådlösa nätverk är farliga. Surfplattor och mobiltelefoner är livsfarliga. I synnerhet i närheten av barn. Stationära datorer med fast internetuppkoppling kan möjligen barn få vara i närheten av. Något annat som avger farlig strålning borde totalförbjudas.

Jag tänker att eftersom människor fortfarande tror att man kan bli allergisk av elektricitet, är det säkert en och annan som tänker ”ingen rök utan eld” och håller ipaddar och ifånar och annat otäckstyg långt ifrån sina barn. Ingen skada skedd i och för sig, då håller päronen ögonen på småttingarna i stället för på telefonen/plattan – haha. Men allvarligt. Vi har visserligen yttrandefrihet och man får säga vad som helst till vem som helst så länge det inte är kränkande. Nu tigger stiftelsen, som fick pris som Årets Förvillare 2013, pengar till sin verksamhet också. Och kollar man på deras hemsida ser det seriöst ut. Men, som en person skrev i ett forum, ”är hon bara en schizofrensjuk elallergimupp i klimakteriet?”. Ingen aning faktiskt.

Apropå Årets förvillare. Borde väl nästan tilldelas hr Löfven? Han kan baske mig inte svara rakt på en enda fråga. Det är så inihelvete (ursäkta) mycket ”å ena sidan” och ”å andra sidan” så man kan tro han är en gammal centerpartist. Det var ju någon som för en massa år sedan imiterade dåvarande partiledaren Gunnar Helén och sa ”vi i thenterpartiet har alltid velat och kommer alltid att vela”. Löfven säger att han kan regera med vemsomhelst lite beroende på hur valresultatet ser ut. Det känns lite som när nu Sverige inte är med i fotbolls-vm, man hejar på vemsomhelst. Beroende på dagsformen. Eller vilket lag som går vidare. Eller vilka spelare som har snyggast frisyr. Eller vadfansomhelst. Bara man får hänga kvar i spelet. Liksom.

Fotbolls-vm förresten. Grekland åkte ur. Trist tycker jag, men välförtjänt. Man vinner inga mästerskap genom att vara passiv och bara försvara sig. Ja, förutom sossarna då. Tigandets taktik har ju visat sig funka hittills. Fick jag till det.
Men alltså. Holland. Ursäkta mina holländska vänner. Men laget innehåller alldeles för många drama queens. De kastar sig på gräset, ojar sig och grimaserar samtidigt som de i ögonvrån kollar om skådespeleriet har gått hem. Nähä, domaren reagerade inte. Då snyggar man bara till frisyren och spelar vidare. Kärringar. Säger jag bara.

Och Suaréz då? Killen med de stora framtänderna. Det 3-årstrotsiga beteendet borde han söka hjälp för. Det är precis så där små barn reagerar när de är frustrerade och inte vet vad de ska ta sig till. Straffet blev hårt enligt experterna som menar att han fick för de två tidigare betten också. Som inte alls bara är två bett utan ett antal fler. Någon räknade ut att han bitit sina motspelare åtta gånger under karriären. Utan att någon skickat honom till doktorn. Läge att sätta käklås på karl’n? Eller operera ett underbett? Blir f-n så mycket svårare att bitas då.

Livets hårda skola har nu bjudit på ännu en sorg. En av mina mentorer har gått bort. Alldeles för tidigt. Denna jävla, jävla cancer. Som fullständigt äter upp en människa innan den är nöjd. Just som man slagit sig till ro i lite lugn och trygghet slår den till igen. Värre än gången innan. Hemskt är det. Hemskt. Säger jag.
Jag kommer att sakna de vassa reaktionerna på mina blogginlägg. De galna mejlen, fulla av bitsk humor. De sura sms-en när hon tyckte jag hackade för mycket på kungen. Eller på rökarna. Jag kommer att sakna all positiv feed-back, alla hennes ”FAN så bra du skriver” och inte minst hennes kunnande och goda råd. En stor liten kvinna, stark och envis in i det sista.
Gunilla. Du fattas oss.
Go in peace.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.