Det finns hopp

Lånat en bild från Johan. Det är han med termosen.

Jag har de senaste dagarna fått flera bevis för att mänskligheten inte är så egotrippad och förtappad som det kan synas. Framför allt i medierna. Men visst, dagligen stöter man på dessa stora EGON som inte har annat än sitt eget välbefinnande för ögonen. En hjälpsam ung tjej på Vero Moda. Små glada meddelanden i hissen där någon informerat om en förestående studentfest. En pratsam mamma vid övergångsstället där det är så lång väntan. För att ta det som hänt bara i dag.

Jag har ju tidigare skrivit om min unge släkting Johan Gederberg som just  nu är i Sydafrika och gör en fantastisk insats för många som har det svårt nu. Extra svårt eftersom där är vinter och minusgrader på nätterna. Han har serverat mat till skolbarn, delat ut filtar till människor som bor i plåtskjul och skaffat ny köksutrustning till en skola som just haft inbrott. För att nämna ett par exempel. Han hälsar förresten och tackar alla som hjälpt till med pengar till dessa hjälpinsatser. Och visst känns det skönt att veta att varenda krona man skänker kommer till nytta. Inte en spänn till välavlönade direktörer, tjusiga kontor i innerstan eller mutresor för sponsorer?

Nu är det snart dags för Johan att återvända hem, men i dag berättade han en hemsk historia som jag bara måste dela med mig av.
Han träffade en 11-årig kille som sett sin pappa skjutas ihjäl med 27 skott. De andra barnen i skolan retar honom för att han inte har någon pappa och för att han inte har några vänner. De bråkar med honom, mobbar honom och stjäl hans lunchpengar. Det är som en dålig amerikansk film, säger Johan.
Pojkens mamma jobbar 16 timmar per dygn och de bor hos pojkens mormor för att få det att gå runt.
Det finns ingen som helst anledning att betvivla den här historien. Ingen alls.
Dessvärre är inte 11-åringen ensam om den hemska situation han befinner sig i. Men nu råkade det vara så att han träffade Johan. Denne toppenkille som ägnar ett par veckor av sin semester åt att verkligen göra nytta och ge några människor en bättre tillvaro. Det kan tyckas som en fis i rymden eftersom det är många som far illa, men för dem som nu fått hjälp kan det betyda skillnaden mellan liv och död. Och hellre hjälpa en enda människa än att rycka på axlarna och tänka att det kvittar eftersom nöden är så stor. Eller hur!?

Nåväl. Denne 11-åring har vi nu bestämt oss för att hjälpa.
Skolan han går i är usel, en av lärarna tvingade honom att ta av sin skoluniform inför de andra barnen. Och så vidare. Det finns många hemska historier, men dessa räcker för att komma till saken.
Johan samlar nu in pengar för att ge pojken åtminstone ett år i en privat skola. Det är en skola för barn med problem och han får där en lärare som bara fokuserar på honom. Han får mat, böcker, kläder osv och där är det ingen som känner honom och det kommer att ge honom en god chans att starta om.

Det är bara att tänka på hur man hade det själv när man var 11.
Gick med kompisarna på Cirkus Scott.
Åkte på skolresa.
Mobbningen hade inte börjat på allvar.
Majjen var bussig liksom de flesta kompisarna.
Skolmaten var okej, man hade tak över huvudet och rätt mycket kläder att välja bland. Skor på fötterna.

Ja, ni hajar.
Den som vill vara med och bidra till att den här lille killen får byta skola kan höra av sig till mig eller direkt till Johan via Facebook.

Tack på förhand, alla som hjälper till!