Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

torsdag 19 december 2013

Snart är det jul igen

Mammas broderade julduk på hedersplats.

När man var yngre var det så himla tröttsamt att höra alla äldre tjata om hur snabbt tiden gick. Och vad gör man själv nu? Hör sig själv muttra att det är lika bra att låta julgardinerna sitta uppe, det är ändå snart jul igen. Typ. Och ser den yngre generationen himla med ögonen. Jodå. Allt går igen, heter det ju.

Här har inte varit mycket till julstämning med förvirrade hantverkare som ränner ut och in, till synes utan att riktigt veta vad deras uppgift är, men nu ska det väl vara färdigränt för ett tag framöver. Så kallad förbesiktning ägde rum i morse med ett antal anmärkningar (förvånad – någon?) som väl ska åtgärdas vad det lider. Och något byte av frånluftsventiler har vi inte sett röken av, så då skruvar vi väl tillbaka skåpsidorna och täcklisterna igen. Kvalitetsbygg AB. Lägg namnet på minnet. Hos oss är det uppsatt på svarta listan… Vi bävar inför vårens badrumsjobb. I synnerhet som en av rörkillarna upplyste oss om att "dom som jobbar här är andra-sortering". Jaha? Den som sa're han va're, eller?

Men nu är juldukarna strukna, julgardinerna upphängda och på söndag vankas traditionell julgransklädning. Inte lika ståhejigt som i fornstora da’r men jag gillar ju kvalitet mer än kvantitet. Och, som Stieg Larssons släktningar sa häromdagen, man får respektera den som inte vill ha någon kontakt. Även om det svider att bli bortvald. Å andra sidan, jag börjar mer och mer ta in Kay Pollacks föreläsning; det enda man kan förändra är sin egen inställning. Så nu väljer jag att vara väldigt glad över alla de underbara människor som faktiskt vill umgås. Vill, på riktigt.

Apropå Stieg Larsson. Det känns som att hans sambo skulle behöva lite Kay Pollack. Hon låter fortfarande bitter över att hon inte fick alla stålarna och ensamrätten till böckerna. Och det lät inte bara en aning bittert att hon tyckte det var girigt att ge ut en bok till och skänka intäkterna till Expo. Missunnsamt.

Mycket vill ha mer, brukade min mamma säga om folk som aldrig tycktes få nog av pengar. Jo, det blir man varse både i den lilla världen och i den stora. Nu är det Läckberg som i likhet med Carolina Gynning försökt få ett antal semesterresor klassade som tjänsteärenden. Om man nu ska skattefuska krävs intelligens och kunskap om regelverket. Hur kan man vara så korkad att man bloggar om hur slappt och gott man har det i solstolen och sedan försöka övertyga Skatteverket om att det är arbetsresor. Smycken, kemtvätt och en personlig tränare. Bland annat.
Korkat.

Doktor Åsas (nån tv-doktor tydligen) man är dömd för att ha bränt ner Harry Scheins villa. Bevisningen var övertygande, som det heter, och brottet rubriceras som mordbrand. Utöver tre års fängelse blir han av med läkarlegitimationen. Skulle även det kunna räknas som dubbelbestraffning? Precis som alla nu utsläppta skattebrottslingar som dömts till fängelse OCH krävts att återbetala sina skatteskulder. Har rätten tänkt på det? 
Och tänk så olika det kan vara. HSAN låter honom inte fortsätta jobba som läkare medan polisen gjort en helt annan bedömning när det gäller snuten som öppnade Hjulstabron så två grabbar körde ihjäl sig. Han får behålla sitt jobb. I läkarfallet var det ju inte ens någon som blev skadad. Förutom fläskvillan i Danderyd.

Jag skrev i mitt förra inlägg så glatt om teckentolken vid minnesceremonin för Nelson Mandela. Det visade sig senare att tolken är en bluff. Och idag skriver Expressen att han är intagen på mentalsjukhus. Ja, nåt fel måtte det väl vara på snubben. Stå där och vifta med händerna. Trodde han inte att någon skulle märka nåt? Hur många miljoner var det som kollade? Liksom.

Veckans ”Ah – meh…” går till s-kvinnan Susanne Eberstein som har fått bort en 1700-talsmålning från Riksdagshusets gästmatsal. Målningen föreställde Juno (den högsta gudinnan i romersk mytologi, gift med Jupiter, gudarnas konung) som avbildats ganska lättklädd. Det gillar inte Eberstein som säger ”Det är tråkigt med en barbröstad kvinna när jag sitter på offentliga middagar med utländska gäster.”. Hon säger också att det inte enbart är en feministisk fråga, hon tycker tavlan är respektlös mot alla muslimer. Är inte det att underskatta sina medmänniskor? Tavlan har hängt på samma plats i 30 år och ingen annan har haft några synpunkter.
Herregud. Säger jag bara.

Nä, om man skulle ta och baka lite pepparkakor.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.