Välkommen!

En blogg om livets sorger, bekymmer och förtretligheter.

torsdag 30 augusti 2012

Natti natti



Förutom alla avslöjanden om statliga verk och myndigheter som vräker ut pengar på diverse lustifikationer värre än en gödselspridare på högvarv, har det diskuterats Nattis. Åtminstone här i huvudstadens medier. Föräldrar kräver att kommunerna ska ordna barntillsyn även nattetid. Senaste intervjun jag hörde, gjordes med en mammaledig kvinna (varför heter det –ledig? Ledig är väl det minsta man är när man har småbarn?), tillika läkare som beklagade sig över att hon inte kunde jobba jour. Maken/pappan var även han läkare. Som tur var kunde han jobba jour, men kvinnan beklagade sig över att de skulle få svårt att få pengarna att räcka till om inte också hon kunde ta jourtjänst.
Alltså.
Hallå.
Två läkarlöner. Och båda måste jobba jour för att få ekonomin att gå ihop. Då får man nog ta och se över utgifterna. Hjälp.
Men i övrigt. Jag fattar inte.
Om man jobbar på natten måste man väl sova på dagen? Ska barnen då först vara på Nattis när föräldrarna jobbar och sedan vara på Dagis när föräldrarna sover efter sina nattpass?
Och är det inte typ jätteviktigt att barnen har en trygg miljö att sova i?
Varför sätter man barn till världen om man vill att någon annan ska ta hand om dem så man kan jobba dygnet runt?
Näe, jag fattar baske mig inte.

Och sen det här med slöseriet i ap-fonderna, Tillväxtvärket, hemliga-polisen, mulle-gänget och så vidare. Det är ingen ände på det. Hur kan man skylla på näringslivet? ”De tar efter näringslivet” heter det hela tiden. Ja, näringslivet på det glada 80-talet möjligen. Näringslivet på 2000-talet har betydligt stramare tyglar för både intern och extern representation. Dessutom har näringslivet mycket klara regler för hur man attesterar fakturor och vem som gör vad. Möjligen fick statens bolag för mycket pengar samtidigt som man släppte den centrala styrningen. Det såg bra ut på pappret, men statligt anställda chefer är sedan decennier skolade att göra av med varenda tilldelad krona och lite till, annars minskas anslagen följande år. Det är där det stora problemet finns. Om ni frågar mig.

Nästa grävande journalistik DN borde ägna sig åt är alla konsulter i statliga och kommunala bolag. Alltså. Det finns snart ingen kompetens kvar alls in-house som det heter på ren svenska. Och konsulterna är ju inte dummare än att de sitter på sina kunskaper, då är de ju garanterade fortsatta uppdrag. Dessutom blir de aldrig riktigt färdiga med sina uppdrag… Hur mycket pengar kostar inte allt detta? Har de då inte heller någon fungerande kontrollapparat är det riktigt illa. Vem ska kontrollera konsulterna? Ingen anställd kan ju något om det konsulterna pysslar med. Och ingen vet hur många timmar de faktiskt jobbar, i förhållande till hur många timmars arbete de fakturerar. Sjukt.

Den norske terroristen befanns fullt frisk och dömdes till 22 års fängelse. Jag tycker han kom väldigt lindrigt undan. Men jag är ingen jurist. Ingen psykiatriker heller.

Misshandeln i Kortedala där ett gäng tonåringar gav sig på en 61-årig sjukpensionär är nu uppe i tingsrätten. Tonåringarna verkar inte ha fattat allvaret. Inte på något enda vis har de fattat vad det handlar om. Inte att de halvt sparkade ihjäl en person, inte att mened är ett allvarligt brott, inte heller att en rättegång är på fullaste allvar. Vad har de fått för uppfostran? Ingen alls, eller? De sitter och flinar, lägger ut bilder på sina flinande nunor på facebook och nästan hela gänget har nu hunnit prata ihop sig och lämnar helt andra vittnesmål än de gjort i polisförhör. Tur att det finns ett stort antal andra vittnen. Oavsett om det var ”han som började” så finns det ingen som helst anledning att i grupp ge sig på att slå en ensam. I synnerhet inte om han ligger ner. Jag önskar att någon kan ta de här snorvalparna i örat. Ordentligt. Och lära dom lite hyfs, medmänsklighet och ansvarstagande. Men det kanske redan är kört.

En medelålders man i Byhåla utanför Nybro har grävt ner sin döda mamma i trädgården. Han säger att han inte mördat henne men erkänner att han grävt ner henne. Alltså, om ens mamma skulle råka dö hemma så är det väl inte helt sunt att bara bära ut henne på tomten och begrava henne? Å andra sidan låg ju Eva Rausing död i nästan två månader i ett igentejpat rum i parets hus innan polisen hittade henne. Världen är galen ibland.

I den lilla världen har det inte varit lika dramatiskt. Bara nästan.
Omvälvande, skakande och rörande i ungefär lika stora delar. Som livet självt ungefär. Och plötsligt minns jag några diktrader:
När det blir natt där utanför
då är det dags att minnas
Just mörkret är den makt som gör
att ljuset alls kan finnas.

Har ingen aning om vem som skrev det.
Men det är tänkvärt.
Och bra att bli påmind om när det känns nattsvart.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Bloggintresserade

Om mig

Mitt foto
Frilansare med ett förflutet inom marknadsföring och information. Skriver yrkesmässigt mest om hundar, men vädrar gärna mina åsikter om aktuella händelser i bloggform.